Ja jag blir verkligen så glad i Aten, en stad som jag lärt mig älska efter mina besök där.
Första gången minns jag så väl, det var en övernattning på väg hem från Paros i juli 1995. Vi såg från båten redan att det var en storbrand utanför Aten, hela himlen var brun... och luften inne i Aten denna sena kväll var inte så fräsch! Vi fick en katastrofal inkvartering nära Omonia men vi tog oss upp till Acropolis som var stängt och gick en promenad där med hela det upplysta Aten under våra blickar. Magnifikt! När jag sen såg Herodes Atticus- teatern så blev jag förälskad för livet..DÄR skulle jag sitta en gång på konsert!
År 2000 firade jag min 50-årsdag i Aten med omgivningar. Någon konsert på Herodes Atticus blev det inte för inget bjöds att lyssna på då. En MYCKET bra anledning till ett ytterligare besök. Detta blev 2001, mitt i sommaren och då såg vi Nana Moskouri på just Herodes Atticus.och det var en underbar kväll då vi fått kanonfina platser långt fram...Dock var det inte den bästa tiden att turista i Aten pg a värmen. En god grekisk vän tog oss på musikklubb en av kvällarna. Kärleken till Aten växte!
Sen inträffade saker i mitt liv som gjorde att det dröjde ända till årsskiftet 2005/2006 innan Aten fick besök.. Bröllopsresa t o m med en lika greklandstokig som jag. Kan det vara bättre? En underbar vecka då vi också sammanstrålade med 2 andra Kalimerapar. Känslan och kärleken till Aten bara växte efter den fantastiska veckan. Aten har ett helt annat ansikte utanför högsäsongen.
Om tre veckor bär det av igen och då ska andra delar än just centrala Aten upplevas... och jag känner faktiskt redan ett förälskat pirr i magen inför återseendet!
 |
Bilden föreställer en blomsteraffär på Evripiduo.
Just sådant som gör Aten så otroligt älskansvärd
och som gör att jag ständigt kommer att återvända!
Lissi
Har du egna små man-blir-glad-historier? Skicka dem i så fall till manblirglad@kalimera.se så publiceras vi dem här.