Man blir glad...

 

© Text: Birgitta/Brige

Under vår vistelse på Kreta, 4-25 juni tillbringade vi ett par dygn i bergsbyn Zaros. Ulf var speciellt intresserad av att besöka en instrumentbyggare, som vi tyvärr inte lyckades träffa, han fanns inte tillstädes i sin "verkstad".

För egen del var intresset fokuserat på vävgarner eftersom jag väver bildväv, ej att förväxlas med Flamsk vävnad. Nåväl, vi fann en butik där diverse vävda och sydda produkter salufördes. I den lilla lokalen stod också en vävstol. Kvinnan i butiken var väverska, men det mesta som fanns att köpa var "fabriks-tillverkat". Jag frågade efter garner och förklarade mitt intresse och behov. Kvinnans engelska var i det närmaste obefintlig, men hennes dotter som hjälpte till i butiken översatte mellan oss. Dottern studerade i Athen och vistades hemma under loven. Det visade sej att det mesta av garnerna köptes i Iraklion eller Athen av dottern och att "de klassiska, kretensiska ullgarnerna" var svåra att få tag på. Dessa fanns i speciella butiker i de stora städerna. Jag blev rätt besviken och det märktes tydligen. Dom frågade hur mycket jag behövde. Jag förklarade att jag blandar garner av olika sort och kulör, beroende på vilken bild jag väver, och att det skulle räcka med ganska litet av varje sort. Jag fick även frågan om det var min hobby, eller om jag var proffs. Förklarade att det var min hobby och ett stort intresse.

Det hela slutade med att mamman lindade upp av flera sorters garner till mej, bl.a. äkta kretensiskt ullgarn i den klassiska brun-röda kulören. Innan allt trevligt prat var överstökat hade jag en hel plaspåse full med olika typer av garn och i många härliga kulörer. Då jag frågade vad det kostade blev svaret: "Ingenting!" Kom hellre hit igen någon gång och visa en bild som du har vävt. Du får det i present av min mamma, hon blev så glad av att träffa dej och höra om din hobby." Och jag som aldrig tidigare satt min fot i den butiken. Dessutom hade jag klart aviserat från början att jag inte "var ute efter" någon färdig produkt.

Oh, dessa kretensare med sin givmildhet! GLAD, är bara förnamnet på det jag kände då jag lämnade butiken!

Birgitta/Brige

Har du egna små man-blir-glad-historier? Skicka dem i så fall till manblirglad@kalimera.se så publiceras vi dem här.

Man blir glad i Grekland »

 





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2021 Janne Eklund/Kalimera