Man blir glad på Kreta |
© Text: Pigi |
|
Visst blir man glad på Kreta... Jag tog med mig älskade dottern (som är vuxen) på sistaminuten förra sommaren och hamnade i Maleme en ort jag hitintills aldrig besökt. (Jag gillar ju Rethymno som bas.) Många Kretavänner vet säkert att det är en liten...håla, får man säga så? Jag ska inte ljuga och påstå att jag var överförtjust men va fasiken jag var på Kreta och körkortslös som jag är så räds jag aldrig att ge mig i kast med lokala färdmedel. Vi var på äventyr varje dag och gjorde oss också hemtama i Byn. På kvällarna när vi kom "hem" till Maleme brukade vi sätta oss på en lokal taverna där vi blev ompysslade och utfrågade vid varje dags slut. Familjen gav oss service, värme och usel mat (ler) ...detta med matens tvivelaktighet fick dottern att ifrågasätta valet av taverna. Men hon höll med mig när jag sa att här har vi blivit så hjärtans bemötta att det inte går att byta mot Gastronomiska stekarställen. Att det dessutom var så att vilket annat av de fåtal andra ställen vi kunnat välja hade tvingat oss att glida förbi vår Taverna och vår familj det kändes skämmigt. Och så drog jag en harrang om att "tänk om något skulle hända DÅ kan det vara skönt att man boat in sig på ett ställe och blivit lite stammis, det kan aldrig skada att skaffa sig vänner." |
|
Femte dagen skulle bli lite av ett klimax på vår resa. Vi blev bekanta med en genomtrevlig Norrlänning som vi delade bilhyra med för en dagstripp till Rethymno, ni ser man kan alltid hjälpa varandra. I Rethymno skulle vi hälsa på gamla vänner och bränna pengar...JA verkligen bränna pengar. Det skulle inhandlas allt det som sedan skulle ta oss genom en trisst vinter. Vi fick en underbar dag med många återseenden och många inköp. Pengarna rann ur våra fickor men det var planerat vansinne. Vi åt på ett ställe kramades med personalen och gick vidare till ett annat för en ouzo osv hela dagen. Det var så mkt vi måste äta, dricka och göra nu när vi fick den här enda dagen i Rethymno. Man har ju sina favoriter och sina knäppa ritualer som skall utföras ; ) Hemma igen i Byhåla inser vi att vi brännt säkerhetskassan...nåja det finns ju bankomat nere vid byns storköp, jag hämtar ut i morrn före frukost. I kylen finns vin och ost så vi lägger oss inte hungriga. Vi sover till förmiddagen och när solen steker som bäst går jag till bankomaten, hjärnan är på stand by i väntan på koffein. Knappa knappa koden...väntar...väntar. Det blixtrar i huvet nu...Ett mycket kortfattat medelande säger att det för närvarande inte går att ta ut pengar. Nu kommer det lite behärskade eder ur min torra mun men jag inser att så här kan det ju va ibland. Provar igen efter en timme...samma sak. Går in i butiken och frågar ifall det vet om den är trasig eller rentav tom. Näää...den är hel. Den här Tati artade farsen pågår ända till jag börjar helt okontrollerat sparka på automaten...Jag har ringt stackars maken som försäkrar att det finns pengar på mitt konto försök igen säger han (svordomar från mig). Nu måste jag få tillägga att jag sällan eller aldrig drabbats av panik att jag är van att ta hand om mig själv och lösa situationer både stora som små. MEN däremot är jag en aningens teknikfientlig, litar helt enkelt inte på cyberpengar. Detta är något som mina nära och kära haft ganska så kul åt. Jag har helt enkelt alltid plockat ut "alla" mina pengar från kontot så att man kan hålla i dem. Men nu, nu när jag lyckats övertalas att börja använda kort och luftpengar och blivit så invaggad i trygghet att jag brännt reserven DÅ skrattar Nordeas datasystem mig i ansiktet. Jag tänker så det knakar och beslutar mig för att kolla i butiken om det ändå går att handla på kortet, och si...det gick. Rusar hem till dotter och berättar men tröstar att vi kan handla för dagen på kortet så löser det sig nog om några timmar. Min syster ringer och vet att Nordea haft datastrul och inga transaktioner kunnat utföras på flera timmar. Det förklarar saken. Vi hastar tillbaka till butiken där jag nu blivit den stirriga svenskan som alla vid det här laget hört svära och aga automaten, kom ihåg att Maleme är litet. Vi packar tzatsiki bröd och annat gott i korgen och går till kassan....NU FUNKAR DET INTE ATT HANDLA PÅ KORT HELLER....där står vi med matvaror i en hög och ett kort som skriker "det går inte att göra några transaktioner" Nu gråter Dottern som är lika beroende av koffein som jag och jag ser ut som en furie och svettas ymnigt. Och skäms! Tjugo samtal i en stekhet telefonhytt och ingen på Nordea kan lösa det. De vidhåller att där finns pengar och att jag borde kunna ta ut dem. Jag tar bussen in till Platanies för där finns automater som ger utförligare besked utifall det mot förmodan faktiskt var tomt i Byhålas automat. Vår paranta Hotellägarinna tvingar mig att ta mig i kragen. En medresenär lånar mig tjugo euro så vi kan klara oss under dagen. Tack Tack Tack om du känner igen dig. I Platanies får jag veta att Nordeas datahaveri har spärrat mitt kort, ja inte bara mitt många andras tydligen. Så även om jag nu vet att jag har pengar är det spärrade tills jag är i Sverige och kan lösa ut en ny kod !!!!!! Aaargh...ni fattar. Jag tar bussen hem till Byhåla igen och jag kan ärligt säga att jag var helt utpumpad. Jag kunde bara gråta åt eländet. Jag fick faktiskt ta på mig dumstruten. Nu har jag femton av mina lånade tjugo euro kvar. Och jag tänker att nu vet vi i varjefall vad felet är och att nu i kväll för min syster över pengar till dotterns konto som självklart var torrt som i Sahara men hon hade i varjefall kortet med sig. Tro det eller ej men det bad jag henne packa med även om det var tomt, utifall att. Nu har ett slags fatalism lagts till min personlighet och jag bara suckar. I morgon blir allt bra. Vi tar våra slantar och går till Tavernan, jag måste ha en Ouzo. Och det räcker till en varsin omelett. Vi fullkomligt dimper ner på Tavernan utsjasade med håliga blickar och gråtkramp i halsen. Mitt huvud sprängvärker. Dotterns mage kurrar och hon ser förfärlig ut. Ta ta...självklart måste Familjen fråga hur dagen har varit och då brister det någonstans i oss. Vi skratthulkar att det varit den jävligaste skitdagen i mannaminne !!!!! Som svensk man är så ska man klara sig själv för böveln...men när de fått ur oss hela historien och alla skrattat rått då.... Då, fylldes vårt bord av mat och dryck och alla klappade om oss. Vilket fick oss att hulka bara för det var såååå generöst. Vår aptit var inte den bästa men det gick inte att få stopp på omsorgen. Jag ville fortfarande ha en liten omelett, jag äter inte mycket på kvällen. Men det gick inte så det var bara att tugga i sig en hel meze med allt vad det innebar av seg halvljummen saganaki och smaklös pasta till det. Ni minns väl vad jag sa om köket? Allt skulle sköljas ner med gastkramande mängder Ouzo, Mythos och som grädde på moset en rejäl kanna Raki tillsammans med ett fruktfat av gigantiska dimensioner. Ja ja ...jag ska erkänna att min vurm för Raki redan gjort mig lite hmm exotisk !!! Men jag var nog redan den galna svenskan i deras ögon ändå så det var bara att åka med. När vi sedan sitter och jäser med Raki i varsitt glas piper mobilen : "Det sitter fyra tusen på Cissis konto nu. Hoppas att ni klarat er. KRAM/ systra di !" Då grät vi igen...och då kom en kanna Raki *skrattar* Sent om sider lullade vi hem till vårt lite skamfilade hotell, där togs vi emot av ägarinnan som skrattande sa" jag SA ju att det skulle ordna sig". Vi var i en byhåla, som var underbar och där alla var omtänksamma även om de nog tyckte vi var crazy. En taverna med medioker mat men med underbara hjältar. Och hunger är en bra kock. Hotellet är en annan historia som kanske kan få komma med i något annat brev. Men Ägarinnan och hennes dotter blev oss kära under veckan. Döttrarna utbytte studievåndor och vi mammor ....ja mammor har alltid mycket att prata om. Så det sjaviga hotellet var även det ett litet paradis på sitt sätt. Där vi fick njuta av Farfars vin och den godaste Dakos jag någonsin ätit. På det hela taget en Kreta resa med knorr. Ha ett gott skratt / Pigi
som alltid längtar till Rethymno och nu också Maleme. Har du egna små man-blir-glad-historier? Skicka dem i så fall till manblirglad@kalimera.se så publiceras vi dem här. |
HEM |
SÖK |
FORUM |
E-GUIDER |
BOKA HOTELL |
BOKA BÅTBILJETT |
BOKA HYRBIL |
|
© 1997-2021 Janne Eklund/Kalimera |