Billuffning, Kreta 6-20 Oktober 2007
Dag 1. Flygplatsen-Chania-Maleme-Alikianos-Platanias.
Vi kom till Landvetter strax före 05,00 och sen tidigare erfarit en del väntan efter incheckning så var frukosten planerad i avgångshallen. Pengar hade vi tingat i förväg på Forex och skulle bara hämtas ut, men de öppnade visst inte innan 05,15 och i stället för kassan i avgångshallen och riskera att de inte hade tillräckligt med euro vilket hänt innan, så valde vi vänta tills de öppnade. När pengarna var ordnade och vi redo för 2v på Kreta skulle vi bara igenom säkerhets-kontrollen - trodde vi?
Väl uppe på andra våningen så var det ju rena Lisebergs köer och lite ovana som vi är i kombination med monitorernas budskap "Chania- Final Call" så blev det lätt jäktat och frukosten var ju bara att glömma.
Lätt stressade ursäktade vi oss till dem före i kön att vi varit i god tid men att vi aldrig varit med om liknande köer och fick till svar "så är det på Landvetter på Lördags morgnar och fråga inte utan bara spring förbi.
Så sporrade av att det var ok så smög vi oss effektivt igenom kön samtidigt som man läste "inga flaskor" jaha då skulle man finna en papperskorg också innan kontrollen för att slippa krångla, - jisses.
Nåväl nu var vi framme och Jessica fattade ingenting och blev så ledsen att hon började gråta samtidigt som detektorn började tjuta när mamma skulle passera och hon fick vackert backa och ta av sig skärpet, men tro inte det hjälpte och några kända skruvar i kroppen hade hon inte heller och mer och mer lättklädd blev hon.
Det visade sig vara skorna som ställt till det, nåväl nu var vi igenom och Chania nästa!
Efter 3 års längtan sen förra resan så har vi äntligen landat i Chania och det i strålande solsken och drygt 25 grader.
När vi fått hämtat ut våra väskor så möttes vi i utgången av Mr Tony från Eurocar där vi bokat vår hyrbil en Hyundai Accent.
Lätt stressad då denne även skulle möta upp ett norskt sällskap så följer han med oss ut och fixar det sista med papperna för att vi skall slippa vänta.
Tony som från början är från Belgien men som har hunnit bo på Kreta i 30 år var precis som en grek, men det löste sig bra och vi lämnade hans kvarglömda portfölj vid parkeringsplatsens ut checkning.
Vi kör mot Chania och dess förutsättningar som är runt middagstid en lördag och stannar till i Agi Apostoli för en vända på Lidl och köpte lite dricka och tilltugg om man skulle stå där någonstans på dessa helvetes vägar som vi brukade finna eller ofrivilligt kom in på, samt tankat upp och checkat igenom bilen. Nu äntligen så är vi redo för att söka upp våra nya vänner Ioannis och hans fru Argiro som bor i Babiolos uppe i bergen beläget mellan Platanias och Alikianos, vilka vi inte träffat sen förra resan för 3 år sen.
"Vårt första möte blev strax efter vår förra helvetesfärd, då pappa ritat in en väg på kartan som inte fanns i verkligheten, men för att få ihop till en lagom dagstur så fick det bli så.
 |
|
Rännils preparering strax innan det definitiva stoppet! |
Strax ovanför rännilen i slutet av en uppförsbacke var man tvungen att ha rejäl fart med sig för att precis på krönet svänga 90 grader i luften för att inte bli kvar.
Det såg allt lite vanskligt ut men samtidigt måste man ju försöka och det gick riktigt fint.
Efter en liten stund fick vi dock ge upp eller rättare sagt Accenten och det ståendes i ca 30 graders lutning och vi i shorts och sandaler mitt ute i ingenstans Maniliopoulo - Deres, då naturlagarna satte stopp.
Hade vi bara tagit oss upp till ett hus som man kunde se längst upp på berget så hade det varit lugnt, vilket bekräftades då det stod en vägmaskin jämte huset som skvallrade om bättre förutsättningar på andra sidan.
När vi efter en del meck lyckats få ned bilen (naturligtvis med familjen utanför) och då med hjälp av hand, fot och motorbroms samtidigt någon meter i sänder, vartefter man var tvungen att stanna bilen helt för att den inte skulle ta fart och fara iväg någonstans man inte önskade. Efter ett tag så lyckades det och bilen var ännu hel och vi dyngsura och lätt upprörda lyckades vi även vänt bilen och därmed rimliga förutsättningar hitta tillbaks till civilisationen igen.
 |
|
Fin åkning tillbaka. |
Nu var det bara lite buskar dock med fasligt långa taggar att passa, samt en rännil som Pernilla och barnen lyckats fylla upp hjälpligt med stenar redan på ditvägen.
En stund senare kom vi tillbaka till byn som måste varit Maniliopoulo där vi stannade vid första bästa taverna för att hämta andan och för att få något att dricka.
Nu så började vi komma tillbaka till verkligheten igen och frågade om vägen till Omalos och körde sen vidare mot Omalos och Samaria ravinen.
Efter några km så kom vi in på ännu en grusväg då familjen samstämmigt sa "inga mer grusvägar idag", något även pappa faktiskt höll med om.
Då vi vänt bilen hade vi 3 alt och körde in på en mindre asfaltsväg som visade sig vara en återvänds-väg till 3 hus.
Så det var bara att backa och prova nästa väg då det hördes en busvissling men vi såg ingen pga en veranda som låg ca 2m upp och fortsatte backa då ytterligare en busvissling hördes.
Nu var det bara att stanna o gå ur bilen och få förklarat för sig vilken dum turist man var.
Ute ur bilen såg jag en man i ett vitt linne vinkandes åt mig att komma och ack vad man bedrog sig.
Efter bara några meter så syntes ett långbord med tillhörande fest och vips så var vi inbjudna - så började vår nya vänskap med Ioannis och Argiro."
