Kreta, Naxos och Aten, 2-20 oktober 2008
Det är svårt att välja bland hundratals bilder, tufft att sovra bland tusentals minnen. Men, här kommer vår skildring av en minnesvärd färd i ett höstigt Grekland. Vi som reste är 24 och 25 år, bosatta i Stockholm. Han var nästan Greklandsnovis före trippen, hon hade lite mer erfarenhet av tzatzikins förlovade land.
I ryggsäckarna hade vi tre guideböcker; Kreta, Kykladerna och Aten samt Paris. Vi visste att vi skulle landa i Chania den 2:a oktober och flyga till Paris från Aten 20:e samma månad. Den delen av planen höll. Men tanken att sola, bada och slöa på en kretensisk strand varvat med vandringar i bergen föll.
 |
|
Chania. |
Det var precis som det brukade när vi steg in i den grekiska luften; varmt, välbekant doftande och trångt på bussen till terminalen. Vi ordnade ett fint rum mitt i Chania, åt halvtråkig greklunch och njöt av fantastisk middag på en underbar italiensk restaurang och strosade. Himlen gick från blå till grå och ett lätt regn föll innan kvällen, vacker och ljum, anlände. Janna kände ett enormt sug efter en balkong med folktom strand som utsikt, så vi drog vidare efter bara en natt i Chania.
 |
|
Rethymnon. |
Kreta består av fyra "provinser". Från väst till öst heter de; Chania, Rethymnon, Heraklion och Lasithi. Varje provins har ett eget bussnät, vilket innebär att man, om man vill åka buss från öns nordkust till södra sidan, måste hålla sig inom respektive provins. Dock är det möjligt att resa mellan orterna på nordkusten med en och samma buss.
För att ta oss till Agia Galini på sydkusten från Chania, åkte vi alltså först från Chania till Rethymnon, där vi bytte buss till en som korsade ön och tog oss till södra sidan i Rethymnonprovinsen. När vi väntade på rätt buss i Rethymnon (självklart stämde inte tidtabellen) lunchade vi tillsammans med denna gosiga varelse, som snuttade på våra fingrar.
Alldeles nära lunchtavernan stötte vi på en katt instängd under en motorhuv. Den jamade hysteriskt och vi gjorde vårt bästa för att uppmärksamma lokalinvånarna på problemet. Tyvärr fick vi inte ut katten och efter att ha lämnat en lapp på bilen tvingades vi hasta iväg till dagens sista buss söderut. Ett av många öden för djuren i Grekland.
 |
|
Agia Galini. |
"Det finns en plats på jorden där solen aldrig ler, den platsen heter Boden. Dit vill jag aldrig mer." Så må de kända orden lyda, men ack, de stämmer då rakt inte. Janna, född på just sjukhuset i Boden och patriotisk norrbottning, ogillar starkt raderna. Men, däremot vill vi gärna applicera det vitsiga citatet på byn Agia Galini på Kretas sydkust. Säkert var det en idyll för trettio år sedan. I dag är det ett paradis endast för rödstekta tyskar, fulla engelsmän och människor som inte söker frid. Efter en natt i ett loppbitet skrymsle med den här ledsna katten och hennes vänner hungrigt jagande utanför, drog vi raskt vidare.
 |
|
Mires. |
Ofta funkar det fint med engelska i Grekland, men nu höll det på att gå helt fel. Busschauffören sa att bussen vi hoppade på skulle ta oss till Matala. Alla turister ersattes av greker i byn Mires, och bussen rullade vidare. Med oss ombord. Som tur var blev vi snart varse att vi var på väg till Heraklion och hann hoppa av innan fordonet lämnade Mires. Nästa buss till Matala gick ett par timmar senare, men vad gjorde det när vi hamnade mitt i en myllrande marknad?
 |
|
Matala. |
Rediga förkylningsbaciller smög sig på och Matala såg vid första anblicken ut som en bra plats för återhämtning. Orkeslös ordnade Janna ett alldeles för dyrt rum åt oss, 40 euro per natt, i fyra nätter.
Snart insåg vi att byn, som på 60-talet blev ett känt tillhåll för hippies, var totalt turistifierad. Första kvällen blev Janna matförgiftad och andra dagen åt vi den sämsta maten någonsin på grekisk mark. Intill vårt bord levde en mycket plågad hummer, med alger växande på ryggen, i ett akvarium som knappast rengjorts de senaste tre åren. Drömmen om smala gränder, fiskargubbar och grekiska klingande i öronen kändes avlägsen.
Men, på bilden ser ni vattnet vi tog resans första dopp i. Till nudistparadiset Red Beach tar man sig till via en oreganodoftande promenad över berget från Matala. Härligt men kallt!