Onsdag 28/5
Tidig morgon som vanligt. Låg och tjurade en timme så att
Ruth skulle få sova en stund till. Mycket varmare i dag. Enligt
uppgift skulle tempen gå upp till ca + 40 grader. Phu. Ruth kunde
inte gå så långt pga värmen så vi satt med
en Frappè ett bra tag innan vi gick till stranden. Greksallad och
en toppengod pizza och ett glas Mythos. Försök till siesta,
men städerskorna slamrade så förb---- att någon
sömn var inte att tänka på. Gick sedan till stranden och
badade i havet. Skööönt! Tänkte oss att tillsammans
med "tanterna" (Mamman hette Hildegard och dottern hette Gun)
gå till Georgio för att äta middag. Vi drog oss till minnes
att 2007 åt vi hos honom och fick då nästan kall mat.
Det var absolut inte gott så vi åt bara lite av portionen.
Då beslöt vi att inte äta fler gånger hos honom,
men vi är inte sämre än att vi kan ändra oss. Vi har
känt honom i över 20 år ända sedan han hade sin första
lilla taverna och alltid fått god mat. Döm om vår förvåning
då vi ännu en gång fick in nästan kall mat. Klagade
förstås och Eva (frun) skulle värma på den. Hon
blev verkligen förtvivlad. Då vi fick in rätten igen så
var den inte så mycket bättre. Dessutom hade han ingen Raki!!
Nu var det definitivt sista besöket hos honom. Efter den misslyckade
middagen blev vi inbjudna till kaffekalas uppe hos "tanterna".
Blev kvar kanske lite för länge, då jag kollade mitt blodsocker
hade det sjunkit till under 3,0 mmo. Kompenserade med lite för mycket
mat, så under natten låg blodsockernivån alldeles för
högt vilket gjorde att nattsömnen åter en gång blev
lidande. Ett par timmars sömn blev det i alla fall innan morgonen
grydde.
Torsdag 29/5
Efter denna olidliga natt steg vi upp och möttes av en stekhet dag
med vindstilla och temperatur mot ca.+38. Någon längre promenad
orkade vi inte med utan vi valde skuggan vid poolen och en läskande
Frappè i baren. Till lunch åt vi matjessill och kokt potatis
på rummet. Gott som omväxling. Vid middagstid ut till Manolis
taverna. Gratulerade han fru Maria på hennes födelsedag med
en liten present. Enligt grekisk sed så ska man inte öppna
en gåva medan givaren ser på. Så inte denna gång
heller. Det blev uppskattat må ni tro. Manolis såg ut att
ha åldrats, men verkade i god form. Maten var mycket god och det
bjöds på dessert bestående av honungsmelon och baklavas.
Naturligtvis bjöds det på Raki också. Till natten en
insomningstablett men den verkade inte som vanligt och fick bara 4-5 timmars
sömn. Intalade mig att det kanske räcker--------?
Fredag 30/5, lördag 31/5, söndag 1/6, måndag 2/6,
tisdag 3/6, onsdag 4/6.
Ungefär samma rutiner som vanligt med några undantag. Familjen
Nordin från Timrå som vi sällskapat med under många
besök på Kreta hade anlänt. Trevligt värre. Besökte
cafè Sveas där jag bytt medhavd lingonsylt mot en liter utmärkt
Raki. Skulle också där träffa Phia, alias Atanasia, en
bekant från Kalimera. Hon dök aldrig upp så vi hade nog
missat mötestiden, men vi får väl kontakta varandra på
Kalimera. Sista kvällen för "tanterna" skulle vi tillsammans
äta avskedsmiddag. Vi hamnade på rest. Dionissos där vi
tillbringade en trevlig kväll med god mat och dito dryck. Vid den
vanliga morgonpromenaden fick jag syn på en livrem jag ville köpa.
Tog den från ställningen där den hängde och tittade
på priset. 1,5 Euro, sökte upp ägaren och skulle betala.
3 Euro ville han ha! Nej sa jag och pekade på prislappen, men då
blev han sur men gav till slut med sig och priset blev det som jag visat
på. Det visade sig att den äldre av "tanterna" hade
haft samma problem med sömnen som jag men hade blivit hjälpt
av en tablett som doktorn skrivit ut. Hon hade tre stycken över som
jag fick och tack var dem så fick jag sova de två sista nätterna
innan det var dags att resa hem. Då blev det jätteskönt
att gå till stranden och kämpa med vågorna som blåst
upp under natten. Vi satt en stund och drog oss till minnes vilka härliga
dagar vi tidigare haft på Kreta under våra tjugosex tidigare
besök. Olika spännande platser som vi hört talas om och
långpromenader bland bergen tex. Tidens tand gnager även på
oss och det kan vi ju inte göra så mycket åt, så
denna resa blev ju inte någon höjdare precis, men alla minnen
har vi kvar och vi får glädjas åt dem.
Hälsningar aake
|
|
|