Patmos/Samos 2009
Patmos 20-27/6, Samos 27/6-4/7
(Eller: "Varför är ouzon brun?")
Vad ska en reseberättelse innehålla? Ska den skrivas på
något särskilt sätt bara för att resan gick till
Grekland? Ska man över huvudtaget ställa sig några frågor
kring hur man ska skriva? Nej, man ska hålla sig till sin egen stil
oavsett om man aldrig har skrivit en berättelse förut, eller
har vanan inne. Våra Greklandsresor betyder väldigt mycket
för oss. Det är utan minsta tvekan den bästa tiden på
året, de två veckor vi alltid viker åt en Greklandsvistelse.
Vi har funnit vad vi vill göra, ganska många aktiviteter brukar
vara desamma men platserna är alltid olika från resa till resa.
Jag som skriver ihop till färdig "story", skriver alltid
dagbok där jag dag för dag sammanfattar både våra
gemensamma och mina egna intryck från det som händer. Vad som
har blivit mitt lilla signum är att jag ägnar tid och tanke
åt detaljer, en berättarform som blir väldigt personlig
och för en läsare - kanske lite "utmanande". Men jag
vill berätta mycket, ge läsaren lite av hur våra semestrar
i Grekland brukar gestalta sig. Med intryck från flera som har färsk
erfarenhet därifrån, valde vi kombinationen Samos/Patmos. Samos
en gammal trevlig bekanting för oss, Patmos helt ny men på
förhand mycket lockande. Spänn fast säkerhetsbältena
Det var bara ett par dagar till midsommar, vi hade just fått helt
klart med hur vår katt skulle få komma till kattpensionatet
han trivs så bra på. En släkting skulle hjälpa oss
med honom några dygn då pensionatet inte skulle öppna
förrän den 23/6 och de bor i stort sett grannar med dem. Vi
kunde se fram emot att få fira lite midsommar i alla fall och vår
avgång från Arlanda den 20/6 var på eftermiddagen. Packningsbestyren
var i full gång men vi hade även en mindre delikat uppgift
att klara av. En annan släkting hade i vintras fått den äran
att fira sin 100-årsdag vilket vi väldigt få släktingar
fått förmånen att delta i. Släktingen blev dålig
på försommaren och avled stilla två veckor före
midsommar. Vi hade "tur" som fick begravning inbokad redan den
18/6, dagen före midsommaraftonen. Under det samtal man får
ha med den präst som blir utsedd, så ska man på en mycket
kort tid beskriva den avlidnes liv i kort sammandrag så det kan
bli en bra begravning. Relevanta fakta ska läggas fram, anteckningar
görs, frågor ställs och man ska komma bra överens.
Ett önskemål om att få ha samma präst som under
en begravning i släktkretsen hösten 2008, var fruktlöst.
Han hade fått förhinder eller om han faktiskt hade gått
i pension men "tog uppdrag på övertid" och blivit
otillgänglig av något skäl. Det hade varit utmärkt
med honom, vi trivdes med honom och sambandet mellan avliden person hösten
2008 och 100-åringen var släktmässigt mycket intimt så
att säga. Prästen var en ung kvinna, hon var lugn, sansad, fick
med de fakta och de ord som tillhörde vår släkting. Jag
vet själv inte riktigt hur rutinerna vid en begravning brukar gå
till, jag ser, lyssnar och begrundar och tar in vad jag mäktar med.
Men det lär vara brukligt att prästen läser ett bibelord,
så även denna gång och jag sitter där i stolen bland
de ytterst få övriga nära släktingarna och de övriga
närvarande, och börjar nästan skratta! Prästen hade
funnit en bibeltext ur Uppenbarelseboken, om Johannes och att det handlade
om Patmos!! Efter begravningen var jag tvungen att gå fram till
prästen och förklara att jag suttit där alldeles nyss och
skruvat på mig, fnissat lite och berättade således att
vi "i övermorgon ska resa till
Patmos!" Hon
blev rätt så häpen, gapade stort och kunde inte annat
än skratta lite själv och hon tyckte allt att det lät lite
"som om jag kanske skulle kunna få en egen liten uppenbarelse
där". Vi får se tänkte vi, kanske kan vi få
se något spännande hur ointresserade vi normalt sett brukar
vara av det religiösa Grekland? Dagarna före resan hade jag
som vanligt haft svårt att minnas allt vi brukar packa. Hur var
det nu, ska den saken med, den och den, osv? Det är definitivt inte
bara kläder, toalettsaker, pass, pengar, pilletten, försäkringspapper,
badgrejor mm. I packivern gjorde jag en helt galen lista med rubriker
som jag sedan skulle fylla i sakerna under för att på så
sätt få en slags "multilista" som vi sedan bara kunde
kopiera och ha att läsa inför varje kommande resa. Det blev
för överambitiöst, lade undan den och packade sedan ned
den bland andra papper jag skulle ta med. Kanske skulle jag komma att
sitta där på hotellbalkongen och fortsätta skriva? Sitta
och inventera samtliga medtagna attiraljer, fortsätta göra listor
efter rubriker och följa den år efter år med början
2010? Nja
.
Sällan har ett litet midsommarfirande innehållit så
mycket förväntan, särskilt med det som tilldragit sig de
senaste dagarna i backspegeln. Begravningen avlöpte på ett
avspänt och värdigt sätt, arrangerad lunch efteråt
i vår lägenhet för 8 personer var skojig och glammig.
Viss anspänning släppte efter allt detta formella och koncentrationen
kunde nu läggas på kommande upplevelser, med eller utan uppenbarelser.
Katten ska inom kort få återse sin spännande miljö
på kattpensionatet, föreståndarinnan där älskar
honom eftersom han är så speciell. Både till sätt
och utseende, han visar även upp en "cool" sida då
han är så lugn inför möten med andra katter. De bor
alla i ett fristående hus, ett antal "rum" får plats
på kanske 20-25 kvadratmeter och endast hönsnät skiljer
katterna från varandra. Möjlighet att katterna själva
kan krypa ut till en uteplats är standard för alla. Där
finns kraftiga grenar att klättra i och vässa klor samt klia
sig emot. Vår kattkille tycker dock att det är roligt att få
gå fritt omkring i det "kontor" som föreståndarinnan
har placerat mitt i de få kvadratmeterna, runt om sig har hon då
alla gäster samlade att se ut över. Där kan vår kattkille
gå omkring och han har alltid varit så "cool" och
mallig över att spatsera men aldrig fräsa eller knappt bry sig
om de andra katternas blickar. Bara titta och trivas över att andra
katter i och för sig bor där precis som han men han har faktiskt
aldrig haft "närkontakt" med någon annan katt.
|
|