Resebrev från Patmos & Samos

© Text & bild: Hasse

Patmos/Samos 2009
Patmos 20-27/6, Samos 27/6-4/7
(Eller: "Varför är ouzon brun?")

Vad ska en reseberättelse innehålla? Ska den skrivas på något särskilt sätt bara för att resan gick till Grekland? Ska man över huvudtaget ställa sig några frågor kring hur man ska skriva? Nej, man ska hålla sig till sin egen stil oavsett om man aldrig har skrivit en berättelse förut, eller har vanan inne. Våra Greklandsresor betyder väldigt mycket för oss. Det är utan minsta tvekan den bästa tiden på året, de två veckor vi alltid viker åt en Greklandsvistelse. Vi har funnit vad vi vill göra, ganska många aktiviteter brukar vara desamma men platserna är alltid olika från resa till resa. Jag som skriver ihop till färdig "story", skriver alltid dagbok där jag dag för dag sammanfattar både våra gemensamma och mina egna intryck från det som händer. Vad som har blivit mitt lilla signum är att jag ägnar tid och tanke åt detaljer, en berättarform som blir väldigt personlig och för en läsare - kanske lite "utmanande". Men jag vill berätta mycket, ge läsaren lite av hur våra semestrar i Grekland brukar gestalta sig. Med intryck från flera som har färsk erfarenhet därifrån, valde vi kombinationen Samos/Patmos. Samos en gammal trevlig bekanting för oss, Patmos helt ny men på förhand mycket lockande. Spänn fast säkerhetsbältena………

Det var bara ett par dagar till midsommar, vi hade just fått helt klart med hur vår katt skulle få komma till kattpensionatet han trivs så bra på. En släkting skulle hjälpa oss med honom några dygn då pensionatet inte skulle öppna förrän den 23/6 och de bor i stort sett grannar med dem. Vi kunde se fram emot att få fira lite midsommar i alla fall och vår avgång från Arlanda den 20/6 var på eftermiddagen. Packningsbestyren var i full gång men vi hade även en mindre delikat uppgift att klara av. En annan släkting hade i vintras fått den äran att fira sin 100-årsdag vilket vi väldigt få släktingar fått förmånen att delta i. Släktingen blev dålig på försommaren och avled stilla två veckor före midsommar. Vi hade "tur" som fick begravning inbokad redan den 18/6, dagen före midsommaraftonen. Under det samtal man får ha med den präst som blir utsedd, så ska man på en mycket kort tid beskriva den avlidnes liv i kort sammandrag så det kan bli en bra begravning. Relevanta fakta ska läggas fram, anteckningar görs, frågor ställs och man ska komma bra överens. Ett önskemål om att få ha samma präst som under en begravning i släktkretsen hösten 2008, var fruktlöst. Han hade fått förhinder eller om han faktiskt hade gått i pension men "tog uppdrag på övertid" och blivit otillgänglig av något skäl. Det hade varit utmärkt med honom, vi trivdes med honom och sambandet mellan avliden person hösten 2008 och 100-åringen var släktmässigt mycket intimt så att säga. Prästen var en ung kvinna, hon var lugn, sansad, fick med de fakta och de ord som tillhörde vår släkting. Jag vet själv inte riktigt hur rutinerna vid en begravning brukar gå till, jag ser, lyssnar och begrundar och tar in vad jag mäktar med. Men det lär vara brukligt att prästen läser ett bibelord, så även denna gång och jag sitter där i stolen bland de ytterst få övriga nära släktingarna och de övriga närvarande, och börjar nästan skratta! Prästen hade funnit en bibeltext ur Uppenbarelseboken, om Johannes och att det handlade om Patmos!! Efter begravningen var jag tvungen att gå fram till prästen och förklara att jag suttit där alldeles nyss och skruvat på mig, fnissat lite och berättade således att vi "i övermorgon ska resa till……Patmos!" Hon blev rätt så häpen, gapade stort och kunde inte annat än skratta lite själv och hon tyckte allt att det lät lite "som om jag kanske skulle kunna få en egen liten uppenbarelse där". Vi får se tänkte vi, kanske kan vi få se något spännande hur ointresserade vi normalt sett brukar vara av det religiösa Grekland? Dagarna före resan hade jag som vanligt haft svårt att minnas allt vi brukar packa. Hur var det nu, ska den saken med, den och den, osv? Det är definitivt inte bara kläder, toalettsaker, pass, pengar, pilletten, försäkringspapper, badgrejor mm. I packivern gjorde jag en helt galen lista med rubriker som jag sedan skulle fylla i sakerna under för att på så sätt få en slags "multilista" som vi sedan bara kunde kopiera och ha att läsa inför varje kommande resa. Det blev för överambitiöst, lade undan den och packade sedan ned den bland andra papper jag skulle ta med. Kanske skulle jag komma att sitta där på hotellbalkongen och fortsätta skriva? Sitta och inventera samtliga medtagna attiraljer, fortsätta göra listor efter rubriker och följa den år efter år med början 2010? Nja…….

Sällan har ett litet midsommarfirande innehållit så mycket förväntan, särskilt med det som tilldragit sig de senaste dagarna i backspegeln. Begravningen avlöpte på ett avspänt och värdigt sätt, arrangerad lunch efteråt i vår lägenhet för 8 personer var skojig och glammig. Viss anspänning släppte efter allt detta formella och koncentrationen kunde nu läggas på kommande upplevelser, med eller utan uppenbarelser. Katten ska inom kort få återse sin spännande miljö på kattpensionatet, föreståndarinnan där älskar honom eftersom han är så speciell. Både till sätt och utseende, han visar även upp en "cool" sida då han är så lugn inför möten med andra katter. De bor alla i ett fristående hus, ett antal "rum" får plats på kanske 20-25 kvadratmeter och endast hönsnät skiljer katterna från varandra. Möjlighet att katterna själva kan krypa ut till en uteplats är standard för alla. Där finns kraftiga grenar att klättra i och vässa klor samt klia sig emot. Vår kattkille tycker dock att det är roligt att få gå fritt omkring i det "kontor" som föreståndarinnan har placerat mitt i de få kvadratmeterna, runt om sig har hon då alla gäster samlade att se ut över. Där kan vår kattkille gå omkring och han har alltid varit så "cool" och mallig över att spatsera men aldrig fräsa eller knappt bry sig om de andra katternas blickar. Bara titta och trivas över att andra katter i och för sig bor där precis som han men han har faktiskt aldrig haft "närkontakt" med någon annan katt.




Lördag 20/6
Den hittills kalla och molniga sommaren känns som man kan strunta i nu, en transportsträcka mot någonting oändligt mycket bättre helt enkelt. Årets särklassiga höjdpunkt hoppar liksom på oss känns det som. Vinter och vår har bara dragit snabbt förbi. Att dessutom kunna pricka in en vecka hemma först och sedan en vecka efter resans slut känns inte helt fel. För en gångs skull har vi sluppit morgonflyg, det går att få en hel förmiddag i lugn och ro. En mycket pratglad taxichaufför tar oss till Arlanda, kvickare än kvickt är vi incheckade och precis innan säkerhetskontrollen dyker en gammal jobbkamrat upp på väg till Rom. Och visst kan tiden inne i avgångshallen vara lite tradig men snart ska vi sitta still i fyra timmar. Väl uppe i det blå meddelas det från kaptenen att vi kommer att färdas över Gdansk, Warszawa, Slovakien, Ungern, Bulgarien och Rumänien. Det där har vi hört förut, Samos har 29 grader och svag vind får vi också veta. En mycket sävlig purser får oss ett flertal gånger att fnissa, han verkar nästan bortkommen vilket fler av medresenärerna tycks hålla med om. Till på köpet tar de små vinflaskorna slut med många stolsrader kvar att servera vid! Vi två får hålla till godo med en röd och en vit, envisa som vi varit med att alltid fira utresa med varsin röd till vad vi alltid tyckt, helt okej flygmat.

Så småningom är vi ute över Grekland, stora staden Kavala och ön Thassos är trevliga att se. När vi kan se Samothrake, Limnos, Lesbos och Chios så börjar ett riktigt starkt pirr uppenbara sig, det går att få en del rätt hyggliga bilder i området. Sista biten är vi rakt över Samos, Karlovassi, Kokkari är härliga att skåda under tiden som vi sakta sjunker. När vi har Samos stad precis till vänster om oss blir i alla fall jag lite fuktig i ögonen, en så bedårande syn!! Nu kommer en lååång högersväng, hur ska dom där framme ta oss ner? När vi även ser Pythagorion på vår vänstra sida inser vi att vi ska landa "från vattnet", inte med svängen över bergen. Strax tar vi mark, maximal bromsning nu, vilka krafter! Den plastiga inredningen förde inget värre oväsen när vi bromsade. Några intill suckade lite, några spridda applåder hördes. När vi sakta taxar in till plattan ser vi genast hur klart väder det är. Inget dis, så många klara konturer. Känslan nu är euforisk, så förväntansfulla vi är i denna stund!! Jag tar ett par bilder utanför planet, medveten om att det inte är tillåtet men flera andra gör detsamma. Väl inne vid väskbandet i ankomsthallen har vi bakom oss en kamera uppriggad på ett stativ, en snitslad bana från ingången och en tillbakalutad man sittandes bakom en bänk. Ibland utbrister han "wait" eller "stop" men vinkar iväg de han just stoppat. Vad pågår? På en pelare intill sitter en stor affisch med omfattande information om svininfluensan. Vi kopplar inte riktigt ihop kameran med informationen…..

Samos stad.

Tänk att få se Samos stad så här! Vi ska strax landa…….

Nåväl, vi får våra väskor och tar plats i en buss medan väskorna fraktas separat eftersom vi ska övernatta i Pythagorion och där är det ju bitvis mycket trånga gator. Hotel Labito ska vi inkvarteras i, efter viss förvirrad information så får vi vänta c:a en kvart men snart är vi 6 personer som på mycket "knagglig" gatubeläggning kommer fram. Labito har en frukostdel, rätt så tråkig inredning, vårt rum nr. 119 är inte mindre tråkigt men rent och med en liten balkong mot gatan. Vi gör ingen allvarligare bedömning inför en natt endast. Vi ska ut på byn för en matbit strax, vi undersöker kuvertet från Apollo där vi bl.a finner T o R-biljetter med Flying Dolphin så 08.00 ska vi ut på havet. Skönt att bara inta frukost i morgon, men först några få timmar i trevliga Pythagorion. Vi har hunnit bli lite bekanta med Lars-Göran och Miriam som vi träffar på hamnpromenaden för en pratstund. Vi finner snabbt att vi nästan är grannar där vi bor hemma i Sverige!! Så det kan slumpa sig, flera hundra mil hemifrån. Vi har t.o.m gemensamma bekanta! Men vi går åt varsitt håll, vi sätter oss i Gregory´s Bar och beställer ouzo och utbrister vårt vanliga "VI ÄR HÄR NU"! Redan upptäckta Taverna Aphrodite är målet för en matbit. Det är ju tavernan som för ett antal år sedan uppmärksammades av dansk tv. Servitörerna som kallades "kamakis" och som lockade till sig skandinaviska tjejer som de sedan förförde. När det sedan utlovades kärlek och trohet så bar det sig inte bättre än att de sökte upp nyanlända tjejer när de "gamla" just åkt hem. Menyn visar en diger lista med dyra viner, matdelen ägnar vi inte så mycket tid åt. Men vi beställer i alla fall pork chop och chicken a´la cream. Väldigt välsmakande och på fint porslin, krispig pommes frites och väl avvägd vitkåls (pizza-)sallad till. Retsina Kourtaki kompletterar årets premiärmiddag på grekisk mark, € 29,80 kostade den. Glasen med s.k. "bjuddricka" kommer in, ouzoglas med reklam för lokal tillverkare påtryckt men innehållets färg får mig att utbrista "men…..varför är ouzon BRUN??" Jag t.o.m frågar den c:a 25-årige servitören varför…..han ser ut som ett levande frågetecken och svarar "it´s nectar…."! Han går iväg, vi smakar och utbrister i gapflabb. Väl tillbaka på Labito går vi in via baren där personalen frågar artigt om vi vill ta plats. Vi avböjer, vi ska ju upp kl. 6 för att kunna slippa jäkta i morgon. Taxi är dessutom förbeställt till 07.30 även om det inte är långt till "vesslan". Taxin ingår i biljettpriset tack vare Apollo. Det är bara att möta kudden, i morgon det riktiga äventyret!

Resebrevet fortsätter »


Patmos på Kalimera »
Fler resebrev från 2009 »






HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera