Tilos är en 10-poängare för ensamresenären. Del 2.

På Eleni bestod ägarfamiljen av fyra generationer, från nyfödda lilltjejen till gammelfarmor. Fick ju lite inblick i denna grekiska familj där jag låg på stranden i stort sett hela dagarna. Det var härligt att se hur alla vuxna tog hand om alla barn, hur barnen var allas ansvar, och vilket otroligt tålamod de hade. Som mormor måste jag tyvärr säga att mitt tålamod inte ens är i närheten av deras. När de tyckte att barnen behövde få i sig lite mat så tog de en tallrik och stod där i 1½ timme och försökte få i barnen en sked när de sprang förbi i leken.

En lunch hamnade jag bredvid en svensk barnfamilj som var ute och båtluffade. Jag berättade vilket tålamod jag upptäckt att den äldre grekiska generationen hade och hur jag låg i lä när det gällde det. Vi småpratade lite om ditt och datt och de berättade att varje gång de låste dörren till rummet där de bodde så gick den i baklås och de kom inte in. Och så blev tre generationer av värdfamiljen, (värdparet, barn och farfar) och verktygslådan, engagerad varje gång de skulle in igen. Förtvivlade värdparet frågade tillslut”But WHY do you lock the door?” Svenska mamman svarade att det är ju så vi gör i Sverige, vi låser om våra saker när vi går hemifrån. Varvid det självklara svaret blev ”But this is TILOS!”. Det säger allt tycker jag, Tilos är Tilos, och så är det med det. Jag som är väldigt harig här hemma var aldrig rädd på Tilos.

En liten parentes när vi nu är inne på barnfamiljer och frågan varit uppe i forumet. Visst fanns det barnfamiljer som semestrade i Livadia. Första dagarna jag var där tänkte jag att det inte var ett småbarns semesterställe men sedan ändrade jag åsikt när jag såg barnfamiljer där och både barn och föräldrar verkade njuta för fullt av sin vistelse.

Och äta och umgås gör man som bekant i Grekland, så även jag.

To Mikro kafe, mycket populärt ställe att ta sig en drink på innan maten, både turister och tilosbor.

Hos Pete på Dream, jag tyckte mixed grill var mycket god!

Till er som gillar Omonia.

En dag bestämde jag mig för att gå bakvägen, längs vägen, tillbaka till Eleni, var lite nyfiken på att se hur andra boenden såg ut. Man pratade ju mycket om var man bodde när man träffade någon. Efter en stund hörde jag ett glatt kalimera bakom mig och där kommer en grekiskt kvinna i min ålder. Hon pekar på mina kryckor och jag drar upp shortsen och visar ärren på knäna och vips så gör hon samma sak och visar sina ärr. Hon kunde ingen engelska och jag ingen grekiska men med gester så hade vi ändå en konversation. När hon förstod att jag gjort åtta operationer så blev hon alldeles förskräckt och jag fick en stor kram innan vi skiljdes åt.

Det hände många gånger att mina kryckor blev inledningen till samtal. För det mesta föregick ryktet mig och det verkade som om alla kände till den svenska kvinnan som reste ENSAM och HANDIKAPPAD. Det var lite på både gott och ont.

Det finns en minimarket, Paradise, nästan borta vid Eleni och där jobbade det en trevlig ung man. När det hade gått en vecka och vi hälsat kalimera eller kalispera varje gång jag gått förbi så bestämde han sig för att det var hög tid för mig att utöka mitt grekiska ordförråd. Så de följande veckorna skulle jag lära mig en ny fras varje dag. Han var jätteseriös och förklarade hur orden var uppbyggda och var de kom ifrån, och kom jag inte ihåg exakt hur det var nästa gång jag gick förbi så började lektionen om. Nästa gång jag kommer till Tilos skall jag ha en anteckningsbok med mig så jag kan göra anteckningar på ”lektionen” så KANSKE det sitter kvar.

Kyrkfönster sett från strandpromenaden.

Blå dörr med tillhörande hus.

Sista kvällen på Tilos så satt jag på min ouzobalkong och det kändes nästan som om jag höll hov. Mina Eleni grannar kom alla förbi för att säga hejdå och önska lycklig hemresa när de gick in från stranden. De skulle ju inte vara uppe i ottan för att vinka hejdå.

Gulliga underbara människor mötte jag i mängder under mina tre försommar veckor på Tilos...

Hoppas det var ok med ett litet resebrev till och tack för att ni velat dela några av mina små Tilos stunder. Tack Annki för hjälp med namn!

Hoppas Tilos inte förändrar sig.

Hoppas jag kommer dit igen (själva transportsträckan: bagagebandet Rhodos flygplats – kajen Tilos, gör jag inte om på egen hand igen!).

Hoppas INGEN tvekar om att resa hit på egen hand.

Hoppas ni känner min ögonblickliga förälskelse till denna genuint grekiska ö.

Hälsningar Ylvan

Tilos på Kalimera »

Börja om »