En månad på Karpathos...
 

...bara rusade förbi!!! När vi kom, tyckte vi att vi hade all tid i världen. En vecka senare kändes det likadant. ;) Efter två veckor började man känna av paniken; vi hade ju inte hunnit med att göra allt vi hade planerat! Efter tre veckor tänkte vi att det vi inte har gjort i år, hinner vi med nästa gång vi kommer ner... Ang_elx

Faktum är att vi knappt har gjort någonting av allt det vi hade tänkt oss. Vi har bara tagit det lugnt. Vilat både till kropp och själ. Några dagar har vi legat på olika stränder, några dagar slappade vi vid en pool. Favoritstället blev poolen vid hotell Nisia; där tog vi några heldagar för att bättra på solbrännan framåt slutet av vistelsen.

Annars har vi mest strosat runt, sett mer av både ön och själva Pigadia, umgåtts med gamla vänner samt träffat nya människor varav några har blivit goda vänner. Vi har testat nya restauranger och kaféer, och fått nya favoriter både när det gäller mat och dryck.

Vi har varit hemma i ungefär ett dygn nu, och vi FRYSER!!! Hade gärna stannat ännu längre... oj, vad vi längtar tillbaka!

Karin
motvilligt hemma igen...

Sv: En månad på Karpathos...
 

Välkommen hem trots det något kallare vädret. Låter som om ni haft en skön semester. Berätta gärna mer i ett resebrev eller dyligt.
Mvh Ann

Sv: En månad på Karpathos...
 

Ärligt talat vet jag inte om det är så mycket att berätta, mer än det jag har sagt i direktrapporterna därifrån. Vi har ju inte gjort så mycket nytt, egentligen. De bästa minnena vi har är från alla människor vi har mött och umgåtts med, alla samtal vi har haft, alla berättelser vi har hört.

Ett exempel: Varje kväll gick Erika och jag samma tid samma väg till intenetcaféet. I ett hörn vi svängde runt, satt en äldre man och läste tidningen. Varje kväll. Efter ett par dagar började jag hälsa på honom, men fick inget svar. När vi tittade närmare efter såg vi att han satt utanför en slakteributik, så det var förmodligen slaktaren som tog igen sig efter en lång dag. Efter två veckor av "Kalispera" från min sida, fick jag en blick, ett halvt leende och ett "Geia sas", vilken triumf! klapp_klap

Någon kväll senare stannade vi och pratade med en god vän alldeles innan vi kom fram till hörnet, och jag såg i ögonvrån hur slaktaren lade ner tidningen och väntade... han hade insett att han inte skulle få någon ro att läsa vidare förrän jag hade hälsat på honom. flabb_flab Så den kvällen fick jag ett "Kalispera" tillbaks!

Ytterligare några kvällar med kalisperautbytanden, och så råkade vännen Manolis stå alldeles utanför slakteributiken när vi kom förbi, så vi stannade och pratade med honom, varpå slaktaren frågade Manolis på grekiska var vi kom ifrån, så ett visst intresse var kanske väckt... Den näst sista kvällen satt Manolis och pratade med slaktaren när vi kom förbi hela familjen, och då bröts isen äntligen på riktigt. Slaktaren - som också hette Manolis ;) - började prata med oss på engelska och visade sig vara en mycket trevlig man med en stor portion humor. Vi hade ett långt samtal med många skratt och skämt, och jag kommer aldrig att glömma den kvällen. Men inte är det mycket att berätta om i ett resebrev... Ang_elx

Karin
själv slaktardotter ;)

Sv: En månad på Karpathos...
 

Gott att höra, ja det är just möterna som förgyller reseupplevelsen.
Och du man ska aldrig ge sigflabb_flab det är rätta takter.
Mvh Ann

Sv: En månad på Karpathos...
 

Välkommen hem, Karin! Jag har tänkt på dig (er) och funderat hur bra ni har haft det. Säkert väldigt skönt.

Visst fryser man här hemma, jeansen åkte fram idag. Det är tur att man har fått lite greklandsvärme och sol, här hemma är det bara växlande molnighet och spridda skurar. Gräset växer fint, om det nu är någon tröst. Inte ett enda dopp har jag tagit här i Sverige i sommar - det har aldrig hänt förr!

Gita bye_bye