Pylos
 

Vi var på en taverna i Pylos. Medan vi väntade på maten gick jag runt och tittade på gamla svartvita fotografier som hängde på väggarna. Då kom en servitör fram till mig, han var väldigt lik Onassis. Så pekade han på ett av fotografierna och sa':
" They are all singers, you know....the old ones....the best ones....they're all gone now.
En i och för sig helt alldaglig mening, men det var tonen och sättet han sade det på, som gjorde att jag blev berörd. Det fanns så stort vemod i det han uttryckte. Jag kan inte tänka på Pylos utan att minnas det fotografiet och det han sade.
Det är inte alltid de stora arkeologiska minnesmärkena som ger avtryck.
/Lena

Sv: Pylos
 

Lena, de gamla sångerna och artisterna är mycket uppskattade här, mer än jag var van vid i Sverige. Om du varit med om någon musiktillställning vet du vad jag menar: alla sjunger med och kan texterna till älskade sånger och känner till artisternas namn !

Sv: Pylos
 

Vet du Monica, jag saknar sättet att umgås på, som var vanligt i Sverige när jag var barn. Mycket sång, alltid någon som hade en gitarr, fiol eller dragspel, och alla sjöng med. Nuförtiden verkar det som sommaren är den årstid då man tycker det är o.k. med sång och musik när man träffas. Därför tycker jag att det är så roligt att se och höra människor som spelar och sjunger vid middagsbord och vid andra tillfällen, precis som man gör i Grekland.
/Lena

Sv: Pylos
 

Instämmer!
fb_gilla

Lissi

Sv: Pylos
 

Håller helt med dig. Jag brukar alltid stanna till framför gamla bilder på tavernor och fantisera om svunna tider.