Citat:
|
Erik, kan du inte berätta lite om vad som är så speciellt med just Ikaria och vad som får dig att återvända gång på gång?
|
Jag håller på. jag har bara åstadkommit ca 40 sidor ännu. Men det är en annan historia.
Ikaria är inte en lättillgänglig ö, det betyder färre turister, det är bra.Resa till Ikaria är lång dags färd mot natt. Ikaria är inte heller helt lätt attt umgås med, inte mindre attraktiv för det. De som gillar Kreta gilla nog också Ikaria, likheterna är slående; de är riktigt bergiga öar bägge. Det betyder perspektiv och horisont i bägge fallen.
Vad får mig att återvända...
Förmodligne gäller för mig som för alla återvändare, vi känner oss hemma dit vi återvänder. Av stor betydelse har förmodligenn en "peak expereince", 1995, vräkte omkull mig och jag måste nu återvända för att resa mig igen, gång på gång. Men vi har också blivit vänner med ön och människor där.
På Ikaria finns stränder, raviner, berg, platåer , skog och byar. Det är nog inte fel att påstå att det är en av de mest vattenrika öar i arkipelagen bredvid Kreta.
Det finns i regel bra med fågelarter för mig att kryssa; Örnar, vråkar och falkar, bl.a. den sällsynta Eleonorafalken.
Ikaria är helt enkelt en del av mig själv numera. Själen tar några skutt uppåt när vi anlänt, denna förbaskade grekiska ö har lagt sig i mitt liv.
Falubert var det väl som skrev, att vår identitet bär bygga på den plats där vi känner oss hemma, inte där vi råkar vara födda.
Eller så kan vi pånyttfödas om vi hamnar på "rätt ö". Men då är luffandet slut, och somliga av oss vill aldrig komma fram.
Lefteris,
flummig idag