[AndersK]

Tack RJ!
för din fantastiska beskrivning av din/er upplevelse av något som vi själva fick upplevde i juni. Det har satt djupa spår hos oss och av vår bild av vår värld. Det så i tanken avlägsna blev så där omedelbart nära - där vid frukostbordet på det lilla cafét i gathörnet på Agathonissi en solig och skön morgon. Fortfarande rullar bilderna på näthinnan och i tankarna en ofrånkomlig fundering; är det begripligt eller obegripligt att människor är lika värda?

Behandlingen av de anlända kunde absolut varit bättre, men jag lägger ingen börda på de unga grabbar - polis och militär - som jag vill tro att de handlade efter bästa förmåga i en svår och stressad situation.

Det var gripande att se hur bybor med tårar i ögonen stack till barn en påse med något ätbart.

Det var 18 flyktingar som kom den morgonen. Veckan innan totalt 200.

Jag hoppas att alla dessa och alla andra har nått sina drömmars och resas mål.

Vi har siktat in oss på en resa till Grekland nästa år. Om inget totalt oförutsett inträffar, vet vi på förhand att vi når våra drömmars mål.

Åter - ett varmt tack - RJ!
/Anders