Sv: Tack
I Grekland kan man finna en djupt rotad känsla av förståelse för flyktingarna. Den som läst om tragedierna i Mindre Asien (Smyrna) och senare vad som hände under andra världskriget, med folkförflyttningar utan like, ser och hör detta. - Men nu är proportionerna så oerhörda, vi pratar om tiotusentals människor som bara kommer och kommer och acceptansen minskar motsvarande. - Problemet är olösligt, inte förrän de får bra liv i sina egna länder kommer trafiken att stoppa upp. - Och när kommer detta att ske?
Gentemot en kompakt massa av människor som kräver omhändertagande känner man sig lätt negativ. Om man lär känna den enskilda personen ändras detta.
Vi i Sverige var inte heller så speciellt trevliga mot vietnamesiska båtflyktingar och såna som kom under krigen på Balkan.- Jag vet, för jag träffade dem på jobbet och hörde tragiska berättelser många gånger.
Men återigen: vad jag tycker är det värsta är att det har uppstått en raffinerad affärside´ med att ta rejält betalt av flyktingarna men sen lämna dem åt andra att klara av.
|