[Arne]

Jaa, vi börjar redan tidigt med planeringen. I November brukar vi inhandla färdbiljetterna, i alla fall för resan ner till öarna.
Så finnes en stark faktor för oss. Eftersom vi äro en smula till åren komna så ogillar vi starkt strapatser i form av okristliga färjetider och dryga distanser på färja.

Till detta ska så adderas att vi ju sedan decennier tillbaka funnit oss våra smultronställen i form av öar och byar dit vi mer än gärna återvänder
om och om igen. Det handlar ju ändå om platser vi kommit att trivas på och som vi längtar tillbaka till.

Eftersom vi ej alls är intresserade av att avsätta tid till att ligga i solstol på stranden eller vid poolen timme ut och dito in, så passar detta koncept oss likt handen i handsken.
Vi har därtill att ta hänsyn till Hustruns onda ben som icke går ihop med
långa trappor, med eller utan åsnestuk. Ej heller alltför kuperad terräng. Det är alltså viktigt hur vi bor, icke bara var någonstans.

Det vore oss dock främmande att framställa vårt koncept som det allena saliggörande för alla och envar. För en del kan vi tänka oss upplägget framstående som märkligt.

Avslutningsvis, det här är ju den verkliga finessen med öluffandet i arkipelagen, att alla kan komponera resan precis så att den passar envar, gammal som ung, och helt anpassad till individens intressen och förmåga.

Arne

"Det väsentliga i planeringsarbetet är ej främst att få fram en plan,
utan snarare ett brett förankrat planeringstänkande"

(Saxat ur Statskontorets skrift "Effektivare Statsförvaltning)