I år har jag nästan bara läst om. Det hela började visserligen med att jag till slut plöjde mig igenom Don DeLillo´s "Under Jord", en tegelsten på niohundra sidor kompakt text. Boken spänner över större delen av den amerikanska efterkrigstiden och är ett komplett mästerverk.
När den väl var klar var jag tvungen att läsa om en av de andra "stora amerikanska romanerna": Joyce Carol Oates "Blonde". Ett fritt tecknat porträtt av Marilyn Monroe, så bra att enbart denna borde räcka för att förära Oates Nobelpriset.
Sen är jag då något dualistisk i mitt läsande, dessa båda böcker är oerhört krävande och stora, så jag kände för något "mindre". Och då bar det sig inte bättre än att jag för andra eller tredje gången hetsläste mig igenom nästan hela Stephen King´s magnum opus "The Dark Tower" ("Det mörka tornet" i svensk översättning, sjätte boken "Susannahs sång" kom nyligen ut i svensk översättning. Sju böcker, sex har jag hunnit med så här långt, den sjunde och avslutande har jag sparat till kretaresan nästa vecka. King är ju mest känd för skräck, men det är i den här serien, och i nästa bok jag läste, som han verkligen kommer till sin rätt.
Nästa är då "Hjärtan i Atlantis", en nostalgitripp om förlorad oskuld, kärlek och längtan. Troligtvis den bok som tillsammans med ovan nämnda serie har berört mig mest i mitt liv. Boken består av fyra historier som knyts ihop på ett väldigt vackert sätt. Den första storyn gjordes det en film på med Anthony Hopkins i en av huvudrollerna, klart sevärd.
Och så har jag läst Isabel Allendes "Zorro - så föddes legenden", en härlig skröna av en enastående författare.
Nu står jag lite mellan böcker. Lyssnar mycket på ljudböcker i mp3-spelaren, men inflödet har sinat lite där...
