Vassilis, ja... Visst skrattade vi gott många gånger under vistelsen på Karpathos i maj, men denna händelse var en av de bästa:
Vassilis eldar upp publiken med gamla härliga örhängen, bl.a. "Aldrig på en söndag"...plötsligt hamnar mikrofonen under näsan på en, nu ska det sjungas lite solo till refrängen...vad gör man, man bräker något (förhoppningsvis) åt det hållet man tror det ska låta med blossande kinder. Resesällskapet tittar förstummade på! Efter en evighet går Vassilis till nästa offer, men innan dess hinner han titta en djupt i ögonen och säga: -What a beautiful voice!
Detta förorsakar svårartad skratthicka framför allt hos tonåringen i gänget. Varför ska de alltid vara så f-bannat ärliga
Ivi
-som sjunger gärna men helst ej solo
