Citat:
Ursprungligen postat av Mysofix
Livet är för kort att spilla på dålig litteratur.
|
Det var med den slutsatsen jag lade ifrån mig Hypnotisören när jag läst den
. Smaken är olika, förstås, men för mig var den förra årets sämsta bok. Hafsigt hopkommen intrig och karaktärer utan djup. Men alla håller inte med mig om det
På Sifnos nyss läste jag:
Tana French/Till skogs - riktigt bra kriminalroman men jag kände mig blåst på delar av slutet. Deckarförfattare FÅR inte lämna gåtor olösta - eller missade jag nåt?
Christoffer Carlsson/Fallet Vincent Franke - hyllad debutant vars skildring av Stockholms undre värld var totalt ointressant, i mina ögon. Vad är det jag inte förstår?
Gunilla Linn Persson/Sagan om mig själv - den gillade jag, mycket! Gripande skildring av psykisk sjukdom och av hur det blev som det blev. Tyckte också om hennes språk.
Henning Mankell/Kinesen - nja. Bestialiska mord med motiv utan trovärdighet. Fast jag tycker inte att han skriver så illa som många andra tycker.
Anneli Jordahl/Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet): Mycket bra. Brevväxlingen mellan Ellen Key och hennes gifta kärlek är visserligen inte autentisk - men en berörande skildring av hur det kan vara att vara älskarinna.
Selma Lagerlöf/Jerusalem: Min första Selma. Mycket bra! Särskilt första delen där hon går närmare inpå människorna än i del 2. Fantastisk berättelse om hur väckelserörelsen delade en hel bygd.
Och har avslutat sen jag kom hem:
Hanne Vibeke Holst/Drottningoffret - avslutande del i trilogi med politiska spänningsromaner. Precis som i Kungamordet är det bara en person som skildras med djup och intresse och det är huvudpersonen. De flesta andra är mest schabloner. Och kunde hon inte ha kortat ner sig en 200 sidor?
För ett tag sedan läste jag förresten något som var det bland det bästa jag någonsin läst, och det var Nabokovs Lolita. Dock är den kanske för obehaglig för att läsa i paradiset.