[Monica P]

Kan inte säga mer än att det grekiska samhället är impregnerat med ortodox kyrklighet.

Att besöksfrekvensen syns låg kan bero på att man går till olika kyrkor vartefter de har "sin" dag, eftersom de oftast är döpta efter ett helgon som firas i turordning. I en del kyrkor kanske det är bara en dag per år som firas.

Prästerna har som du säger en hel del annat för sig än gudstjänster. Det kan vara matutdelning, barnkollo, sjukhusbesök, undervisning, välsignande av olika slag.

Helgdagarna är många och inte bara almanackans röda dagar, det tillkommer olika lokala kyrkliga helger också. Som helhet kan sägas att de många prästerna har mycket att göra.

Men om jag fattar dig rätt undrar du varför det är så här, och det undrar jag med...

Ett svar kan vara att kyrkan inte är skild från staten än, och skyddas av lagstiftning från olika angrepp , som att behöva betala skatt, som att ha ensamrätt på religionsundervisningen i skolorna o.s.v
Man har haft driftiga och högljudda "påvar" som stridit med alla medel mot förändringar. Det här är i gungning nu. Kremering är tillåten (i princip), kyrkan ska avkrävas skatt på åtminstone somliga inkomster, man kräver mer insyn.

Ett annat skäl är traditionen, och den relativt stora makt, eller påtryckning, som mormödrar och farmödrar har. De är dessa som tar med småbarnen till kyrkan , som ser till att bröllop och dop och begravningar sker på traditionellt sätt o.s.v
Vem kan gå emot Jajans vilja?

Ett annat skäl är det som jag kallar vidskeplighet, eller rädsla för syndastraff eller liknande. OM jag underlåter att kalla en präst att inviga min nya affär kanske det går åt skogen direkt....

Tradition är också trygghet. Inte vill man missa högtidsdagar man varit med om sen barn? Alla grabbar har hoppat i havet för att vara först att dra upp korset den 6 januari. Alla har rest till landet för att grilla lamm vid påsken. Alla är lediga vid en massa festliga helgonfester, det är gemenskap och återseenden och trygghet i det välkända. Kyrkan är folklig och har positiv utstrålning. Om synd pratas det inte mycket. Inga förbud att roa sig eller dricka vin eller så. ( Jungfru bör man förstås vara när man gifter sig, men vem bryr sig? )

Under krig och umbäranden har kyrkan stått för trösten och hoppet om en belöning för slitet, om inte annat så efter döden. Fienden förknippades med muslimer, med katoliker, med ogudaktiga nordeuropéer. Sånt ligger kvar åtminstone i det undermedvetna.

Det finns säkert en massa andra skäl också, Arne. Personligen håller jag mig helst utanför kyrkdörrarna, men jag vill inte såra en mängd fina människor jag känner med att ifrågasätta deras val. Jag ser det som en stor del av kulturen, sida vid sida med andra kulturyttringar som musik, dialekter, dans,sätt att vara.