[Monica P]

Arne, det är en generationsfråga också.

Alla dessa små kyrkor du ser precis överallt är ofta byggda efter en bön om hjälp- som kom- från högre makter vid olika svårigheter, eller , som i ett aktuellt fall här på ön, ett minne över en son som dog i en trafikolycka. Fadern sa vid invigningen, som för övrigt blev en stor folkfest , att det var den del av arvet som sonen skulle ha haft, som gick till kyrkobygget. Jag misstänker att det blir mindre sånt i framtiden när ungdomar får vidare vyer och intryck från resten av världen. Bra? Dåligt? Har ingen uppfattning.

Den unga generationen går pliktskyldigast med till kyrkan, men jag tror att många gör det av respekt för sina äldre, mer än för att de är helt övertygade om budskapet.

I byn där jag bor finns det ett flertal små privata kyrkor men det är inte ofta "riktig" gudstjänst där. Däremot används den lilla boden utanför som samlingslokal för kaffe-och kakfest för grannfruarna på samma sätt som jag minns det från missionskyrkan hemma i Jämtland. En trygg och välbekant plats där man kan vila och prata och få veta senaste nytt. Det händer att jag känner mig lite avundsjuk på den sortens självklara möten.

Jag tror att svaret på din undran är att man i Grekland inte ännu har funnit någon anledning att ta bort den trygghet som finns i välkända ritualer. Om du befinner dig på en helt annan plats än din vanliga kan du vara säker på att kyrkans ceremonier och sånger är desamma, detta ger säkerhet och komfort.

Till och med personer som står långt till vänster politiskt syns i kyrkliga sammanhang.