Jag rekommenderar alla att läsa Fredrik Lindströms bok "Världens dåligaste språk" !!!
Nu har jag lånat ut boken så jag kan inte citera ordagrant, men några av hans teser kommer jag ihåg.
- En del diskuterar vad som är "rätt" och vad som är "fel". Så som människor talar är "rätt" så länge andra förstår vad man menar. "Fel" blir det bara när budskapet missuppfattas (som t.ex. med särskrivning).
- När folk får frågan vilket som är det "rätta" språket, talspråket eller skriftspråket, svarar många att det är skriftspråket. När man får följdfrågan vilket som är äldst, talspråket eller skriftspråket, inser man att det naturligtvis är talspråket som är det "rätta". Skriftspråket är ett försök att "bevara" det man säger eller tänker. Talspråket är ju också mycket, mycket mer nyansrikt.
- Och till de som ändå hävdar att det finns ett sätt att skriva som är "rätt"; Är det så som vi skrev på 1950-talet som är "rätt"? Eller 1910-talet? Eller 1880-talet?
- Ett exempel: Vi tycker att det ska heta "jag såg honom". På fornsvenska hette det "Jag såg han", och det hette inte "Jag såg henne" utan "Jag såg hana".
- Ett exempel till: Verbet "hjälpa" ska
egentligen böjas "hjälpa, halp, hulpit". Vem säger så?
/kimmen