[Chris]

Kära vänner,

Stort varmt tack för alla deltagande mail. Ja Gurra var en sann Kalimerian !
När jag skaffade egen dator en gång i tiden fick jag hjälp av honom och hans fru Bibbi med installationerna - och självklart skulle jag enligt dem ha Kalimera som hemsida ...

Jag vet att han träffade många av er ute på olika öar. Han tyckte alltid det var kul att få ett "ansikte" på folk som man kände igen från Kalimera.

Gunnar har varit brevbärare i hela sitt liv och därför van att vakna med tuppen! Och en otrolig kondis ... Med skärmmössa, vattenflaska och filmkameran var han ute och filmade i arla morgonstund. Han gjorde långa vandringar långt innan vi andra vaknade till liv. Ja, många soluppgångar blev det !!! För det mesta kom ham hem med färskt bröd från bagaren på morgonen. Alla dessa filmtimmar ... och det har blivit många har blivit fina minnen från våra resor.
Varje nyår träffades vi och det blev alltid en sk "5-timmars" filmförevisning av senaste resan. Urtrevligt hade vi och det planerades alltid för nästkommande resa. Dessa filmer är en skatt för oss idag.
Han var duktig på dator - även de gamla filmerna som var analoga har han konverterat om till moderna CD:n. Han beklagade att kvaliteten inte blev lika bra som den digitala - men hans ambitionsnivå var alltid hög. Och konvelut/omslag hämtade han bilder på nätet väldigt proffsigt och med musikpåläggning av Enya eller någon annan passande musik när "blåsten i mikrofonen" varit för jobbig.

Ja, jag har ju följd min lillebror sedan han kom från BB och jag har många underbara minnen tillsammans med honom. Den stackarn fick stå ut med mycket med två äldre syrror ...
Måste få berätta denna lilla roliga historia som hände i bilen från Stockholm ner till Bohuslän en sommar i mitten av 50-talet. Min äldre syster hade en flaska "tan-o-tan" det var nog den tidigaste varianten av brun-utan-sol kräm. Min syster satt och sov och jag fick väl tag på denna flaska och tyckte att Gurra o jag inte skulle komma fram till västkusten som blekfisar... Sagt o gjort - jag smörjde in både honom och mig själv med denna kräm. Mamma o pappa i framsätet märkte ingenting - men de gjorde de några timmar senare .... Vilket liv det blev! Mamma trodde hon skulle bli tokig! Vi såg "skitiga" ut ... jag hade inte varit så noga, utan snarare vräkt på lite så det skulle ta. Det gick inte att tvätta bort!
Ja, mycket har vi haft gemensamt genom åren.

De är de roliga stunderna jag vill minnas Gurra, och det har blivit många!
Tack än en gång alla för ert varma stöd.

Kram från Chris