Jag kan nog inte beskriva dem utan att de låter galna men de är verkligen inte det.
Båda är varma berättelser om relationer och stark kärlek, och båda författarna verkar, som bonus, vara både utbildade och bildade. I Skära för sten lär man sig t ex mycket om medicin, eftersom många av personerna är läkare, och i Gargoylen så är författaren påläst på stora och klassiska historier. T ex ligger Dantes inferno till grund för viktiga delar av berättelsen.
Sen läste jag Shirley valentine också. Alltså pjäsen, som jag hittade utgiven i Tyskland som engelsk språkkurs. Det var ganska absurt att läsa en pjäs i monologform på engelska med tyska fotnötter med översättningar
