[Monica P]

Jag kommer just hem från Ochi-dagsfirandet här på Kalymnos. Massor av folk på stan, somliga i finkläderna, andra i ledigare stil. Jag träffade tre andra svenskor vars barn gick med i paraden.

Nere på hamngatan där också det stora torget och alla serveringarna är belägna, samlas man i god tid för att få plats vid något kafébord eller bara för att träffa sina vänner. Mammor och lärare har fullt upp att göra med att få ordning på alla paraderande skolbarn och grupper av föreningar. Biltrafiken stängs av. En liten tribun är uppsatt för präster och politiker. Blåsorkestern och en trupp värnpliktiga avvaktar.

När det är som stökigast börjar orkestern att spela och paraden börjar. Olika grupper kommer i ganska splittrad takt, först ortens idrottsföreningar, sen alla skolor och sist militärgruppen. Inslaget av folkdräkter är stort. Varje skola har sina kläder, mycket blått och vitt.

De allra längsta i sin klass får gå först, sen kommer de andra i fallande skala...småklasserna är bedårande, liksom scoutgrupperna. Vi som tittar på applåderar när "våra" ungdomar passerar. Kameror blixtrar. Vi kritiserar (avundsjukt?)de unga tjejerna i kortkort och vansinnigt höga klackar, somliga kan faktiskt knappt gå... Vi beundrar idrottsgrupperna och blåsorkestern där vår bagare marcherar stolt med sin trumpet i första ledet. Det äts loukomades och glass, köps ballonger, smälls smällare.

När paraden har passerat går vi och fikar, och hela ön har samma idé, men vi hittar så småningom ett bord-gott med lite kaffe och utbyte av nyheter svenskorna emellan.

Tre gånger om år går det till så här, två gånger är det allgrekisk firardag och en gång extra för Dodekanesas anslutning till Grekland efter 2;a världskriget.