Roligt att det var fler än jag som kunde uppskatta den där texten
Han skriver om att gnissla tänder mellan skrattanfallen - och jag känner igen mig i det.
Jag har däremot haft svårt att känna mig i det som verkat vara en vattendelare i forumets kristrådar: man är
antingen med dem eller mot dem, typ. Så känner inte jag.
Att prata samhällsekonomi, skattemoral, ansvarslös in- och utlåning osv - visst måste man kunna göra det
samtidigt som man har medkänsla med ett land som måste igenom ett ekonomiskt stålbad?
Jag väljer inte sida där, och det verkar inte Westgårdh göra heller.