Men det är ju själva...
Härom året missade vi Arja och i år missar vi denna begivenhet med några timmar bara...
Nå, bara att tugga i sig, men lite orättvist känns det
Vi nöjer oss med att komma "hem" och få återse kära vänner och bara finnas till, på de vackraste öar som finns.
När längtan blir för svår, så kan man ju alltid skruva av locket till en av burkarna med kalymnisk oregano, ta en djup sniff och mentalt är man nere vid hamnen i Pothia. Duger som surrogat.
En vecka kvar. Ibland kan livet vara mycket, mycket gott.
