Ètt litet inlägg i debatten...
Har själv rest med barn sedan länge och gör det ibland nu också (är fostermamma)
Vad jag tänker är att man som vilken resenär som helst på ett flygplan, buss eller vad som helst ska visa hänsyn till sina medpassagerare. Vare sig man är sur, full, gubbe, kärring eller barn. Barn är ju alltid barn och vet inte alltid när och för vem hänsyn ska visas. Alla barn har inte heller fått info om hur allting ska gå till. Ibland sker det som någon nämde tidigare att föräldrar slår av och tar sig en drink och låter barnen leka lite fritt. Men man kan alltid ödmjukt be om förståelse om man vill vila eller bara få sitta lungt i sin stol utan hamrande fötter bakom sin rygg. Det brukar oftast gå bra. Eller varför inte fråga barnet vart de skall bo på resmålet eller om det är spännande att flyga. Man kommer oftast längst med vanligt och normalt prat.
En annan tanke är att man vet ju aldrig vad som ligger bakom barnets vilda lekar.
Ska berätta om en tur då jag ville sätta upp en skylt vid våran plats där det skulle skrivas.
" Detta är ej mina barn, jag har inte uppfostrat dessa vildar, men ha medkänsla för dessa två små flickor kommer från ett hem där dom varit mycket utsatta och tyvärr har deras föräldrar aldrig gett dem något utom slag och skrik, dessa barn har aldrig haft någon som sagt vad som är rätt eller fel, nu försöker vi ge dem hjälp och stöd för att lära sig hur vardagliga saker går till, detta är deras första flygtur."
Men den skylten satte jag aldrig upp utan bet ihop och kände andras blickar som inte var milda.
Tur som är så är ju Grekland nära och hade det legat längre bort hade inte barnen orkat sparka så många timmar
Myssa...reser på tu man hand med mannen sin snaaaart
