Tanken idag var att vi skulle jämföra Balos med Elafonisi och kanske oxå Falassarna.
Fantastiskt väder, nästan helt vindstilla igen. Hyrbilen, en nästan ny Toyota Yaris, tog oss snabbt ut till Kissamos och vägen ut mot Balos.
Det gick bra den första biten men när uppförsbackarna började blev vägen ganska drastisk sämre. De häftiga regnen tidigare hade grävt djupa hål och fåror i grusvägen. Vi ville inte göra vår gode biluthyrare ledsen med ett sönderslaget underrede och ställde bilen och tog istället en promenad längs vägen.
Getterna undrade säkert "Vad gör ni på vår väg" och glodde surt ned på oss från sina lite högre positioner.
Man har en vidunderlig utsikt från vägen men vi orkade ändå inte ända fram till Balos utan vände väl mest pga att solen gassade.
Vi fick nästan lite vårkänslor när vi hittade bl a krokus och t o m en zickzackad orm, som tittade först nyfiket på oss men fräste till när vi ville hälsa lite närmare på den.
Var det en huggorm, ja det såg så ut.
Vi vände bilen mot Falassarna, men det är ju ingen rolig syn längre åtminstone inte när man kommer ned mot havet. Ganska skräpigt med gammal plast från tidigare växthus flaxande överallt och inne bland olivträden. Den lilla hamnen är en ljuspunkt, ser bra och välskött ut. Den långa stranden låg nästan öde, en tjej med två hundar var allt levande vi upptäckte. Härute hade vinden tagit tag i vattnet och skapade lite vågor, som rullade in mot stranden. Vi lämnade ganska snabbt Falassarna åt sitt öde, egentligen utan saknad.
Skulle vi ta en runda ned till Elafonisi idag igen?
Nej så blev inte utan vi letade oss från Kastelli upp mot Polirinia, den en gång så mäktiga stadsstaten, som ständigt bråkade med Kydonia och Knossos. Staden har en lång och brokig historia med greker, romare, venetianare och turkar inblandade.
För att nå toppen är det fotvandring som gäller, en ganska brant sådan men lönen för mödan kan bara beskrivas på ett sätt. MAGNIFIK.
Är man inte andfådd och har slut på luften p g a vandringen, så klämmer utsikten ut det sista man eventuellt har kvar. Vi har varit häruppe tidigare men varje gång är det lika imponerande och lika vackert. Man har utsikt dels över Kastelli och hela bukten utanför dels också över bergen österut och dessutom ned med ravinen som leder till Sirikari.
Dessvärre är inte vädret helt klart utan det ligger lite dis utöver bukten vilket inte fotona full rättvisa.
Häruppe ligger också De 99 helgonens kyrka, dessvärre är den stängd för det mesta.
Vi körde sedan sakta hem längs kustvägen. Man möter nästan inte bil på hela sträckan utan allt är stilla och nästan öde. Ser man något så det oftast en pickup överlastad med olivsäckar på väg till det lokala oljeriet.
Solnedgången och färgerna som skapas är nästan magisk, man tror inte riktigt sina ögon när man ser färgskiftningarna.
Vi avslutar dagen med kvällssupé hos Nektaria, som lagat kotopolo, patates me lemoni på vår önskan.
Köttet faller från benen bara man vidrör det och potatisen är perfekt och smaken, ja den är bara såååååååååååååååå god. Bravo Nektaria!
Efterrätt baklava med rakomeli smaksatt med nejlikor, vilket förhöjer och fördjupar smaken.
lars
Kriti stin kardia mou