Jag brukar åka till den ö som kallar på mig, helt enkelt. Eller rättare sagt, den som kallar högst. I år var det Tilos och Sifnos som var mest högljudda.
Tilos var enkelt för där var jag förra året och jag gillar återseenden. Sifnos satt längre inne. Jag läste runt på nätet för att höra efter ropen och länge var jag på väg till Kea eller Kythnos, som isåfall skulle ha blivit nya bekantskaper. Men så råkade jag titta på mina bilder från Faros från första gången på Sifnos och då var klart. Sifnos gallskrek på mig.
