Citat:
Ursprungligen postat av laero
Heja di våra, inte di dära. Trampa di främmata pajka på tära...Greklann, Greklann, Greklann.
En enkel fråga till er som ser Europas demokratiska stater och FN-organet IMF som motståndare och dessutom onda sådana. En fråga till er som ser detta som en match som någon kan vinna:
Jag utgår från att ni ser ett nej i den idiotiska folkomröstningen som segern?
Vad menar ni då finns i segerpokalen ???
|
Jag vill börja med att säga att jag inte tillhör någon av dem som dragit jämförelsen med en fotbollsmatch i sammanhanget. Sitautionen känns alltför allvarlig för att jag ens ska orka vara en smula humoristisk. Den är allt annat än enkel. Oavsett vad som nu händer efter omröstningen på söndag så har de en enormt jobbig tid framför sig.
Och nej, jag har inga lösningar att presentera men vi har nu historien på vår hand. Vi har facit över hur det har sett ut de senaste fem åren. Det har inte fungerat och därför måste det förändras.
Jag tillhör en av dem som tycker att vi måste utgå från situationen.
Det ursprungliga syftet med åtstramningspaketen var säkerligen att hjälpa Grekland på fötter. Intentionen var god från början, det tror jag. Men nu har vi fått svart på vitt. Åtstramningspaketen har inte hjälpt landet på fötter. Det har bl.a lett till 25% arbetslöshet, ungdomsarbetslösheten är uppe i 40% BNP har sjunkit med 25%. Av de stora nödlånen som betalats ut har resultatet blivit att de tyska och franska bankerna varit de som fått pengarna i första hand. Och den goda intentionen känns som bortblåst.
Varför är det så svårt att tillkännage från Eurogruppens sida undrar jag?
Det är ett misslyckande och måste, på något sätt, utformas på ett annorlunda sätt för att hjälpa Grekland i längden. Har de gjort det? Nej tvärtom, Tsipras förslag har fått avslag efter avslag. Ur ett rent ekonomiskt perspektiv så gynnar det ingen, särskilt inte Grekland, att utslagningen av landets fattiga fortsätter. Kostnaderna för att ta hand om detta en dag kommer att bli monstruösa, särskilt som långivarnas förslag på avtal skulle inneburit att denna fortsatte öka. Och återigen så känns den goda intentionen som bortblåst och har förvandlats till att tyngdpunkten ligger på att långivarna ska få tillbaks sina pengar snarare än att hjälpa landet till ekonomiskt oberoende.
Sedan har vi det moraliska korståget mot Grekland. Sättet att hantera detta på har varit bedrövligt. Den som är satt i skuld är inte fri - så klart! Så är det ju. Men sedan handlar det till stor del om hur man hanterar denna situation också. Jag anser att IMF, med Christine Lagarde i spetsen, har haft en kränkande attityd mot Grekland som tydligt återgivits av media och andra under årens gång. Synsättet på grekerna som ett generellt skattefuskande folk, festar upp pengarna och inte förstår sitt eget bästa har bidragit till den underkastade roll landet haft till sina långivare. En kollektiv bestraffning har utövats och det offentligen och med all icke önskvärd tydlighet.
Kanske kan Grekerna nu återfå självbestämmande och stolthet!
Jag tror att Grekland behöver något nytt, något bättre och något som kan öka landets tillväxt utan att den sociala utslagningen ökar. Men det är upp till Grekland att avgöra hur och på vilket sätt.