På frågan om det måste stå "resebrev" på berättelsen så........ja. Skrivit har jag gjort i många år, bara lite skildringar från Greklandsresor. Och det blev så att det var för nästan 15 år sen detta började och det blev några resebrev publicerade. Grejen med mig och det jag skrev var att jag märkte att jag hade förtvivlat svårt att komma ihåg våra resor så i dagboksform kom det fram vad det var vi hade upplevt. Med anteckningarna varje resdag och renskrivandet, publicerandet kunde jag "återuppleva" stora delar av en resa. Frågade någon mig - "vad sa du att ni åkte någonstans den där tisdagsförmiddagen.....? så kunde jag gå till den dagens anteckningar, annars kom jag inte ihåg det.
Därför har mina resebrev tenderat att bli tämligen långa men jag har min skrivarstil och den håller jag givetvis stenhårt i. Ungefär som att man bestämmer sig för ungefär vad man vill uppleva under en resa, det man gör på plats. Därför har flera också "kritiserat" mig med att säga "måste du skriva så omfattande, man orkar ju inte läsa". "Kan du läsa en bok på DIN resa, kan du läsa min berättelse". Det är visserligen skillnad på en fiktiv bok (ofta är väl romaner fiktiva, jag läser inte böcker alls) och en "dokumentär" som mina resebrev är men om jag landar på c:a 40 A4-sidor så är väl det inte särskilt långt, väl?
Nåväl, Ermoupolis som man kommer till först är en i allra högsta grad LEVANDE stad med c:a 13.000 (efter vad jag hört) invånare. Staden är väldigt stor till ytan men har ett mycket koncentrerat centrum. Utanför det har vi inte sett att det är mycket att ha vad gäller chans till aktiviteter eller upplevelser än att titta på husen och gatorna. Men i centrum är det desto mer koncentrerat aktivt som sagt, dominerande är hamngatan som är fullsmockad med barer, kafeneioner, restauranger osv. ungefär från där "fållan" till båtarna ligger och bort till piren/vågbrytaren. Under en helt vanlig kväll från c:a solnedgång till långt in på småtimmarna är det ett ytterst behagligt myller av folk. Alla ställena har via en ombyggnad förskonats ifrån att en gata gick rakt igenom så nu kan t.ex servitörerna slippa se sig för med livet som insats när de ska serva oss kunder.
Direkt ovanför hamngatan går ett antal gator och gränder rakt upp mot stora torget "Miaouli". Egentligen är det bara en gata som fordonstrafiken tvingas ta för att komma vidare in i andra delar. Resten är gränder och de korsas ett par gånger av de formidabelt vackra och säregna marmorbeklädda shoppinggatorna som så att säga, går parallellt med hamngatan. Shoppingen är mestadels kläder, juvelerare, konst, mode en del souvenirer (rätt så lite "krims-krams" om jag bedömt rätt) och lite annat för vardagen. Här och där finns matställen lite beroende på vilken inriktning man har i det avseendet.
Runt torget är det dominerat av en gata med lite cafeterior och barer samt att taxibilarna (de är totalt 40 st. fick vi berättat) numera har en gatukant där de ska stå för att inte hindra trafiken. De var förut placerade nere i hamnen vilket hade sina praktiska fördelar men vad vi lärde oss var att dess nya placering faktiskt var bättre men i vår högst personliga åsikt. På torget var det arrangerat en samling basketbollplaner en dag i början av vår resa. Men det var bara en korg per plan samt att det var två tre-mannalag per plan så det var ingen officiell turnering eller dylikt som spelades. En annan kväll några dagar senare var det stor folkdansuppvisning med vad vi förstod, grupper från bl.a närliggande öar som t.ex Sifnos. Det var granna folkdräkter, hundratals åskådare, dansen utfördes på en scen c:a 1,5 meter över marken så många satt på stadshusets gigantiska trappa och besåg det hela.
Beroende på vad för slags aktivitet man vill ha av själva Ermoupolis så rekommenderas sen eftermiddag/kväll eftersom det mesta är stängt annan tid. Förmiddagar är det lite liv och rörelse men eftersom vi aldrig har bott inne i stan och bara varit in dit en morgon förut, så vet vi väldigt lite vad en förmiddag innebär. Kvällstid får man helt klart ut mest här.
Övriga ön.........det känns som att vi mest, och rätt så duktigt inpräntat nu, vet att det är ett c:a halvdussinet trevliga byar för övrigt som verkligen är värda att besöka, både dagtid som kvällstid. Jag kan räkna upp dem från i väster räknat eftersom lokalbussen går i en "ringlinje", grovt beskrivet. Kini - Galissas - Finikas - Agathopes - Possidonia (Della Gracia) - Megas Gialos - Vari och sist, före Ermoupolis i öster - Azolimnos. Alla dessa byar har strand och lämpar sig utmärkt för bad. Alla har mer eller mindre väldigt bra utbud av matställen men Possidonia och Megas Gialos vet vi inte så mycket om i det avseendet (ännu). Ska man "göra" flera av dessa byar (beroende på vad man vill ha ut av dem) så får man vika flera dagar då busstidtabellen visserligen inte är "gles" men man bör stanna några timmar på varje ort för att kunna bedöma lite av helheten. Det är de helt klart värda.
Vi har alltid bott i Galissas som självklart efter 3 besök nu, har vuxit för oss ifrån att ha varit väldigt intetsägande i våra ögon 2014. Men nu har vi träffat lite mer folk, "vågat" ta lite mer kontakt så det är för oss en liten speciell pärla att slipa mera på. Byn duger gott och väl att stanna en kväll då man är trött då det finns fullt utbud av matställen, faktiskt fler än vi begrep för 3 år sedan.
Ovanför, norr om Ermoupolis går det bara EN väg för fordonstrafik men den spretar ut sig lite med någon liten smal avstickare till höger och vänster sett utifrån då man tar sig fram. Vi tog en taxi ut till en förvald plats denna gång, fast pris från stan, mycket praktiskt! Den heter San Michalis och är egentligen namnet på ett kapell som ligger på en höjd med en helt fantastisk utsikt ut över Tinos i norr och bl.a Kea i väster. Där satt vi taverna i en sluttning med en utsikt som slår det mesta vi varit med om under 20 års Greklandsresor. Vägen upp hit har ett flertal höjder/berg runt om som är otroligt fascinerande men det fanns av förklarliga skäl ingen chans att stanna denna gång. Vägen är smal, minns inte om vi såg några ställen där man KAN stanna utan att hindra trafiken (+ risk för sig själv) och t.ex fotografera? Det får bli mer undersökning av detta 2018.
För 2018 fortsätter vår kärlekssaga på Syros, det är redan helt fastställt. Detta är ett sammandrag som jag tycker kan vara gott nog för er som blivit nyfikna. Har man inte helt vansinnigt ovanliga krav eller önskemål eller är mycket kritisk i allmänhet och har lättare för att hitta negativa saker (vi har tyvärr träffat många sådana människor, dock EJ på Syros gudskelov) så kommer Syros garanterat att bjuda på upplevelser som skiljer sig från många andra öar eller fastlandsplatser.
Ni får FRÅGA mer nu, jag ska försöka svara av bästa förmåga.
/Hasse
