Så här inför helgen drar jag till med ytterligare ett par anekdoter. Denna gång från Kastellorizo.
Ibland har vi skickat ouzo i en 4-litersdunk till någon Kalimeravän. Vid detta tillfälle köpte vi en dunk med joniserat vatten, hällde ut vattnet och fyllde på ouzo. Packade in den ordentligt i en kartong tillsammans med stötdämpande. I triumf gick vi till postkontoret. Det var en vikarierande postmästare från Rhodos, som meddelade att postkontoret inte hade kvar några frimärken, som MÅSTE sättas på adresskortet, så hon kunde inte ta emot paketet! Tablå!!!
Vi gick till killen i resebyrån och frågade om han kunde hjälpa oss. Vi skulle i samma veva köpa flygbiljetter av honom.
Naturligtvis skulle han fixa det. När den ordinarie postmästaren kommer tillbaks från Rhodos har han med sig frimärken. Vi betalade för paketets kostnad samt för flygbiljetterna. Paket ankom till vår vän!
Vid ett annat tillfälle åkte vi med Georgios från taverna Little Paris till Kaz i Turkiet. Vi fick lämna ifrån oss passen till Georgios, för att få dom åter när vi var hemma i Kastellorizo. I Kaz tillbringade vi tiden med att strosa runt samt sitta taverna. På tavernan fanns menyn och priset på en vägg. Arne började skratta när han tittade på menyn. En turkisk kypare kom då fram till honom och Arne började tilltala honom på turkiska. Arne hade nämligen läst turkiska i en studiecirkel ett par tre säsonger hemma i Umeå. Det Arne skrattade åt var att priserna på väggen var för turister och det var tydligen att annat pris för bofasta!
Kyparen blev överlycklig över att få prata turkiska med honom. Hela ägarfamiljen kom ut och pratade med honom. Dessutom trodde dom att jag kunde turkiska och började surra med mig. Vi hade väldigt roligt på tavernan och naturligtvis fick vi lokalt pris!
På väg från Kaz med förnödenheter till Kasellorizo-bor.
Birgitta