Kom på en sak nu, när du skrev om grekernas ansiktsminne igen, Janne!
Besökte ett speciellt litet kafé, första året vi var i Parga. Vi var nog dit två gånger under den veckan. Kaféet ägdes av ett ungt par från Aten. Vi pratade lite med dom, de bjöd på fikabröd till kaffet!
Andra året vi åkte dit besökte vi kaféet igen. Notera: första året var det, jag, min sambo, pappa och hans sambo, som fikade där. Andra året bara jag och min sambo. Vi slog oss ner, när ägarinnan kommer ut för att ta vår beställning säger hon: (fast på engelska, då förstås!) Så kul att ni kommer hit i år igen, din familj (pappa + sambo) gick precis förbi!
Helt otroligt egentligen! Det kunde ju inte ha varit en chansning, från hennes sida. Jag visste ju att de hade gått före oss och var på väg till sitt hotell!
De tråkiga är, att deras kafé finns inte kvar.
De berättade att de skulle prova Parga och se hur det skulle gå, annars skulle de flytta vidare. Synd. Trevligt par!
Jenny