Regina har blivit vårt hemmahotell av flera anledningar. Läget är centralt och bra. Vi är inga typiska strandmänniskor som ligger och lapar sol hela dagarna. En halv dag max klarar vi av.
Då går vi hellre runt och upptäcker saker och träffar människor. Det är ett enkelt hotell med en del brister och jag vet inte hur länge vi kommer att klara av backarna upp. Men i mina ögon är det tre saker som gör Regina unikt.
- Vår stora balkong. På morgonen älskar jag att att dra undan gardinerna och gå ut på balkongen, känna hur vinden blåser och se vart vågorna går. Se hur molnen ligger som ett duntäcke över bergen. Den fantastiska utsikten över staden och hela bukten. Att se båtarna komma och gå. Det har varit en massa trafik med cementbåt efter cementbåt. Många nya hotell byggs runt om på ön.
Alldeles nedanför ligger en av stadens kyrkor, med en stor gårdsplan där några pojkar brukar spela fotboll. Uppe på taket kan vi se fyra bortsparkade bollar, som lär få ligga kvar tills nästa gång fönsterkarmarna ska målas.
En av de första dagarna vi var här i år såg vi en man som vitmenade kyrkmuren inklusive halva trädens stammar och halva lyktstolparna. Några dagar senare hängde man upp vimplar och bil efter bil kom och släppte av inte mindre än sju präster! Jag visste inte att det fanns så många präster på ön. Folk samlades och vi kunde höra gudstjänsten från balkongen. Fred har en bok över ortodoxa högtider och kunde meddela att det var apostlarna Petrus och Paulus som man firade, lämpligt nog i Apostlakyrkan. Firandet pågick i två dagar. Sen blev det lugnt igen. Bara någon enstaka klockringning hörs ibland.
Vi sitter ofta på balkongen, dricker vårt förmiddagskaffe, tittar på trafiken och studerar aktiviteterna nere på stan. På kvällen när vi kommit hem sitter vi därute med ett glas av något kallt, summerar dagen och varvar ner.
- Poolen. Regina har en ordentligt stor, rektangulär pool där vi kan simma längder. Vi är först nere på morgonen så vi hinner simma våra varv innan barnfamiljerna kommer. Första veckan blev det 20 längder, sedan ökade vi med tio i taget och nu simmar vi 70 längder. Det känns som en bra början på dagen.
- Familjen. Vi har ju följt familjen i 22 år vid det här laget. Jag minns när de två blivande svärmödrarna satt i flera dagar och knöt små godispåsar inför bröllopet mellan Rita och Manolis. Jag minns året när Manolis skickade ett mail och bad om ursäkt för att han inte kunnat ta adjö av oss när vi åkte, för han var på Rhodos och var med när Rita födde deras första son ... Nästa år hade vi med oss en present till sonen, och fick veta att ett till barn var på väg. Jag hade en stickning med mig, så jag gick ner på stan och köpte ett nystan gult garn och hann precis sticka en liten tröja och en mössa till nästa son innan vi åkte hem. Året när tredje barnet föddes, en dotter, var vi inte nere men året därpå var vi här och blev bjudna på ettårskalaset.
Det är så mysigt att komma in på hotellet när hela familjen sitter samlad i tv-hörnan och vi stannar och småpratar en stund. Det känns som att komma hem. Regina har blivit vårt Karpathoshem.
Karin
som saknar David som åkte hem i torsdags vilket också betyder att det snart är dags för även oss att åka ...