Tre musikupplevelser
En kväll på Pelagos inledde jag med att ta ett foto på orkestern och lade ut på Facebook med orden: "Gissa var vi är?" Sen beställde vi och åt middag och så gick David hem. Han är väldigt känslig för ljud och har öronproppar på Pelagos, men orkar ändå inte stanna för länge. Fred och jag brukar gå vid pausen, gamlingarna ... men den här kvällen bestämde vi oss för att stanna och tog in varsin galaktoboureko till dessert. Och jag tog en till kvartsliter rött, för ovanlighetens skull. Som vanligt var det mest turister i början. En italiensk familj ville höra någon Ploutarchoslåt, så Vasilis M kämpade sig igenom "Ach koritsi mou". Den ingår inte i hans vanliga repertoar.
Efter pausen var Fred och jag de enda utbölingarna. Nu började grekerna troppa in och repertoaren blev mer traditionell med mer Theodorakis, Tsitsanis och Poulopoulos. Julian dukade av vårt bord och kom med två glas ouzo "on the house". Fred dricker inte, men jag gillar ouzo och kvällen var fortfarande ung ...
Så kommer helt plötsligt vännen Dimitris och kramar om mig! Vi lärde känna honom för omkring femton år sedan då han uppträdde på Benissimo med sin dans där han lyfter bord och stolar med tänderna. Han träffade Anita och flyttade till Norge, och de har kört över och hälsat på oss i Handen ett par gånger. Nu var det länge sedan vi hördes av, men han jobbar tydligen på Karpathos i sommar. Han hade sett mitt inlägg på FB och slängde sig i bilen i hopp om att vi skulle vara kvar. Och det var vi ju. Så det blev mycket prat och så beställde Dimitris in en till liten karaff vin och ett glas och hällde upp åt oss båda. När det blev midnatt kom ett gäng herrar in och satte sig vid långbordet, rökte stora cigarrer och beställde in whisky efter whisky. Dimitris kunde berätta att de var bördiga från Karpathos men nu bodde i USA och hade tjänat stora pengar där. Halv ett måste offentlig musik sluta enligt lag, men dessa herrar ville inte höras tala om den saken. Så högtalarna stängdes av, Xronis och Flourios flyttade till långbordet och fortsatte spela "unplugged". När herrarna såg och hörde att jag sjöng med i sångerna log de och skålade med mig, så jag antar att jag fick godkänt ... Dimitris berättade att han skulle uppträda på Sardeles på måndagen klockan tio. Vid det här laget var även den tredje vinkaraffen tömd. Dimitris tog bara en liten smutt, för han skulle ju köra bil. Vilket var tur, för jag var inte i stånd att gå hela vägen hem. Han skjutsade oss till hotellet klockan ett. Det blev den senaste kvällen på hela resan.
Måndag kväll körde jag oss ut till Sardeles, där vi ämnade intaga middag och beskåda Dimitris framträdande. Musiken var redan igång, men så snart vi kom in sa David att han måste gå. Det var alldeles för högt för honom, trots öronpluggar. Så han gick tillbaka och intog en mix grill på Oinomelo i stället. Utan musik.
Orkestern bestod av en för mig okänd keyboardspelare, en dito sångerska och så Giannis P på bouzouki. Honom såg jag först en kväll på Benissimo. Det måste varit när han gjorde sin militärtjänst, för han var klädd i uniform. Han tog mikrofonen och sjöng ett par sånger med darrig röst. Sedan dess har han utvecklats till en rätt duktig bouzoukispelare. Musiken i sig var inte dålig, men väldigt turistanpassad utan några direkta höjdpunkter. Den stora delen av publiken bestod av en gruppresa från Israel som tydligen hade en "grekisk afton". De hade reseledare som försökte få igång allsång och drog upp folk på golvet för att lära dem dansa syrtaki. När orkestern klämde i med "Hava nagila" var lyckan fullständig och alla sjöng och dansade.
Fem i tio svängde Dimitris upp med bilen, hälsade, plockade fram sitt bord och visade orkestern att han hade kommit så de kunde spela rätt sång. Sen började han sin dans där han lyfter upp bordet med tänderna och dansar med det, ställer upp en stol på bordet och lyfter upp allt och dansar en stund. Så ber han en kvinna ur publiken klättra upp och sätta sig på stolen och låtsas lyfta, men det är för tungt. Då plockar han av henne skorna och gör ett nytt försök. Bit för bit tar han bort det som kan tänkas tynga ner, armband, klocka etc. När han precis är redo för det stora lyftet ... är sången slut och orkestern slutar spela. Vilken otur!
Stora applåder varje gång. Sen hade han jobbat färdigt för kvällen och frågade om vi ville följa med till Pelagos, men vi var nöjda och åkte hem.
Benissimo, ja. Det drevs under lång tid av Themis, som hade bbqafton med live Greek music varje måndag och vi var stammisar i flera år. Sen gjorde han några försök med ett par olika grilltavernor inne i Pigadia innan han slutligen öppnade Asteri, ett typiskt grekiskt "gubbkafé" utefter stora vägen mitt inne i Pigadia. Öppet dygnet runt och det sitter alltid några äldre herrar där och löser världsproblemen. Men på torsdagkvällarna är det "Live Greek Music" minsann, och i torsdags var det vår sista chans att gå dit. Den fasta orkestern är Giannis M på keyboard, Michalis K på sång, Giannis P på bozouki och sång och vår gamle vän Vasilis X, också på sång. De tre förstnämnda börjar vid niotiden med sång efter sång av varierande slag, både klassiker och mer moderna popsånger. Mycket förinspelat komp på keyboardet. Michalis jobbar på bra fast det blir lite falskt ibland.
Här får Giannis P sjunga rätt mycket. Han har vuxit i säkerhet med åren och har en riktigt bra röst, som påminner om Kotsiras. Det är en mycket otvungen stämning; det händer att någon förbipasserande kommer in och sjunger en sång eller dansar en zeibekiko för att sedan fortsätta sin väg. Nästan uteslutande grekisk publik; de turister som passerar är antingen på väg någon annanstans eller för blyga för att tränga sig in. För det är FULLT! Vid elvatiden har Vasilis slutat sitt pass på Apse Svise, varit hem och fräschat upp sig, gett mamma hennes sprutor och stoppat henne i säng, och svänger upp på sin moped och tar över mikrofonen. Och nu blir det fullt tryck. Hela publiken blir inblandad, önskar låtar och sjunger med och det är en fantastisk stämning. Vid midnatt gick vi hem och när vi satt på balkongen kunde vi fortfarande höra Vasilis sjunga. Det är bra akustik i Pigadia ...
Karin
musikälskare