Sv: Samos/Votsalakia
“Medelhavsländerna behåller sin plats som vår andliga bakgrund I tiden.”
Så inleder Carl och Jöran Fries bok ”Flyktig jord” från 1981. En bra inledning till detta inlägg. Känns rätt typ.
Det var nog det där ordet ”turisthåla” som tände mig. Jag är tvungen att återupprätta Samos och främst Pythagorion.
“This place was the centre of a great culture”. Så har den store grekiske poeten, Yannis Ritsos, skildrat Samos historia när han lärde känna ön under åren han var deporterad dit. Dryossa är förresten det gamla namnet på Samos.
Stavros, han vi brukar bo hos, berättar att hans ödetomt, snett mitt emot Dryossa, blivit beslagtagen av Kulturdepartementet, man har funnit antika lämningar, naturligtvis. Han pekar ut delar av ett vattensystem. Han konstaterade hur moderna de var förr i tiden.
Som historisk lokal är Samos inte lika känd bland oss turister, därav ”turisthåla” kan jag tänka mig. Under åren jag besökt ön har jag insett dess arkaiska storhet och historia alltmer. Idag är Samos för mig framför allt en historisk plats och som krona på verket har, Sture Linne´r, skrivit om denna ö i ”Europas ungtid”. Den läsningen var en fantastisk utvidgning av Samos som jag redan innan intresserade mig för.
Samos storhetstid inföll 530-520 f. Kr. och var då Egeiska havets viktigaste sjömakt. Det berättas också att Pythagorion var ”en av den tidens mest magnifika städer”, (S. Linne´r, den här gången ur ”Mulåsnan på Akropolis”).
Storheten kan lätt skyllas på härskaren Polykrates. Sture Linne´r säger också någonstans att ordet härskare på den här tiden kan översättas med ”kung”.
Polykrates avsattes så småningom, enligt en version av en persisk ståthållare, enligt en annan version, av befolkningen på Samos. Kanske hänger de ihop de där versionerna. Han lär som straff, ha bundits vid berget i nuvarande Turkiet, till gagn för gamar och annat vilt. Berget är Precis den topp man ser från hamnbassäng i Pythagorion på andra sidan Mykalesundet.
Vid egna vandringar i och runt Pythagorion hittar jag ett funnit ett badkar från gissningsvis 500-talet f. Kr. i en trädgård, där huset nu är övergivet, det står tomt. Jag har inget tvivel om att detta badkar härrör från antiken. Det har samma utförande som andra badkar jag beskådat på olika museer i Grekland. Och det ska jämföras med badkar som finns på Heratemplet i Irion.
Två år tidigare: Vid bad i Pythagorions utkant, åt Irionsidan till, en man dyker i vattnet upprepade gånger. Och, självklart höll jag på att säga, kommer han upp med en del av staty från förmodligen samma tidsperiod, 500-talet före Kristus. Den lilla statyn finns nu i museet i Pythagorion. Jag har förstått, att var man än ”sätter ned spaden” på denna del av ön så stöter man på historiska lämningar.
Den inre delen av piren är en del av en uråldrig hamn, som nu, 2003, blottlagts, och anses vara en av de äldsta hamnarna i världen byggd utan maskiner, byggd för hand. Under flera år har jag gått här och inte haft en aning om att den dolde ännu ett antikt byggnadsverk.
Detta plus allt jag inte nämnt finns i Pythagorion.
På någon plats har jag läst att någon tyckte att Samos är så turistifierat att ön inte går att skilja från E: s Mallorca. Turistkonceptet har lagt sig över både miljö och kultur att ingen kan skilja öarna åt, menar han. Jag kan också se turistytan, men framför allt ser jag allt det andra.
Bland annat för att Stavros ser det och pekar ut det för mig.
Varför blev jag inte ambassadör!
|