[Eva L]

Vi som bara tar bilder främst för vår egen skull och näståendes funderar väl inte på om bilden blir något alldels extra eller om motivet är uttjatat. Sånt finlir får proffsen hållas med. Vi tar bilderna för att titta på och minnas kanske långt senare, drömma oss tillbaka lite och tänka var det så där. Många bilder ser kanske ingen annan än den som fotat eller bara våra allra närmaste. Är det sedan någon bild som sticker ut eller är rolig är det extra kul.

Gör en bild mig glad då får det gärna vara en solupp eller nedgång, rar kisse eller något annat gulligt. Många av de bilder som nu placerat sig gillar jag men inte orkade jag rösta när alla låg ute för det. Kanske ett annat år.

Har i dagarna suttit och tittat på gamla släktfoton där några är så gamla som från 1800-talet. Naturligtvis mest porträttfoton men även en del fina bilder från människornas vardag. Arbetet på åkern, ljuset över sjön och fiskebåten.
Ger en liten tanke om hur vardagen såg ut då och tänk vad spännande om mer dokumenterats till glädje för kommande generationer. Får mig att undra över hur länge allt vi fotar idag finns kvar. Redan har en del bilder från mina barns första år förändrats i kvalitet men de svartvita bilderna från min egen barndom är lika skarpa som förr.

Eva
Eva