[a_fellman]

Den 14 april hyrde vi bil (25 € dygn) och åkte runt ön. Bland annat var vi då till den plats ganska nära den nya hamnen där Birka Princess idag ligger på ca 150 meters djup. På platsen fanns det många oljelänsor och oljan bubblade fortfarande upp. Stranden i den nya hamnen och bort mot platsen där hon förliste var täckt med svart olja. Det görs kontinuerliga dykningar till vraket och vi har på TV sett bilder nerifrån vraket ett flertal gånger. Det är dock inte säkert ännu då hon fortfarande inte helt har stabiliserats på den sluttande botten. Vi var i Aten den 5 april då hon gick på ett rev strax söder om Santorinis gamla hamn strax före 4 på eftermiddagen. Hela förloppet visades live på TV fram till att hon sjönk på morgonen den 6 april. Efter grundstötningen cirklade fartyget runt i närheten av den gamla hamnen nedanför Fira medan evakueringen pågick för att senare bogseras till den plats den plats där hon idag ligger. Det var en märklig känsla att på morgonnyheterna se att hon verkligen sjönk, på något sätt inbillar man sig att inte moderna skepp av den storleken ska kunna sjunka, i varje fall inte i bra väder och så nära land. Har man inte lärt sig något sen Titanic? Även om man nu slet upp en reva på 20 meter i skrovet, varför fungerar inte de vattentäta skott som borde finnas? I Grekisk tv debatteras förlisningen dygnet runt. När än man slår på TV:n så hamnar man direkt i något program där det sitter ett antal experter och på grekiskt sätt talar i mun på varandra. Brukar vara ganska hetsiga tillställningar. Fakta är att för att kryssningsresenärerna skulle få så bra bilder som möjligt tog kaptenen fartyget för att passera den gamla hamnen så nära som möjligt söderifrån. Några hundra meter innan hamnen passerade han mycket nära en utstickande klippa som är ca 100 meter hög. Vad han inte tänkte på var att strax utanför denna klippa fanns ett antal skarpa undervattensrev som han rände upp på. Fartyget fastnade och för att komma loss backade kaptenen och körde åter framåt ett antal gånger varvid skadan ytterligare förvärrades. När han väl kom loss fick fartyget omedelbart slagsida. Han fortsatte då att cirkla utanför den gamla hamnen medan passagerare och besättning evakuerades. Efter detta går åsikterna isär. Kaptenen beskyller Santorinis hamnpolis för att sedan bogserat fartyget till platsen nära den nya hamnen där hon sedan sjönk på morgonen den 6 april. Motparten hävdar att det skedde på kaptenens order. Just det senare är just nu ett stort diskussionsämne i grekisk media där också rederiet beskylls för att medvetet sänkt fartyget.


Annat som diskuteras är exempelvis:

- Varför tog det 40 minuter efter grundstötningen innan kaptenen ringde och kallade på hjälp? Enligt ryktena berodde det på att han under mellantiden stod i kontakt med bolagets jurister om vad han skulle säga. Enligt uppgift var detta första resan för denna kapten som ansvarig för fartyget.
- Varför anmälde frun i den franska familjen att make och dotter saknades först när hon kommit till Aten, långt efter förlisningen? Det som diskuteras här är för osmakligt att sätta på pränt. Men i stora drag handlar det om att det skulle krävs dödsfall för att några försäkringspengar ska utgå för förlisningen. Ännu är inte det bekräftat att det verkligen skett några dödsfall och man får förstås hoppas att inte så är fallet. Hela historien är dock otroligt osmaklig men man kan tydligen förvänta sig vad som helst när så stora pengar står på spel. Man har nu lokaliserat den hytt där de förmodade omkomna ska finnas, dock är hyttventilen för liten för att dykroboten ska kunna ta sig in. Man ska nu istället försöka få in en kamera.
- Ägarbolaget Louis Public Co. Diskuteras också då det inte precis har en fläckfri historia. Bolaget äger också hotell där det för en tid sedan var två dödsfall pga. läckande gas från en varmvattenberedare.

Mycket av det som skrivs och sägs är dock rena sagor. Det var nyhetstorka under påskhelgen och många av historierna är säkert uppdiktade från början till slut, men det blev mycket övertid och bra OB för de journalister som arbetade. Den mest respekterade dagstidningen i Grekland hade idag (16/4) en självironisk skämtteckning på ledarplats som visade Sea Diamond med slagsida och med texten. ”Detta är kapten som talar, vi har ett mindre mekaniskt problem. Om det finns någon journalist bland passagerarna så kom vänligen upp till bryggan och hjälp till att styra fartyget.” Den svarta lådan har nu bärgats och åklagaren har den för undersökning, men det lär nog ta tid innan vi om någonsin får veta vad som verkligen hände och varför kaptenen agerade som han gjorde.

När man talar med restaurangägare och andra på Santorini är man främst oroade att publiciteten kring förlisningen ska drabba turistnäringen. Och förmodligen kommer enstaka kryssningsresenärer att avboka sina resor. Vi vet ju hur det blev efter Estonia. Talade med ett antal amerikaner från ett kryssningsfartyg (med 3000 passagerare) som nu låg inne i hamnen och de hade ingen aning om att dom låg förankrade bara några hundra meter från olycksplatsen även om dom hade hört talas om olyckan. Enligt uppgift skulle Sea Diamond kommit tillbaka till Santorini om ca två veckor och rederiet har redan lyckats ordna ett ersättningsfartyg, the show must go on.

När det gäller spekulationerna ovan ska sägas att det är en blandning av ögonvittnes skildringar och andrahandsuppgifter från media. Då all rapportering vi tagit del av är på grekiska vilket vi inte behärskar utan vi har varit beroende av översättningshjälp och pålitligheten hos dessa kan vi inte garantera. Att jag ändå nämner detta är därför att jag hört hört samma från flera oberoende källor.

Syftet med besöket på Santorini var dock inte detta utan att uppleva ännu en grekisk ö och klart är att vi inte blev besvikna. Ön är ganska annorlunda jämfört med de öar vi besökt tidigare. Det är en vulkanö och består till stora delar av lava. Den västra sidan av ön vetter mot vulkanen (en ö mitt emot hamnen i Fira) och är hög (200 till 300 meter) och brant. Längs denna kant ligger ett antal samhällen som Oia och Fira som klistrade längs bergssidan. Att man lyckats bygga på dessa otillgängliga platser med stup på 100 tals meter är ett under. Den mesta av bebyggelsen är dessutom gammal från tiden innan det fanns motorfordon på ön. Det finns gott om husrester daterar sig till tiden efter det stora vulkanutbrottet som skedde 1500 BC och som då helt utplånade den civilisation som bott på ön fram till dess. År 1956 var det en stor jordbävning som förstörde stora delar av bebyggelsen på ön och man led svårt fram till början av 70 talet då turismen kom igång och skapade en utkomstmöjlighet för befolkningen. Det är inte mer än ca 40 år sedan de första bilarna kom. Innan dess sköttes alla transporter med åsnor och det fanns gott om dom. När befolkningen på den tiden uppgick till ca 12.500 så var antalet åsnor 25.000 enligt vår rumsuthyrare. När det gäller åsnor så finns det fortfarande ganska många men de som finns idag används främst för att transportera turister upp och ned till hamnen i Fira. En skillnad mot ön Hydra som vi besökt tidigare och där åsnor användes till alla transporter är att där såg vi inte en enda åsneskit inom stadens gränser medan åsnestigarna och exempelvis trappan från hamnen upp till Fira på Sanorini mer liknade gödselrännor. Från bergskanten mot vulkanön sluttar landskapet ner mot havet och där ligger långa stränder med svart lavasand. Är man lite geologiskt intresserad så får man sitt lystmäte genom att studera de branta stränderna mot vulkanön och alla dessa olika lager av lava och sediment som ligger där sammanpressat till ett tidsdokument. Ett annat tidsdokument väl värt att se är det Folklore Museum ligger i Fira.

När det gäller mat och dryck har vi inte heller blivit besvikna förutom att törsten ibland gjort att man lite lättvindigt slunkit in på någon restaurang utan att kolla ölpriset först. Det kan variera från 2,20 € till 6.00 € för en halvliter Mythos och vanligtvis så hänger övriga priser med. Vanligtvis så har dock genomgående de billigare restaurangerna varit bättre. Grundregeln är som vanligt, finns lokalbefolkning på restaurangen och det dessutom är riktigt ljust i lokalen så är maten bra. Ett ställe vi varmt kan rekommendera är Mama´s House där vi åt frukost första dagen och sen blev fast. En annan restaurang där man också äter gott och som ligger i norra delen av Fira är Simons. Den 16 april startade vi hemresan genom att flyga till Aten och sedan vidare till Stockholm.

Fortsättning i del 4