God morgon alla!
Det har varit härligt att följa denna diskussion, då jag har haft så likadana känslor av att resa ensam så ofta. Nån brukade till och med samma ord som jag just i går på något forum om min resa på senaste vecka: doft, getter, hav osv!!
Det är ju så annorlunda att resa ensam än att resa med maken och barnen. Det har jag gjort också, men när man reser bara på egna villkor, måste man verkligen gå in i sitt inre och hitta harmoni med sig själv. När man talar med sig själv (ofta MÅSTE man göra det, om man inte känner nån där), kan man hitta alldeles nya sidor av sig själv. Och detta är inte bara högtidligt prat utan sannt. Jag har just upplevt det på min resa på Thassos, när jag satt ensam på en brant omgiven av tolv vita marmorhällar på "Kronan av Limenaria", det blåa havet nere och de vänliga bergen i bakgrunden och STILLHETEN!!! Och detta underbara ljus. Bara fullständig fred.
Ärligt måste jag erkänna, att nån gång har jag också gråtit när jag har känt mig SÅ ENSAM, åtminstone på tre veckors resor kan det hända! Då är det bättre att INTE ta ouzo om man inte vill gråta ordentligt
!
Det ska vara intressant att höra senare hur du har upplevt din resa Ella, vart än du nu ska fara!
Ha en oförgömlig semester!
Eija