Funktionshinder i Grekland.

[Minx]

Har en fråga till Er som lever i Grekland.
Vart har alla människor med funktioshinder tagit vägen?
Finns dom verkligen inte? (som några greker jag frågat sagt)
Eller är det så att dom inte kommer ut pga av vägar, utsatthet och dyl?

Pratade med min väninna som sade att de människor med funkionshinder som inte kan rå sig själva eller som behöver hjälpmedel för att ta sig fram helt enkelt inte kommer ut.
Hon berättade en sorglig histora om sin brorsdotter som aldrig kommer kunna flytta hemifrån och som troligtvis kommer hamna på instution när hennes föräldrar går bort.


Är väl lite yrkesskadad själv som funderar kring detta men det ligger mig varmt om hjärtat.

Är det någon som vet?

Tack för svar

[Elisabet]

Jag bor inte i Grekland, men vill gärna berätta att i familjen som äger hotellet där vi bodde på Skopelos, finns en funktionshindrad äldre kvinna i rullstol. Varje morgon och eftermiddag gick någon i familjen med henne på promenad och hon satt ofta länge ute på terassen i sällskap med någon av de andra.
Jag såg dem även gå till stan tillsammans vid något tillfälle.

Att det inte finns några funktionshindrade i Grekland tror jag inte en sekund på. Däremot är nog deras situation helt i händerna på deras anhöriga, och alla är kanske inte lika omtänksamma som familjen på Skopelos.

[Minx]

Tack Eva för ditt svar, jag menade naturligtvis inte att exkludera alla de kalimeror som inte bor i Grekland. Det var bara min fördom om att semesterfirare gärna tänker på annat, som sin semester som fick mig att skriva mer inriktat till boende i Grekland.
Men också den känsla av ovilja att diskutera ämnet som jag möter hos många greker... funktionshindrade "finns ju inte" som sagt....

Jag hoppas fler vill dela med sig.

[Elisabet]

Jag förstod dig inte som att du exkluderade, utan tvärtom så att i en sådan här fråga ska man nog akta sig för att uttala sig om man inte verkligen är insatt i hur det fungerar. Men om man har sett något, särskilt som i det här fallet något man reagerade positivt på, så är det ju inte fel att berätta.

ELISABET inte Eva

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Minx

Vart har alla människor med funktioshinder tagit vägen?

Har de någonsin funnits? Ute menar jag. Det här har jag tänkt ofta på, jag har funktionshindrade i bekantskapskretsen som frågar samma sak. Jag tror, men har inget belägg för, att man skäms för att visa upp människor med handikapp. Det borde finnas fler trafikskadade i Grekland än i Sverige, och då borde det ju synas fler rullstolsburna greker, men det gör det inte. Inte heller är det så ofta man ser CP-skadade eller personer med Downs syndrom. Det borde procentuellt finnas lika många som i Sverige. Frågan är bara var. Jag tror, men vet inte, att de göms undan av släkten.

Jag tycker mig dock ha sett en förändrad attityd (till det bättre) på senare år.

[UlfWiman]

hej Janne
Funktionshinrade finns inte i Grekland.
De är bara borta.
Jag har testat Xania i rullstol 2005 och det var ingen höjdare.
Krycka är helt okay men inget vassare tack. Till och med rollator är problem. Det är inte många taxi som stannar om du har en sådan följeslagare. Bekymret är att de har bara vanliga bilar, här i Sverige har de flesta kombi och mycket lättare att lasta. Jag har faktiskt fått lift hem från Lidl med polisen då taxin inte ville ha mig som passagerare. Polisen kom och förbarmade sig över mig och mina påsar samt rollatorn. Jag bjöd på kaffe och "danisch" när vi kom hem. En vardaglig händelse ur livet.

Uffe

[litentuva]

Vi hade ett äldre par som kom och åt på restaurangen där jag jobbade. De kom en gång i veckan med sin dotter som hade downs syndrom och käkade pizza. Hon var deras ögonsten. Undrar om de oroade sig för hur det skulle gå för henne senare i livet, de var som sagt inte purunga och dottern var då runt 20 boendes hemma fortfarande. Det som förvånade mig var att jag blev förvånad. På alla år som jag arbetade där var det enda grekiska familjen som jag stötte på med ett handikappat barn.Här hemma har ju många ungdomar med handikapp som downd syndrom både lägenhet och jobb och ses som en naturlig del i vårt samhälle. Har jag uppfattat det i alla fall. Har i Grekland upplevt det som att folk ser det som mer bekymmersamt än vad vi gör i Sverige, att få ett handikappat barn, även om vi vet att det är tufft med fördomar även här. Kan det bero på hur man i det grekiska samhället valt att hantera detta, vad läggs pengar på och vilken kunskap har man?
Är det skillnad mellan fastlandet och öarana, om man bor i stan eller på landet?
Vem minns inte mardrömsscenerna från Tv när det kom fram hur man behandlade och "vårdade" både psykiskt sjuka, förståndshandikappade och funktionshindrade. Att man så att säga gömde undan de från samhället. på Leros om jag inte inns fel men rätta mig om jag har fel. Hur ser det ut med dessa institutioner idag?

[Janérik]

Då vi var i Kefalos på Kos förra sommaren så fanns det en rullstolburen herre som var ute och snurrade i omgivningarna vid ett flertal tillfällen, han verkade vara bekant med de flesta av lokalbefolkningen. Jag har också känslan av att många av dessa handikappade människor göms så att de inte syns för oss vanliga turister.

Mvh Janérik

[Elisabet]

Vi ska inte glömma att det inte är länge sedan funktionshindrade inte fanns i Sverige heller. Så sent som på 1980-talet stängdes de sista inrättningarna där människor med både pskykiska sjukdomar och utvecklingsstörningar låstes in, drogades och ofta behandlades illa. Det var ofta stora hus som låg långt in i skogen. Jag besökte ett sådant ställe i början av 80-talet och även om människorna som placerats där bemöttes mycket bättre då än tidigare, så var det oerhört beklämmande att se hur de gömdes undan.

Sverige har ju på många sätt varit ett föregångsland när det gäller sociala frågor. Jag gissar att förhållandena i Grekland och andra jämförbara länder är ungefär som det var i Sverige för 30 år sedan. Som väl är har det visat sig att länder som genomgår samma sociala utveckling som föregångsländerna gjort, ofta gör det snabbare. Att greker med funktionshinder numer ibland finns bland andra människor är förhoppningsvis ett tecken på att förändringen har börjat ske.

[Minx]

Haha Tack ELISABET(jag borde inte svara på inlägg innan morgonfrappen) och tack alla ni som tagit Er tid att svara på mina funderingar.

Min väninna i Athen berättade som sagt om sin brorsdotter som fick sin diagnos, allt för sent i livet och därför varken kan tala, äta eller rå sig själv. Hon kan tydligen gå med stöd men har inte fått gå i (sär)skola pga att hon inte kan sköta toalettbestyren själv.
Personlig assistans existerar inte... Det är en besynnerlig känsla att komma hit och presentera sig med ett yrke som inte finns!
Det min väninna fruktade var att när brorsdotterna föräldrar går bort kommer hon hamna på ett "sanatorium" och "förvaras" tills hon går bort.
Och om hon blir aggressiv, för det blir hon i sin frustration över att inte kunna kommunicera, kan hon bli satt i bur. Känns som rena medeltiden, men det var inte alltför längesedan vi hade ett liknande tankesätt i Sverige.

Har under mina resor till Grekland sett två män med downs syndrom (bröder på en lite ö) som behandlas ungefär som traktens barn, trots att dom är över 40. Men de som kan gå ut själva klarar sig ofta bättre har jag förstått...
Stötte på min första rullator förra veckan in Athen, en turist tror jag.. och få se.. näpp inga fler funktionshindrade...

Ja, så detta är kärnan till varför jag frågade.
Tack än en gång och fortsätt gärna skriva!

[CarinaN]

Den här tråden är intressant att följa. Eftersom jag själv har ett utvecklingstört/funktionshindrat barn så ligger naturligtvis den här frågan mig extra varmt om hjärtat.

Jag har också reagerat på att man nästan aldrig ser barn och vuxna med funktionshinder i Grekland (och i många andra länder också förstås). Dessa länder har ju heller inte kommit alls långt med att anpassa offentliga platser för att underlätta för rullstolsburna och andra rörelsehindrade personer.

Man blir ledsen och beklämd när man hör sådana exempel som i inlägget ovan, att man fortfarande har en så uråldrig syn på hur man ska behandla människor med olika typer av handikapp.

Jag är oerhört tacksam över den hjälp och det stöd som man får här i Sverige. Det stöd vi får gynnar både min sons utveckling och hjälper oss föräldrar att orka med det arbete man trots allt har när man har ett barn som behöver hjälp med allt i sin vardag. Och Emil får följa med oss överallt, både för att det är handikappanpassat nästan överallt och för att vi känner att det svenska samhället är öppet för människor som är annorlunda - i de allra flesta fall. Att ha med sig ett utvecklingsstört barn på olika tillställningar kan vara mycket intressant. Till att börja med är folk lite blyga och tillbakadragna, men efter ett tag blir det snarare så att det är Emil som lättar upp stämningen och många visar intresse och vågar ställa frågor.

Jag tror säkert att om vi tog med oss Emil till Grekland så skulle vi bli vänligt bemötta överallt. Men det skulle vara jobbigt att kånka omkring med en rullstol därnere med höga trottoarkanter, trånga dörrar mm. Dessutom gillar inte Emil värme och trivs inte med att sova på nya platser. Han föredrar dagsutflykter här hemmavid på semestern! Så våra Greklandsresor gör vi när Emil bor på sitt helt suveräna korttidsboende två veckor på sommaren. Detta är också så fantastiskt!! Att vi föräldrar får detta stöd!

Carina - stolt mamma till världens mysigaste kille!

[nilam]

Ursprungligen postat av CarinaN

Den här tråden är intressant att följa. Eftersom jag själv har ett utvecklingstört/funktionshindrat barn så ligger naturligtvis den här frågan mig extra varmt om hjärtat.


Håller med...jag har också ett funktionshindrat barn

Man blir ledsen och beklämd när man hör sådana exempel som i inlägget ovan, att man fortfarande har en så uråldrig syn på hur man ska behandla människor med olika typer av handikapp.

Men det rimmar dåligt för de behandlar ändå funktionshindrade turister väldigt bra...varför kan de då inte acceptera de "egna"


Jag är oerhört tacksam över den hjälp och det stöd som man får här i Sverige. Det stöd vi får gynnar både min sons utveckling och hjälper oss föräldrar att orka med det arbete man trots allt har när man har ett barn som behöver hjälp med allt i sin vardag. Och Emil får följa med oss överallt, både för att det är handikappanpassat nästan överallt och för att vi känner att det svenska samhället är öppet för människor som är annorlunda - i de allra flesta fall. Att ha med sig ett utvecklingsstört barn på olika tillställningar kan vara mycket intressant. Till att börja med är folk lite blyga och tillbakadragna, men efter ett tag blir det snarare så att det är Emil som lättar upp stämningen och många visar intresse och vågar ställa frågor.

Visst är man tacksam att bor i Sverige. Ler igenkännande när du beskriver hur han lättar upp stämningen

Jag tror säkert att om vi tog med oss Emil till Grekland så skulle vi bli vänligt bemötta överallt.Så våra Greklandsresor gör vi när Emil bor på sitt helt suveräna korttidsboende två veckor på sommaren. Detta är också så fantastiskt!! Att vi föräldrar får detta stöd!

Anton har varit med oss på flera resor nu och det har varit över förväntat...det enda som kan bli jobbigt är när andra turister tittar surt på honom i poolen när han plaskar och skvätter vatten trots att han är "stor". Då brukar jag tala om att det inte är rätt ställe att vistas på om man är rädd för att bli blöt. Sen tittar de surt på mej med

"Kortis" är verkligen en välsignelse ibland, hur skulle man orka om man aldrig skulle få avlastning? Vi brukar också försöka komma iväg på en "egen" resa

Carina - stolt mamma till världens mysigaste kille!

Malin - också stolt mamma till världens mysigaste kille

[CarinaN]

Hade visst missat ditt inlägg här Malin. Härligt att höra att det funkar bra för er att ha med Anton till Grekland. Emil sitter i rullstol och gillar som sagt inte värme, så vi tror att det skulle bli alltför tufft för både honom och oss. Han är så nöjd med de semestrar vi gör här hemma i Sverige.

Carina

[Zanét]

Ursprungligen postat av Kalimera

Jag tror, men har inget belägg för, att man skäms för att visa upp människor med handikapp

Den erfarenhet jag har är att man inte gärna "visar upp" en person som inte är självgående. Hemsjukvården t ex är inte som här även om man sedan 2 - 3 år tillbaka inom kommunerna startat upp ett program som kallas "Voithia sto spiti"/Hjälp i hemmet. Kommer att ta lång tid om detta ska slå helt igenom och bli en regelrätt hemtjänstfunktion. Blir någon anhörig sjuk är det familjens ansvar att ta hand om den personen och ofta anställs också en kvinna, ofta av annan nationalitet än grekisk, som städar, lagar mat och passar upp. Ett sådant enkelt hjälpmedel som en rollator kan väcka negativa reaktioner hos omgivningen även om alla kan se att den har en viktig funktion att fylla. Hörde en gång när rollatorn skulle placeras i bagageutrymmet att: "Ska DEN DÄR också med?". Ett annat exempel tagit ur verkligheten är den syn man kan ha som egen företagare, t ex hotellägare, att det inte är bra att den gamle sitter framför entrén då han/hon kan skrämma iväg gästerna och att man inte vill skämma ut sig. Oftast blir det så, även om en del attitydförändringar skett, att den sjuke/handikappade förblir sittande/liggande inomhus utan chans att komma ut.

//Zanét