Varning för lågflygande föremål!

[UlfWiman]

Med herr Shumacher på äventyr.

Mr A, Neil och jag var på äventyr nu i juli strax före min födelsedag. Dessutom denna dag var det fredagen-13 för alla skrockfulla. Sista 20 åren har jag struntat i vad min mormor sa om just denna dag. Jag får sjunga som Kenta ”Just idag mår jag bra, just idag mår jag fint, jag har väntat rätt länge på just den här dan….”.
Samling vid pumpen. Just idag låg pumpen i Agioi Apostoloi. Antonis ute i sista minuten som vanligt "GMT". Neil står bredvig mig och trampar. Han är punktligheten personifierad(engelsman) och störs lätt av Mr A´s hantering av uret och respekten för detsamma. Bilen kommer 20 minuter sent, men vad gör det 8:00 i skuggan vid bageriet uppe på Nea Kydonia. David skulle egentligen ha följt med, men han hade träff med ett flak REA-pilsner från Lidl igår så formen var inte den bästa nu på morgonen.
Rättare sagt vilken form?
Det magiska med A är att han alltid ska försöka köra in tiden han kommer för sent.
– Eller kommer han egentligen för sent?
– Han kommer alltid exakt enligt honom själv!
– Var har jag hört detta myntas förut!
– Kan det möjligen vara Gandalf den Grå?
Vädret såg ut att bli tämligen hett idag(poli sesti). Tur jag hade laddat upp med fryst vatten. Första anhalt med kaffe och tilltugg blev ”House of the Olives” hos Antonis.S och Gill. Därefter vidare mot Κokkino Chorio(den röda byn). Jag som svensk är väl inte så imponerad då jag sett både Kosta och Orrefors. Neil stod däremot med stora ögon och blåstirrade. Ute fanns det flera hundratusentals vin och ölflaskor som väntade på att smältas ner och bli som nya igen fast i andra former. Neil hade en hel kasse med sig tillbaka till bilen.
– Vi kanske skulle ha passat bättre in i turistbussen på parkeringen än i A´s Toyota Starlet. Vidare mot något litet museum eller vad man ska kalla det. Byn heter Gαναllohori och där fanns det även ett litet hus från 1800-talet tidstypiskt inrett med pyttelitet ”kök”, ett kar att trampa druvor i för att göra vin och familjens säng. Obs ”familjens”, där var det inte tal om varsin sovplats alla delade på bädden och den såg inte heller speciellt bekväm ut. Alldeles för kort.
– De måste ha blivit födda krokryggiga för att få plats mer än två!
Damernas gamla virkade dukar och lite verktyg som användes på den tiden. Lite gamla religiösa symboler som snidat kors och några gamla ikoner. Spännramar som jag tror hade använts till att väva med.
– Man kanske skulle ha med sig en guide som kunde förklara?
A går omkring och ser mest uttråkad ut, men vitsen med resan är att Neil ska kunna göra utflykter med sina gäster från Freelance. En rostig vapensamling låg i princip och skräpade i en hörna. Jag personligen skulle inte ha någon stor lust att betala massa pengar för en sådan här tour. Det som imponerade på mig var en fullt fungerande gammal trampsymaskin, i o för sig har vi gott om de i Sverige men den här hade ett underrede jag aldrig sett tidigare. Mitt x Britt samlar sådant. Jag tänkte mig in i underredet med en vacker marmorskiva som topping. Vi fortsatte ny mot Lake Kournas med sina sköldpaddor och vattenormar. Äntligen dags för maaaat och en pilsner.
– Ahh, vad gott det är med en kall Mythos!
Vi hann precis hejda Mr A i hans beställningsiver och komkma ner till en rimlig nivå.
– Jag har sedan länge fått nog av hans ”small snack”!
Det räcker med några grillspett lite blandade pajer, tsatziki, sallad och bröd. Antoni kan konsumera mängder med bröd och gillar inte det mörka med solrosfrön som jag brukar köpa på Lidl. Naturligtvis avslutades det hela med melon och Tsikouda. Mr A grinade illa åt Rakin och jag avstod helt.
– Det som jag har i mina fotogenlampor ska man knappast dricka!
Vidare i kråksången till en liten by som jag inte kommer ihåg namnet på. Nu var det dags för A att spela upp till dans. Han skulle nämligen handla vin.
– Inte som du och jag inte!
– En flaska rött och en Retsina tack!
Nu var det tal om en tunna rött och en tunna vitt. Jag tror de rymmer 400 liter styck. Priset hörde jag aldrig, men misstänker någon form av bytesaffär. Jag frågade lite snabbt om Retsina på fat men fick veta att en full tunna oftast härsknar om man inte har hög omsättning på drycken. A gillar inte Retsina och heller inte de flesta av hans gäster. Det är bara jag som bälgar i mig av drycken.
– Vad skulle jag med 400 liter till?
Det räcker att jag för ett datajobb -03 fick en liten tunna rött på 180 liter. Den höll aldrig på att ta slut trots att jag gjorde tappra försök. Vi fick kasta bort ungefär 50 liter på slutet då det började smaka surt. Nu var jag trött, Mr A sömnig och Neil lindrigt nykter eller påverkad om man vill säga så i stället. A studsar upp och kommer helt plötsligt på när hans nalle ringer att han ska vara på Xania airport och hämta nya gäster ifrån Irland. Det blev att flyga lågt tillbaka till stan och då menar jag flyga. Han slängde av oss vid saluhallen och vände med ett tjut från däcken och stack iväg som en oljad blixt. Strandade i stan gick vi ner till hamnen för att säga hej till en av Neils kompisar.
– Det bidde både hej och gomorron!
Liknelsen är stor med Kickies berömda äventyr på Kreta. Jag tror vi var hemma hos mig vid 6-snåret på morgonen i skicket som man ska resa ”lätt packad” eller var det packat. Neil sov över då han bor mot Kissamos till och ska vara på PB klockan 10 idag. Jag fixade telefonväckning och klockradion till 9:00, det blir ganska exakt tre timmar för Neil att sova. Snacka om att någon viss engelsman var svårväckt. Jag ringde efter en taxi medan han fixade kaffe och en rostad macka. När han kom iväg kan ni aldrig gissa vad jag gjorde. 10.000 kronersfrågan.
– Vad gjorde Ulf lördagen den 14 juli år 2001?
– Stöp direkt i säng igen naturligtvis!
Jag stack över till PB sent på eftermiddagen för att bara pejla läget. A mådde bra, men Neil såg ut som ett lik som hade återvänt från två meter under jord. Det gick åt mycket kaffe under sena eftermiddagen och sedan blev det en Pita Gyros hos Dimi. Nu hade både fredag och lördag passerat och jag skulle hem till mig. Mr A skjutsade hem mig och bad hela tiden om ursäkt för att han slängt av oss i stan.
– Helt okay svarade jag!
– Gör ingenting alls, vi hade jättetrevligt igår!
– Bra, tack och god natt då!
Ni ser och läser vilka ävertyr man kan hamna i. Jag är expert på att hamna i liknande situationer överallt. Mitt tidigare yrkesliv har varit extremt välorganiserat vilket det brukar bli när man håller på med data. Då är väl priset ”kaos” i det som jag får betala nu. Det gör mig inget bara jag har trevligt o inte nån blir sårad eller förbannad.


Uffe ett år senare.

[Rose-Marie]

Vad roligt att folk är så trevliga och delar med sig av sina äventyr. Det uppskattas, jätte spännande läsning. Kalinichta sas / Rose-Marie

[Monica P]

Roligt, Uffe....trampmaskiner som du nämner är populära här, för man behöver ingen ström, kan sitta på verandan och sy. Dessutom är det nästan omöjligt att slita ut en sån maskin, det som händer är att den beckar ihop av gammal olja + tid ´+ damm. Jag säger detta med total auktoritet, efter att ha sett min man rengöra och laga symaskiner i åratal nu, och de gamla svarta är bäst. Moderna maskiner kanske syr fler sorts sömmar, men när de går sönder är det ett elände. Slit-och-släng, plastkugghjul som spricker, elektronik som ingen kan laga när det behövs. - Men en gammal Singer från 1800-talet funkar som en klocka!
Skriv mer!

[Millie]

Kan bara instämma med förra talare, skriv mer är du snäll!
Förresten när flyttar du tillbaka ner till Kreta?

/Kerstin