Kattmammor kan

[Eva L]

Katmammor kan verkligen charma mig. Under min balkong i en av de gamla åsnegränderna i Molivos låg en uteplats tillhörande ett rum i markplan. Där på en av pelarna låg en kattmamma som fick lite skinka etc av mig de första dagarna. Hennes barn låg i en taggtrådsomgärrad lite dunge mitt utanför pensionatets dörr. Min andra vecka fick jag nya grannar riktiga kattvänner från Norrland och nu kändes det fritt fram för lite ner avancerad kattmammeomvårdnad. Många burkar godsaker bars hem från den lilla affären i gränden ovanför. Kattmor som fräste i början blev allt mer tillgiven och efter några dagar hämtade hon sina ungar, visade upp dom och de fick dia framför oss. Sen flyttade hon ut från dungen på dagarna och lärde de små att äta av kattmaten.

Någon av dagarna dök en annan kattmor upp samt en riktigt, välvårdad tamkatt som tiggde och bad om mat även han. Fler munnar att mätta och sista dagen när vi handlat massor av kattmat, skrivit lapp till de nya gästerna med vädjan om mat till kattmammorna har även katt nr 2 hämtat sina små för att visa upp dom och kanske tacka oss lite. Nu fanns det två katter med två kullar varav de minsta forfarande inte lärt sig att äta. Inte lätt att åka hem och inte veta vad som händer sen. Tänk om städerskan slänger maten eller om det flyttar in riktiga kattallergiker, hemska tanke. I resebrevet ska jag ta med lite kattbilder och bilder från det charmiga kvarteret där jag bodde.

Eva

[Gita]

Vad fint gjort av er att mata katterna, det värmer hjärtat! Hoppas bara att traditionen lever vidare, att de nya gästerna var vänligt sinnade mot katter.

[Eva L]

Har flera gånger tänkt på katterna sen jag kom hem. Ett par av ungarna hade skadade ögon och kanske hade de rivit sig på taggtråden som någon virat flera varv runt den lilla dungen precis utanför huset där jag bodde och där mamman hade sina ungar. Sista dagarna flyttade hon ner till terassen mittemot där de grekiska ägarna bommat igen för sommaren och åkt hem till Aten. Hur som helst ett hårt kattliv. Ungarna verkade dock väldigt pigga och mamman tog god tid på sig med lek och fostran av de små.

I Molyvos fanns den en sopåsna som jag hörde klappret av tidigt varje morgon. Tyvärr har jag inga bilder på den. Familjerna hängde ut en soppåse utanför sitt hus och farbrorn med åsnan samlade in påsarna i två metallboxar som bars av åsnan. Nödvändigt i de kvarteren där gatan var just åsnesteg.

Eva

[Monica P]

Kanske hade ungarna den vanliga ögoninfektion som nästan alla genomgår. Det är behandlingbart men vilda katter låter sig ju inte tas, såna ungar blir ofta blinda -om de alls överlever.
Mina tama ungar har jag behandlat framgångsrikt med ögondroppar från apoteket (sulfanicole).

[Eva L]

Ursprungligen postat av Monica P

Kanske hade ungarna den vanliga ögoninfektion som nästan alla genomgår. Det är behandlingbart men vilda katter låter sig ju inte tas, såna ungar blir ofta blinda -om de alls överlever.
Mina tama ungar har jag behandlat framgångsrikt med ögondroppar från apoteket (sulfanicole).

Jag övervägde faktiskt att ta dit en veterinär de sista dagarna när kattmamman hade börjat få fötroende för mig. Hon gick efter mig, hade slutat fräsa när jag ställde fram mat och lämnade sina telningar framför mina fötter. Oklart dock om vi hade fått ta upp ungarna. Tänkte också på att det kunde vara en infektion.

Tänker också som du Inkfish att de ska ha det bra medan jag är där.

Eva

[inkfish]

Förstår dig så väl Eva. Folk kan säga hur många gånger som helst att det är ogjort arbete, att katterna ändå får ett helvete så snart man åker hem - men inga katter ska lida i onödan så länge jag är i närheten, det är då ett som är säkert. Kan man lindra nöden för nån stackare i några timmar så är det alltid något.

[Enigma]

Ursprungligen postat av inkfish

Folk kan säga hur många gånger som helst att det är ogjort arbete, att katterna ändå får ett helvete så snart man åker hem - men inga katter ska lida i onödan så länge jag är i närheten, det är då ett som är säkert.

Sjalv matar jag också tiggande katter och hundar när jag befinner mig i Grekland.

Ursprungligen postat av inkfish

Kan man lindra nöden för nån stackare i några timmar så är det alltid något.

Jag skulle utöka detta att kan man lindra nöden för nån stackare (en riktig tiggare, en katt, en hund, en vattenfågel etc.) i några timmar, dagar eller några veckor så är det alltid något. Ingen kan nämligen bota allt elände men var och en kan göra någon insats på ett eller annat sätt och vara en medmänniska eller en räddare om man bara själv vill det.

Enigma