Längtan...

[Thira]

Så här när vintern övergår i vår så bultar det alltid extra hårt i mitt Greklandshjärta. Tror delvis det har att göra med att jag,så gott som varje år mellan 87-94 åkte iväg denna tid för att jobba i Grekland. (Har så klart varit där sedan dess med men då som turist enbart och då barnen var små blev det inte alls ofta.) Men också för att jag vet hur fenomenalt vackert där är denna årstid. Snart ska jag iväg igen och efter ett arbetsamt halvår, sedan jag sist var där, så kan jag säga att jag längtar något förskräckligt. Jag jobbar extra (varannan vecka då tonåringarna är hos sin farmor/pappa) utöver min vanliga heltidsanställning för att ha råd att åka så ofta jag bara kan. Och visst blir man trött emellanåt Men hela tiden finns det ett mål i sikte. Grekland!
Folk runt omkring mig brukar fråga om jag inte är rädd att bränna ut mig eller gå in i väggen som man kallar det nu för tiden. Men ingen gång under dessa år har jag känt så. Tvärtom, det blir så otroligt mycket mer meningsfullt när jag vet att snart väntar frisk havsbris, kalimera, kalispera och kalinixta, den där speciella doften av vildtimjan, apelsinblommor och så bergen (denna gång väntar även skolböckerna i.o.f.s haha). Hur kan det komma sig att Grekland är som en drog nästan?
Man känner dragning till en viss ö eller plats på fastlandet och så bara måste man dit. Eller så bara till landet generellt, vars som helst - bara man kommer dit. Känner ni andra, mer erfarna och lite äldre resenärer, lika dant?
Om jag trodde på tidigare liv så skulle förklaringen egentligen bli väldigt enkel. Och i sådana fall har vi kanske alla som reser dit för vi nästan känner att vi måste, spatserat runt i togor i olivlunden, deltagit i kriget mot Troja eller suttit under trädet på Kos med Hippokrates en gång i tiden?
Men jag tror inte på tidigare liv.
Det är bara som det är.
Grekland är ett livselixir.

[Sunny12]

GREKLAND..är en "morot" att jobba för.. håller med.. ALLT.. jobb går mycket lättare när man vet att man snart ska iväg igen!..

Tiden går fort nu, kom hem från Grekland 22/10 och snart ska jag iväg igen om 1,5 månad..fattar inte hur fort tiden har gått!

Nu är det ljusare och varmare här i vår kalla nord..så nu går det lättare..

Grekland är en härlig drog..

[kize]

Jovisst Thira, Grekland är livselixir! Jag har fortfarande ett antal år kvar till jag går "i statlig tjänst" och kan planera livet på ett annat sätt. Vi, käre maken o jag, har pratat om att förlänga sommaren så mkt vi kan när den dagen kommer. Dvs åka ner mars-april o sedan september-oktober. Vi är ju Naxosfans sedan många år, men då kanske det blir dags att bekanta sig mer med södra Kreta. Läser ex allt Birgitta o Arne skriver från sina resor dit. Nu är det kanske bäst att leva i nuet o då blir det åtminstone en resa per år. Längtan tillbaka är alltid lika stark, dofter värme o det underbara stora blå finns för alltid i våra hjärtan!

[Monica P]

Så fint ni tolkar längtan till Grekland! Jag undrar om det finns något annat land som har lika stor grupp entusiaster, och då menar jag inte turister som knappt vet var dom är, utan såna som Thira och så många andra...Jag hoppas att ni kommer att få såna där längre perioder som så många drömmer om.

[Thira]

¨Sunny; Ja snart är det dags igen. Ska bli kul att läsa dina uppdateringar här.
Sifnos är vackert. Och tror Appollonia nu kommer vara alldeles lagomt med vardagslivsrörelse i maj.
Av alla choror jag varit i så tycker jag Appollonia och Amorgos chora kommer på delad förstaplats i en chorornas miss universumtävling (men då med viss reservation för att det är mängder med grekiska choror jag ännu inte sett).
Får se vad du tycker.

Kize; Vad härligt det låter. Ser själv fram mot att bli pensionär och kunna spendera längre tid i Grekland igen. Ja bl.a Arnes och Birgittas reseberättelser från Kreta har fått mig att inse att jag måste åka tillbaks till Kreta för att se allt vad jag missade där. Blev inte så förtjust i Chania när jag var där och jobbade en sommar då tiden begav sig. Nu i efterhand tycker jag det var otroligt synd att jag var så ung. Det blev att jag stannade på stället eller i närområdet där jag jobbade, några längre utfärder gjordes sällan (förutom på Santorini och inne i Aten där jag var flest säsonger och längst tid) så jag missade ofta stora delar av öarna, tyvärr. Men det låg liksom inte i mitt intresse då att se den fantastiska naturen på samma sätt som det gör idag. Naxos är annars även min stora favorit hittills som ö i helhet, då det finns så mycket att se och göra där. En fantastisk ö med mängder av byar (älskar byar) och grekiskt vardagsliv!

Monica P; Ja, det undrar jag med. Pratade härom dagen med en kollega. Hon berättade att hon har vänner som ofta reser till Grekland (inga som skriver här på Kalimera dock, åtminstone inte vad hon kände till). Och de brukar säga att Grekland är som en drog. Visst är det ändå lite märkligt? Har inte hört någon säga samma sak om Italien men det beror kanske på att jag inte rör mig så mycket i Italienälskarnas kretsar i.o.f.s?
En del tror jag det har att göra med att Grekland består av så många öar. Och öar är så väldigt speciella, var och en med sin alldeles egna typ av energi, laddning och "utstrålning".

[Monica C]

Thira



Monica

[Bertil Lindroos]

Ja....längtan för Grekland, finns alltid !

Längtan för mig kan vara underbar, men även också något smärtsamt , ljuvligt, långsamt och ibland ouppnåeligt.
Längtan till Grekland har funnits hos mig sedan tidigt 80 tal !
Efter att som då rest och upplevt dom vanligaste chatermålen, Rhodos, Creta så har det bara fortsatt.
Har besökt många av Greklands underbara öar, minns föesta besök på Mykonos, båtresan från Pireus tog en evighet om man jämför med idag, skeppet fick ankra ute på redden och småbåtar kom och lade sig brevid, klättring nerför landgång med resväska , i sjögång för vbf till chora, underbart fint redan då.
Nästa stora minne är när min dotter var 6-7 år när vi luffade från Pireus till Anafi....tog 12-13 tim...detta är snart 30 år sedan, bara en väg upp till chora, magisk utsikt från boenet, men fruktansvärt jobbigt att klättra upp och ner till stranden, då det tog minst 1 tim i em.värmen, på den tiden fanns det, tror jag 3 bilar på ön.
Numera sedan ca 15 år , så är det Naxos som gäller för min del, slutat leta andra öar.

Naxos, ger mig allt jag längtar till numera , det är kanske inte längtan som är det bästa, som jag skrev i början , kan ju längtan i mitt fall vara smärtsam.

Pirret och bubblet i kroppen när jag närmar mig avresa till mitt kära Naxos, tillsammans med dotter och barnbarn, eller ensam är helt underbar.

Om ett år är jag där, som Kize, skrev om.....kan bestämma mer över min egen tid !
Skall bli härligt, i år får jag nöja mig med 8 veckor på Naxos ! :-) Lyckliga jag !

[Sunny12]

Thira, jag älskar ju Amorgos Chora.. så om Sifnos Chora är lika underbar då kommer jag trivas!..

Lycklig över att ha hittat ett bra boende i Apollonia.. ska försöka rapportera.. MEN.. inte helt klart om de kommer att ha någon internetuppkoppling på hotellet, skulle få svar på det senare!
Då kanske det inte blir dagliga rapporter, men något ska jag väl dela med mig av.. till de som är intresserade!..

Spännande ska det bli i vilket fall.. att få upptäcka en ny ö!

[Monica P]

Kanske denna utmärkta träffpunkt för greklandsentusiaster, Jannes Kalimera, har med saken att skaffa?

[Sunny12]

Ursprungligen postat av Monica P

Kanske denna utmärkta träffpunkt för greklandsentusiaster, Jannes Kalimera, har med saken att skaffa?

Det tror jag starkt på.. ..att få prata om Grekland när man inte kan vara där.. gör att tankarna ständigt finns just i Grekland.. vilket stärker längtan dit.. särskilt i vintermörkret är Kalimera-forumet en tröst.. att få drömma sig bort en stund..

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Thira

Om jag trodde på tidigare liv så skulle förklaringen egentligen bli väldigt enkel. Och i sådana fall har vi kanske alla som reser dit för vi nästan känner att vi måste, spatserat runt i togor i olivlunden, deltagit i kriget mot Troja eller suttit under trädet på Kos med Hippokrates en gång i tiden?

Så kanske det är. Jag vet i alla fall en som säger sig ha levt i Grekland i ett tidigare liv.

I den här tråden skrev jag om en flygresa från Aten som höll på att sluta i katastrof. De flesta ombord var livrädda, många skrek och hade panik, utom den person som satt bredvid mig. Han satt hela tiden och kramade en träbit som han hade i ett halsband och såg hur lugn ut som helst. När det den första, jobbiga, resan var över, frågade jag honom hur han kunde hålla sig så lugn. Då berättade han en fantastisk historia som tog hela resan hem att berätta. Storyn är så lång att jag inte hinner berätta den nu. Kort så hade han en magisk kväll mött sig själv på en öde strand på Kreta. Personen hade passerat på håll, men han visste att det var han själv som gick där. Luften blev elektrisk och vattnet blev kav lugnt. Då ser han en stor trästock flyta in mot den plats han satt. Han tog en bit från trästocken och det var den han hade runt halsen. Händelsen gjorde att han lämnade Sverige och flyttade till Kreta. Nu var han på väg hem för att fixa med en del saker till firman han startat på Kreta.

[Lissi]

Härlig berättelse Janne!
Grekland drabbar oss alla och efter min första resa till Grekland så skrev jag ner detta så fort jag kom hem....Ingen stor poesi precis, men ett försök att skildra känslan JAG fick....Jag vet att jag nog berättat detta i Kalimera nån gång för länge sen men nu finns ju många nya här...
Så här upplevde jag Grekland då för många år sen.

Här har jag varit….

Jag kliver ner på grekisk mark
nedanför planets dörr.
Och känslan är så väldigt stark!
- Här har jag varit förr!!!

Den fyller mig från topp till tå
känslan av en frid.
En röst jag hör som säger så:
- Du dröjde, det tog tid!

Vart tog du vägen lilla vän ?
Vi väntat på dig så.
När du nu åter kommit hem
du får ej från oss gå!

Jag säger att jag inte minns
vad som en gång har hänt.
Men känslan som inom mig finns
bär bud om vad jag känt.

Jag vill så gärna veta vad
som hänt i svunnen tid.
Det måste varit underbart,
för jag- jag känner frid.

Jag vet att jag har levat här
men inte hur och var.
En längtan har jag inombords
en längtan att bli kvar!



Lissi - som fortfarande efter alla år känner samma frid på grekisk mark

[Monica C]

Känslan när jag stiger ut från planet och andas in de första andetagen med alla dess dofter av värme,flygbränsle osv är alltid lika magiskt.
Jag blir rörd och alldeles lugn inombords.
Lissi precis som du så fint skrivit,så känns det💕💕💕
Monica

[Thira]

Monika P, haha ja man kan ju lugnt säga att det blir väldigt tydligt här på Jannes K att vi är rätt många likasinnade och inte gör vi något för att lugna varandras heta känslor för detta lilla land direkt heller. Tvärtom. Här får kärleken till Grekland blomstra och levas ut till fullo på olika sätt och med olika åsikter om politiken osv. Men ett har vi gemensamt; Vi har trillat dit ordentligt.

Bertil; Ja exakt. Ibland är den nästan jobbig den där längtan. Man får liksom inte riktigt ro i magen och i sinnet förrän man är på plats igen. Och jag är riktigt avis på alla er som snart går i pension och kan spendera allt längre tider i Grekland. Men ni är då sannerligen värda det. Efter att ha arbetat och slitit ett helt yrkesverksamt liv.

Janne, intressant det där om mannen med träbiten som sett sig själv och väldigt otäckt med flyget. Tack och Lov att allt gick bra. Har du blivit flygrädd sedan den händelsen?

Lissi; Så fint och personligt skrivet. En fantastisk känsla.

Ja alltså, angående det där med tidigare liv; Ett intressant ämne och jag är öppen för förslag. Har faktiskt vissa problem med att förklara den där känslan för landet som helhet. Och när jag skriver "Den där känslan" så vet jag att nästan varenda regelbunden skribent här på Jannes K, vet precis vad jag pratar om.

Rent logiskt så tänker jag att tidigare liv inte kan vara möjligt - och därför skrev jag att jag inte tror på dylika ovan. Men rent känslomässigt och intuitivt tänker jag att det måste vara så. Det kan inte vara på något annat sätt. Men jag har ännu inte kommit så långt att jag skulle våga erkänna det haha. Och många gånger i Grekland har jag på olika platser tyckt att jag känt igen mig eller liksom nästan letat undermedvetet efter den by där jag en gång bodde. Men så blir jag rationell, logisk och lite tråkig igen och tänker, nej Thira ta och skärp till dig nu! Men jag har varit med om en märklig händelse som faktiskt skulle kunna handla om just Grekland och tidigare liv. Man vet aldrig.
En måste vara öppen för förslag och det mesta, annars blir livet så begränsat och som inslaget i en liten låda.

Brukar säga att min stora kärlek här i livet är inte en person. Det är ett land och ett folk och den kärleken tror jag vi alla (eller åtminstone de flesta av oss) delar här men på olika sätt.

[inkfish]

Egentligen tror jag att det är rätt enkelt: den där första gången när Grekland övermannar en, när man häpet slagit i marken helt bedövad av hennes kraft - då lämnar man en liten bit av sig själv där.

Och enda sättet att känna sig hel efter det är att komma dit igen. Och igen. För att den där biten saknas i ens pussel.

Svårare än så tror jag inte att det är. Grekland <3

[Thira]

Ursprungligen postat av inkfish

Egentligen tror jag att det är rätt enkelt: den där första gången när Grekland övermannar en, när man häpet slagit i marken helt bedövad av hennes kraft - då lämnar man en liten bit av sig själv där.

Och enda sättet att känna sig hel efter det är att komma dit igen. Och igen. För att den där biten saknas i ens pussel.

Svårare än så tror jag inte att det är. Grekland <3

Grekland - The never ending love story

[blixten]

vackert metaxahasse och ni andra som så känslomässigt skriver om era uppleverser om den magiska arkipelagen,och hasse det är kanske något som söker oss ,du kom på spiken där.jag var första gången 1978 på rhodos och sen rullade livet på, men jag hade möjligheten att lägga undan till resande och har haft ynnesten att se mycket i världen,men hamnar tillbaka på någon grekisk ö.nu har hänt mycket i min närhet och det är som jag får tröst i nytt besök där nere,åker till athen 27-4 och vidare runt på öarna i 3v.....jan

[Katitzi]

Ursprungligen postat av inkfish

Egentligen tror jag att det är rätt enkelt: den där första gången när Grekland övermannar en, när man häpet slagit i marken helt bedövad av hennes kraft - då lämnar man en liten bit av sig själv där.

Och enda sättet att känna sig hel efter det är att komma dit igen. Och igen. För att den där biten saknas i ens pussel.

Svårare än så tror jag inte att det är. Grekland <3

Bra beskrivet inkfish!

Katitzi

[MetaxaHasse]

- då lämnar man en liten bit av sig själv där.

Redan första gången(På Kreta)lämnades en stor känslomässig bit kvar..mer än en gång,senast i höstas,dagarna innan jag skulle fara kom en ångestkänsla och då det var dags att fara så började tårarna trycka på..kramade om Helenas mamma(Bodde på Sea View,Karpathos)som sett till att göda mig som en gris hon lagade en del mat som jag var intresserad av.
Hasse

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Thira

Janne, intressant det där om mannen med träbiten som sett sig själv och väldigt otäckt med flyget. Tack och Lov att allt gick bra. Har du blivit flygrädd sedan den händelsen?

Jag var otroligt flygrädd i många år efter den händelsen. Som tur var kunde jag inte göra annat än att flyga hem eftersom detta hände när öst var öst, det gick liksom inte att bara ta tåget hem, annars hade jag nog aldrig flugit igen.