Vi har varit på turné - en tripp på östra Kreta

[Ylva A]

I september 2016 gjorde vi en rundresa på Östra Kreta. Ett resebrev blev skrivet, men pga Jannes ryggproblem, har det inte kunnat visas. Eftersom området nu får nya besökare i Sitia, känns det rätt att lägga ut brevet utan foton. Här kommer det!

Vi har ju besökt och sett en hel del av vår del av ön, ändå hade vi länge längtat efter att göra en rundresa med övernattningar. Av olika anledningar hade vi skjutit den framför oss, men den 20 september kl. 09 var bilen packad och klar för avfärd från Koutsounári, trots sommarens första regn som föll under natten. Ta fram Kretakartan!

När vi tankade och kollade lufttrycket sa Stávros på bensinmacken: ”Du får nog åka in och laga ett av däcken, innan du åker på långtur”. Vilken tur att det snabbt kunde åtgärdas i Ierápetra för 5 €.

Vår planerade första dag skulle gå via Anatolí, Kalamáfka, Prína, Kroústas, Kritsá, Láto och så småningom sluta i Neápoli. Men Kreta, karta och vägskyltar passade inte ihop den här gången heller. Såvida det inte var kartläsaren Ylva, som lyckades få bilen upp på Katharóplatån. Hon platsar nog inte i ett svenskt rallystall! Efter reträtt från platån och diverse letande efter vägen mot Láto, kom ett skyfall med regn, hagel och åska som var så starkt, att vi stannade och lät bilen tvättas av naturens krafter under en kvart. Vi såg absolut ingenting.

Framme i Neápoli kunde vi konstatera, att stormen redan passerat där. Av outgrundlig anledning har jag alltid gillat denna stad långt från havet. (bild 1) Centrum består av ett stort antal kaféer mitt emot den stora katedralen, kommunalhuset, parken och skolan. Atmosfären är helt olik t.ex. Agios Nikólaos. Här bor och lever kretensare och antalet turister är litet. Det märks också på övernattningsmöjligheterna. Bara ett hotell – Hotel Neápoli – verkar finnas. De få turister som hittar hit, ser man smita in till katedralen Megáli Panagía kanske för att tända ljus. I omgivningarna finns många oliv- och mandelträd. Passa på att smaka på soumáda, en god, söt, alkoholfri mandeldryck. Vill ni se en levande kretensisk stad, stanna upp här något dygn. Maten var extremt billig, antalet tavernor var få. Grekerna själva kom bara in och hämtade sina grillade paket. (Bild 2)

Onsdagen började solig och efter frukost på hotellet blev det några foton i parken framför domstolsbyggnaden. Kl. 9 startade vi uppfärden mot Lasíthiplatån, som vi besökt ett flertal gånger tidigare. Här var det både blåsigare och kallare av naturliga skäl. Hagelstormen hade förstört en stor del av grönsaksskörden av tomater och paprika. Äpplen och valnötter hade fallit till marken. Man längtar efter regn och när det äntligen kommer medför det förstörelse! Återseendets glädje att träffa Níki i Agios Geórgios, som haft taverna och rumsuthyrning, byttes till ledsnad, då hon berättade att hon inte längre förberedde för matlagning. Hon hade sådana bekymmer med sina knän, men var rädd för operationerna.

Vi fortsatte färden till Magoulás och tog in på Diónyssos värdshus. (Bild 3) Vi fick samma rum som förra gången för 4 år sedan, så vi kunde se ut över stora delar av slätten. (Bild 4) Efter en promenad i den största byn Thsermiádo, intog vi lunch på Krónios Taverna, som Níki rekommenderat. Det var både god och riklig mat till bra pris, av en trevlig ägare som var mycket generös. (Bild 5) Kaffe intog vi senare på vårt boende. Ägarinnan Galatéa gav oss färska valnötter att njuta av. Ett annat par stannade och satte sig vid bordet bredvid. Eftersom de pratade norska, var det lätt att förklara hur valnötter skall öppnas och så kom snacket igång. De visade sig äga ett hus i Palaíkastro. Galatéa såg förundrad ut, men vi förklarade likheten mellan våra språk, trots att vi lät så olika.

Annars är det vanliga i Lasíthi, att turisterna åker rally runt i ”den stora rondellen”. Många verkar dåligt pålästa, är försedda med färgat plastband, har dålig kartläsare och letar efter Díkti-grottan. När de har varit ner i den, återvänder de till den hyrda bilen och till stranden och omdömet blir: ”Lasíthi var väl ingenting att se”! Rådet från mig blir: Offra ett dygn och titta lite närmare på naturen, odlingarna och befolkningen. Den är otroligt vänlig och köper du en duk eller äter en måltid, får du säkert en extra gåva och kanske en liten pratstund. Kommersen är heller inte lika påträngande som i t.ex. Kritsá. Vi åt middag på vårt värdshus och pratade mycket grekiska med Galatéa. Vi fick också översätta ett brev från familjens belgiska vänner från engelska till grekiska. Många pakistanier har jobb på platån med jordbruk.

Efter frukost och med en stor påse äpplen som gåva, fortsatte vi vår tripp vid 9-tiden. Jag ville se hur Zísi var som resmål. Vi tog den nya vägen ner till Mália och sedan den gamla ned till byn. Men ”hu” så turistiskt! Det var inte en plats för mig att stanna länge på. Restaurangerna, som låg på band med en skyddande hamn var dock vackra att titta på. Det fanns inget bra bad, så platsen passar bäst för ”partysaner”.

Trots att Móchlos (Bild 6) också lever på sina hotell och tavernor, känns byn mycket lugnare än Zísi. Innan dess hade vi i soligt väder passerat Paxeiá Ammos och tagit varsin frappé hos Natácha, som vi känner sedan tidigare. Geórgos på Taverna Kouxilía hjälpte oss att ordna bostad i byn nära Supermarket för 35 € natten. Som tack för besök, bjöd han oss på varsin öl. Sedan åt vi grillad, respektive friterad calamari och båda smakade utsökt. Vi passade på att beställa fisksoppa till kvällen.

Vi tog en promenad, för att se om det fanns fler bad i byns närhet. Då hittade vi fiskehamnen i skydd av en bred stenpir. På vägen hem såg vi, att vår parkerade bil hade punka på ett annat däck. Geórgos berättade att ingen i byn jobbade med däck eller bilar, men lovade hjälpa till med byte till reservhjul. Det blev gjort på 5 minuter och luft fixade han med en liten kompressor. Vilken gästvänlighet, men det är till stor hjälp att som vi kunna grekiska.

Soppan var supergod, speciellt tillagad för oss två. Priset för soppan, 2 ouzo och ½ kg vitt vin var 29,5 € och dricksen blev riklig. Det var en lugn och skön stämning med mycket folk vid byns tavernor. Under dagen var det dock byggnadsarbeten på gång, så den riktiga ron fick vänta till natten. Samstämmiga uppgifter under dagen var, att årets säsong varit utmärkt för turismen på Kreta. (Bild 7)

På natten regnade det och det var mörka moln, när vi steg upp. Vi åt frukost på en närliggande taverna och drog vidare mot Sitía via Sfákia. Man jobbar fortfarande på den nya spektakulära vägen. Det var blandad molnighet och lite småblåsigt, när vi anlände till Sitía. Precis vid infarten såg vi en däck- och vulkverkstad. Nu kunde vi lämna av en liftare och ersätta reservhjulet mot det nylagade originaldäcket. Den kommunala parkeringen var smockfull, men som genom ett under gav sig en hölastad bil iväg och lämnade plats för oss. Hotell Itanos hade rum med utmärkt utsikt mot stad och strandpromenad. Vackert i övrigt men blåsigt.

Vid lunchtid tog vi en promenad till hamnen för färjor, för att se hur det gått för den ”engelske” kocken Níkos på Taverna Náto från vårt Sitía-besök i oktober förra året. (Bild 8) Han och mamman kände naturligtvis igen oss, så vi fick en ny lektion i det grekiska språket. Det handlade om familjen, fotboll (han bodde tidigare i Leicester) och det besvärliga läget för tavernan. Antalet turister i Sitía var färre denna sommar enligt Níkos. Han berättade en historia om sångaren Giánnis Kótsiras. Giánnis hade ätit på restaurangen och glömt en väska med 3.000 €, när han gick. Pappan fick köra med vespa för att hinna ikapp honom och lämna igen den. Vi tog en eftermiddagspromenad längs stranden, där de stora hotellens gäster låg på badstolarna och grisfärgade fångade solens sista strålar. Vågorna var lite höga, så det var inte så många som badade. Vi var upp på hotellets ”Roof Garden” med utmärkt utsikt över stad och strand. (bild 9)

Vid 20-tiden gick vi till Me Ráki-Merakí och tog en ouzo Plomáriou med mezé för att samtidigt titta på en del turister och en större mängd stadsbor. Många familjer är ute och äter på fredagskvällar. En skön kvällsstämning som bröts av att hustrun ville hem till hotellet.

På morgonen blev det en stabil frukost på hotellet, innan vi lämnade 55 € fattigare. På vägen mot söder passerade vi den dystra hotellbyn Odýsseus, där allt verkar dött. Man verkar i alla fall måla och underhålla byggnaderna. I Palaíkastro gjorde vi några svängar ner till havet. Någon stor etablering har inte skett och det var långt mellan by, anläggningar och stränder.

Vi gjorde ett stopp för grekkaffe i Zákros, innan vi nådde byn längst bort, Káto Zákros. Níkos Perakis, ägare till familjetavernan Akrogiáli, kände naturligtvis igen oss. (Bild 10) Det är mer än 20 år sedan vi besökte byn för första gången och vi har återkommit nästan vartannat år sedan dess. Han frågade genast, om vi ville ha rum för övernattning. Det var kvalitetsskillnad nu jämfört med första gången. Det kunde vi konstatera efter lunchen, när de tidigare gästerna lämnat. Rummen på Coral är trevligt inredda med separata sängar, toa, dusch, kyl, TV och WIFI. (Bild 11). En liten stig leder ner till taverna och strand. Utanför rummen finns ett gemensamt område med bord och stolar. Utsikten är över havet. Doften av hav och ljudet av vågsvall är en gåva till alla, samtidigt som man kanske läser en bra bok, såvida man inte virkar som hustrun. Middagen intogs tillsammans med 30-talet andra gäster bakom skyddande plastväggar på tavernan. Det var kylande vindar. I rumspriset 60 € ingick frukost på tavernan. (Bild 12)

Káto Zákros är platsen för ro och vila och mindre för bad. Stranden är stenig. Bästa baden är i Sitía och Palaíkastro, om man gillar sandstrand. Fast kanske allra bäst i Xerókampos, som vi passerade på vägen hem. Denna by har växt mycket men bara på längden. Bebyggelsen i form av småhus ligger längs vägen och har några hundratal meter ner till stränderna. Havet är dock detsamma var man än befinner sig. Salt och blött! Men här går det att samla sitt eget salt!

Alla besökta platser har sin specifika charm. Bästa totalintryck: Sitía. Bästa mat: Móchlos. Charmigaste platsen: Káto Zákros. Mest annorlunda: Lasíthi. Totallängd på resan: 425 km och hela kostnaden för resan var 700 € inkl. bensin, mat, dryck och övernattningar. På återvägen skedde inga punkteringar. Ni som läst, tänk på att kolla däcken lite extra!

/ Jannis med bidrag från Ylva.