|
#1
|
||||
|
||||
Sentimental feeling
Alla dessa foton...alla dessa album...
Man städar ju ibland, och flyttar om lite. Då blir man möjligen sittande en stund och bläddrar i ett gammalt fotoalbum...vad ska moderna människor bläddra i, de måste ha en dator förstås , och en sån där pinne vad det nu heter, och stoppa i och leta, eller en sån där smartfån med plats för kort på alla maträtterna på semestern... Jag är nöjd med mina gamla album, jag, somliga riktigt ordentligt iordninggjorda med namn och datum och detaljer. Mest är det kort på barna, glada barn, fina barn, var dom verkligen så där små? Jag fastnar för ett kort från Aten. De två tonårsbarnen är smala och tunna med 80-talsfrisyrer och ett något ointresserat uttryck, de ser ut från bilden, är de månne less på Aten, ville de hellre vara hemma med kompisarna i Motala? Den lille ser rakt mot mig med den där bestämda minen han hade redan från födseln. Och jag tänker: de stora är redan på väg mot egna liv och upplevelser, utan att veta ett dugg om vad som kommer. Den lille är fortfarande min lillgrabb, men jag vet ju att han blir tonåring han med , inom oj så kort tid... |
#2
|
||||
|
||||
Sv: Sentimental feeling
Jag håller med dig Monica. Att sitta och bläddra i ett fotoalbum med papperskort är mycket roligare än att titta på bilderna i datorn.
Det är klart att det finns många fördelar med digitalfotografering, man kan ju bara ta och ta och sedan ta bort det som inte blev så bra. Förr var man tvungen att framkalla även det dåliga. Men känslan när man sitter där och bläddrar och minns över ett gammalt album är lite speciell. Ulla |
#3
|
||||
|
||||
Sv: Sentimental feeling
Då har vi gjort nästan samma sak idag Monica :-) Jag bläddrade nyss i gamla album från början av 90-talet :-) Det var Kalymnosalbum :-) Man märker skillnad på då och nu. Det var nästan glest mellan husen i Myrties och Emborios hade inte mycket mer än kyrkan och Harrys :-) Man kände knappt igen sig själv på dom bilderna :-)
Riitta |
#4
|
||||
|
||||
Sv: Sentimental feeling
Ja, det är intressant med gamla foton. Min morbror Nils hade kamera redan 1915 så jag har många fina foton på min mamma i tonåren, i olika arbeten på gården.
- Det är ju tydligt att många är intresserade av gamla kort, för bland annat på facebook finns ju flera olika grupper som publicerar gamla bilder. - Jag har foton på USB-pinne också, men det blir inte av att man letar fram den där serien kort som man i alla händelser inte skrivit upp var den finns, är det bara jag som är så klantig? |
#5
|
||||
|
||||
Sv: Sentimental feeling
När jag läste dina rader Monica så noterade jag förvisso dina reflexioner om teknikens utveckling. Ja det här om gamla album, pappersfoton, digitala bilder, datorer, smartphones o s v.
Men det där passerade mig nästan obemärkt förbi. Det som fångade mig var det som du beskrev om innehållet i bilderna och dina tankar om det. Det grep tag och kramade till ordentligt i bröstet.Tänk så välbekanta känslor! Oj så fort tiden rusar förbi och tänk så mycket känslor som kan finnas i en bild!!!!!!!! Masse |
#6
|
||||
|
||||
Sv: Sentimental feeling
Ja, man undrar verkligen hur det blir i framtiden. När vi flyttade från Stockholm kastade vi mängder med bilder, ja alla som inte fanns i album. Vi kastade alla negativ också för den delen. Men albumen har vi kvar, och de tar vi fram och tittar i ibland. I våra datorer ligger triljoner bilder som vi aldrig tittar på.
När vi hälsade på min mamma i söndags tog hon fram en gammal kakaokartong från Mazetti. I den låg alla kärleksbrev som skickades mellan min mormor och morfar, plus ett gäng svartvita bilder. Vi hade alla en högtidsstund när vi skummade igenom breven (det var många). Sedan satt vi väldigt länge och tittade på bilderna. Det kommer inte hända med dagens generation. |
Ämnesverktyg | |
Visningsalternativ | |
|
|