En kort nostalgitripp på östra Kreta

[Ylva A]

Vi hade ett tag känt att det skulle ”sitta bra” med lite omväxling i vårt Kreta-liv och vår diesel-Kia behövde köras lite längre sträckor än in till Ierápetra. En del vill ju åka på museibesök eller uppleva något annat kulturellt, men vår önskan var bara: Upplev lite annat än det vanliga! Min idé var att Ylva inte skulle få veta något i förväg och därför skulle det bli platser, som jag vet att Ylva tycker om. Hon skötte packningen enligt sin gamla lista och dessutom lovade hon, att hon skulle träna på att köra bil.

På måndagen den 13:e var vi tidigt i gång. Redan 8.15 på gymmet, för kl. 10 skulle jag få fotvård och Ylva skulle på egen hand ta bilen för oljekontroll hos vår biltekniker. Därefter startade vi vår semester genom att styra mot Sitía. Vi tog den korta vägen och Ylva körde till Líthines för kaffe, men vi hittade ingen kafenío där. Nu ville inte Ylva köra längre, så jag övertog ratten och vid 13-tiden checkade vi in på vårt vanliga hotell, Itanos.

Vi hamnade en våning lägre, än då vi var där vid den stora jordbävningen på 6,3 R den
12:e oktober 2021. Rädda för ett nytt jordskalv är vi inte. Under dagen frågade vi fyra personer om de hade något minne av jordbävningen, men det var det ingen som hade.

Det blev en god lunch med bl.a. lamm på hotellets taverna Thálassa, men alltför riklig, så kvällens måltid i gränden på Limáni innehöll bara lite av den tilltänkta fisken. På kvällen gick jag ut och såg första halvleken av Liverpools match mot Aston Villa. Sitía är alltid för oss en härlig ort att besöka, inte ens jordbävningar avskräcker. Det var mycket folk i rörelse och fullt med ungdomar ute på kvällen, men tack och lov var de lösspringande hundarna borta nu.

Vi intog en medelgod frukost på hotellet, tog en stadspromenad och hämtade bilen för resa mot Lasíthi. Vi tog upp genom Neápoli för att kunna passera Mésa Pothámi. Där har vi stannat många gånger för mat eller kaffe. Vi ville se om kiria (fru) Kiriakí (betyder också söndag) fortfarande hade kvar sin taverna efter 30 år. Men i den frodiga miljön av vatten och växter åldras inte kvinnorna! Hon såg fortfarande ut som förr. En stor skillnad är att vi nu kan prata grekiska obehindrat med henne. Hon sköter fortfarande allt på egen hand och tycker att det är trist att turistbilarna bara passerar.

Uppe på Lasíthiplatån ville Ylva till Magoulás och Diónysos värdshus för att övernatta. Tyvärr var alla rum upptagna av en ”safarigrupp” till häst, så vi fick fortsätta till Tzermiádo. Där hittade vi hotell/taverna Kourites. Lättövertalade som vi är, när vi får grekkontakter, valde vi att stanna. Turistbussar lämnade just tavernan, så det kändes tryggt. Vi tog en eftermiddags-promenad och trots soligt väder var det svalt, när vi tog en ouzo på ett typiskt grekkafé bland gamla gubbar. Det var ett mindre antal turistbilar som passerade, men få promenerande turister.

På kvällen blev vi åter övertalade att stanna och äta på hotellets stora taverna. Vi blev de enda gästerna, men middagen med dolmades och get var god. Rummet var inget att rekommendera och i duschen fanns bara kallvatten. Utsikten mot grönsaksodlingarna var fin. Potatisblasten hade just kommit upp på åkrarna och lastbilar med får passerade. Frukosten fixade ägaren och den var utmärkt. Kostnaden för allt var 99 €.

Nu fick Ylva styra nedför platån, för min idé var att passera Pezá och ta oss till sista favoriten, Archánes. Det gick utmärkt med mig som kartläsare, men när vi bytte plats och kartan inte stämde med Ylvas ”verklighet”, fick vi stanna några gånger och fråga oss fram.
Vi passerade Kastélli och kunde uppifrån se den blivande flygplatsen och därefter ta av mot Pezá. På den smala väg vi tog efter byn, åkte vi förbi två jeep-safaris med 10 bilar i varje. De hade nog stannat för kaffe.

Väl framme i Archánes var det ännu större parkeringsproblem än tidigare, så det tog en stund, innan vi kunde sätta oss för en lättare vegetarisk lunch på Lykastos längst upp på det centrala torget. Mycket folk var i rörelse, även skolelever som hade lunch. Alla tavernor var inte öppna än. Vi frågade kyparen, om han visste något hotell med parkering och så småningom kom han på Manili och gav tips om hur vi skulle gå. Det låg i en brant backe och det visade sig vara en helt ny lyxanläggning t.o.m. med en liten pool utanför rummet. Vilken kontrast, även i pris, 105 € inkl. frukost. Men det fick passa för ett åldrat kärlekspar att för en gångs skull njuta av lyx, vackra prylar och bekvämlighet. Men ögonen lurade oss. Allt var minimalistiskt och det var svårt att få plats med våra väskor och våra stela kroppar. Duschen i genomskinligt glas hade inte ens plats för en handduk efter dusch.

Vi intog middag på samma taverna på kvällen och njöt av stämningen och god moussaka resp. lamm med kronärtskocka. Hotellets frukost var fantastisk och den unga personalen var mycket hjälpsam och vi hade många samtal med dem. Från parkeringen hämtade de upp oss och våra väskor med en elektrisk golfbil. Skönt för äldre personer.

Under hemfärden tog vi upp en liftare, när vi var på en krokig väg mot Alkalochóri. Han var från Ungern och ville till södra sidan av Kreta, till Mírtos. Han var artist och konstnär som gjorde inredningar till festivaler och skulle stanna två månader före en resa till Portugal. Han skulle tälta på stranden i Mírtos. Han sa sig gilla Mátala och med sin tältpackning betyder det, att han kommer att trivas i byn. Jag slapp i alla fall prata resten av vägen och kunde koncentrera mig på körningen. De två andra skötte snacket. Hemma igen var vi vid lunchtid.

Total resväg: 343 km. Boende och matkostnader: 415 €. Vanlig kostnad för full måltid
20 € per person inkl. ouzo och vin. Nu har vi återupplevt tre av våra favoritplatser, som alla har förändrats med åren. Alla tre med olika charm. Det helt lantliga som Lasíthi. Sitía som börjar bli en småstad med stora turistiska inslag och Archánes något mitt emellan.

Ylva sa efteråt ”Om vi gör en bilutflykt i framtiden får det bli 1-2 dagarstur till en plats. Det är jobbigt att resa” och jag tycker att vi fick den omväxling vi sökte med många sociala kontakter.

Tidigare rundresa på östra Kreta: ”Vi har varit på turné - en tripp på östra Kreta” sept. 2016.
Om Sitía: Er man i Ierápetra okt 2020.
Om Sitía: Er man i Ierápetra okt 2021.
”Vi har varit på turné - en tripp på mellersta Kreta” juni 2018 om Archánes.

Här kommer senaste nytt från Lasíthi
Kan ni förstå, hur hårt jag har slíti
Våra grekiska eskapader
Har nu blivit några rader
Nu vilar jag trött och slut i vårt spíti (hus)

/ Jannis med Ylvas hjälp

[Stumpan52]

Tack för trevlig läsning!
Låter som en härlig minisemester!
Hanna

[Masse]

Så trevligt att få följa med på er tripp! Intressant och underhållande läsning.

Blev lite fundersam över prisnivån som ni berättar om. Priset för måltider känns ju helt ok, men boendet låter för mig ganska dyrt i förhållande till standarden som ni beskriver. Är ett bra tag sedan jag hade nöjet att besöka Grekland, men uj vad rumspriserna verkar ha stuckit i höjden på senare år.

Blir imponerad av att ni kan konversera obehindrat på grekiska med folk ni möter. Fantastiskt! Hur många år har ni nu varit "infödingar" på Kreta? Har ni genomgått några språkkurser eller är allt självlärt?

Tack för trevlig läsning!

Masse

[Catlady]

Tack, Jannis och Ylva!
Så kul med lite uppdateringar kring Sitia och Lasithi. Har åkt runt en hel del i dessa trakter genom åren, åker alltid upp till Lasithi när vi har möjlighet. Det är så rofyllt och så finns chansen att få se gamarna!
Gillar Psychrou (straxt nedanför Zeus grotta) det finns en bra liten taverna där med övernattningsmöjlighet men har hittills inte lyckats övertyga maken om att sova över (han tycker det är för kallt, han är frusen av sig )
Archanes är en trevlig by och det finns så många fler.... Kreta ger mig alltid lust att komma tillbaka!
Men det var värst vad priserna gått upp, fast det gör de ju vad det än gäller numera!
Catlady, som ändå längtar dit (också!).........

[Ylva A]

Masse, vårt språkinlärande startade på kvällskurser i Östersund med tre olika språklärare i början av 90-talet. Den siste lärde oss grunderna till språket, vilket gör att vi kan skriva och läsa med det språkförråd vi har. Vi försökte själva förbättra kunskaperna via grekisk TV, utan att lyckas. Svårt snack. De äldre kvinnorna i byn hade förstånd nog att prata långsamt. Det var ett steg på vägen. När vi sedan träffade våra albanska vänner (semester tillsammans under 2 veckor) och Akram (för 10 år sedan) och nötte dagligt tal skedde utvecklingen. Enkelt folk=enkelt prat och så är man många steg framåt. Någon rädsla av att säga fel, har vi ju heller inte vid vår ålder!

Catlady. Tavernan du nämner är nog den vi övernattat vid i Magoulás. Trevliga ägare och uppvaknandet efter en natt där glömmer vi aldrig. Kan rekommenderas!
/ Jannis

[Fältjäntan]

Intressant att få följa med på er lilla rundresa. Synd att ni inte kunde bo på Dionyssos i Magolas
Vi bodde där några nätter i maj 2015
Var de enda gästerna både när det gällde boende och i restaurangen på kvällarna. Mycket trevliga ägare.
Kerstin, som längtar tillbaka till Kreta, där finns alltid något nytt att upptäcka