|
#1
|
||||
|
||||
Rödtjut och en liten reflektion
Har för ovanlighets skull köpt en dunk rödvin.
- Det heter inte dunk påpekar min man. - En låda då … - Det heter box fortsätter han. Några veckor senare tar jag fram boxen som stått i tvättstugan, trycker på den perforerade delen av kartongen, nu blev det fel igen men Sesam öppnade sig. Min man hjälper mig att pilla fram den lilla ”vin-tappen” och försöker sen avlägsna en röd liten plastbit vi trodde skulle bort - vilken den inte skulle. Mannen tar ett långbent glas till det italienska vinet medan jag tar ett litet knubbigt glas utan ben. Jag dricker nämligen inte rödtjut eller Château-du-Garáge som min man säger, annat än i nödfall. Jag föredrar vitt vin, gärna retsina, därför det lilla knubbiga glaset. Att dricka retsina i ett långbent glas, är lite som att svära i kyrkan. Avslutningsvis en liten reflektion: klockan är en hon, båten är en hon, förmodar när mannen så kärleksfullt pratar och smeker sin BMW eller någon annan ras, att det måste vara en hon eller … Beträffande vin. När jag frågar min man var han ställt vinflaskan, får jag till svar att han ligger i kylen eller … |
#2
|
||||
|
||||
Sv: Rödtjut och en liten reflektion
Jag låter alltid min man öppna vinboxen. Hur skulle du klara dig utan mig, undrar han ibland. Då måste jag ta en vinflaska, säger jag. En gång när han öppnade en box, av samma vin som vi ofta har haft hemma, tog bort en plastbit som alltid tas bort. Ja, då började vinet komma ut och det gick inte att få stopp på det. Hamnade ta en kanna förrän vi kunde svänga boxen så att flödet slutade. Den boxen var ingen favorit.
/ Anne |
Ämnesverktyg | |
Visningsalternativ | |
|
|