SURSTRÖMMINGEN HAR GÅTT TILL

[Masse]

Så har då för andra gången under senaste månaden surströmming intagits. Igår kväll var det dags att tillsammans med våra bästa vänner avnjuta dessa läckerheter.

En liten smaktest genomfördes. Burkar från årets inläggning såväl som förra årets upplaga fanns tillgängligt. Nu skulle avgöras vilka som var godast. I likhet med utfallet tidigare år visade det sig att majoriteten fann att smaken blir starkast och godast om burkarna får ligga till sig ett extra år. Således fortsätter vi med vanan att köpa på oss extra burkar som får bo i kylskåpet ytterligare 12 månader. Att detta förfaringssätt är helt inom gängse rekommendationer bekräftas av att det på burkarna står "Bäst före 2014-12-31".

Nio goda fiskar kunde jag njutningsfullt stoppa i mig under måltiden. Hårt tunnbröd bestryks med smör. Mandelpotatis i skivor därpå. Ovanpå potatisen lägges så de rensade fiskarna och på toppen rikligt med hackad rödlök och persilja. Kall pilsner därtill. Mums!

Som vanligt har magen idag anfört smärre invändningar mot gårdagens njutning. Mestadels beroende på det stora intaget av lök.

Grekland har massor av god mat som man ständigt längtar till. Men visst har vi en del gott även här hemma i Sverige.

Masse

[sjöborren]

Håller helt med dig Masse. Är det något jag ibland kan längta efter så är det just surströmming. Vi intager läckerheterna på samma sätt - förutom persiljan. Däremot med en liten pärla till.
Vi hade en burk Mannerströms - romstinna honor - kvar från fjolåret. Och jag måste säga att dom är i en klass för sig. Enda negativa är att de är svåra att få tag på. Men skam den som ger sig!

[yannis]

Och jag har något exklusivt!
En liten burk ROVÖGERNS surströmming från 2012. Rovögern/Rovångern är en liten by utanför Umeå. Inköpt för 100 kronor på Bondens marknad förra året.
Denna surströmming producerades i totalt 450 burkar, varav jag har EN.
Synd bara att inte Arne äter surströmming, så jag får inta den själv. På stugsista (nu på lördag).
Birgitta.

[sjöborren]

Den skulle jag gärna velat smaka. Synd att det är så långt till er ... Annars hade det kanske knackat på stugdörren på lördag.

[Netwolf]

Surströmming får allt vara för mig. Har testat några gånger, men icke.

/Netwolf

[kari]

SURSTRØMMING er nok for SVENSKER
- som RAKØRRET er det for NORDMENN
En delikatesse
- enten elsker man det - eller motsatt

[moelv]

Ursprungligen postat av kari

SURSTRØMMING er nok for SVENSKER
- som RAKØRRET er det for NORDMENN
En delikatesse
- enten elsker man det - eller motsatt

Jeg er glad i rakfisk, og kunne godt tenke meg å smake surstrømming.

[sjöborren]

Undrar vem som åt tråkig rostbiff och potatissallad ...

[Masse]

Ursprungligen postat av sjöborren

Håller helt med dig Masse. Är det något jag ibland kan längta efter så är det just surströmming. Vi intager läckerheterna på samma sätt - förutom persiljan. Däremot med en liten pärla till.
Vi hade en burk Mannerströms - romstinna honor - kvar från fjolåret. Och jag måste säga att dom är i en klass för sig. Enda negativa är att de är svåra att få tag på. Men skam den som ger sig!

Självklart blir det också både en och två pärlor till. Sorten varierar. Några bland många sorter som jag gillar är Piratens Bäsk (eller min egen Piratbäsk på vodka+malört) samt den danska helt underbara Harald Jensen Akvavit.

Såg också några burkar Mannerströms i butiken men denna gång blev det Kallax (årets) och kvar från ifjol hade vi Oskars. Men nu har du frestat mig Sjöborren. Knatar nog till butiken och köper ett par Mannerströms till att ha på lager till nästa år (och faller förmodligen för frestelsen att klämma en burk redan i höst).

Masse

[sjöborren]

Lovar att du inte blir besviken. Och eftersom burken bara innehåller honor och jag gillar rommen (behöver inte leta). Och Harald Jensen är en man ska jag lägga på minnet ... Jag menar skriva upp. )

[Arne]

Nu blir det en förändring! Vi far ut till Stugan på Skäret först på söndag. Hustrun har förmält att hon avser äta surströmming nu på fredag här hemma i huset. Ve och fasa.. Nåväl, detta får man taga utan appell.

Surströmmingen tillkomm under senmedeltiden. Orsaken var att salt på den tiden var dyrt. Kustbefolkningen i övre Norrland hade i princip obegränsad tillgånt till strömming, men hade svårt att lagra densamma.

Man kom då på att med en mindre saltmängd kunna lagra strömmingen i trätunnor. En jäsningsprocess inleddes och fisken förstördes ej. Förvisso luktade det as ur tunnorna när fisken jäst färdigt, men ätbart var det ändock.

Nödmat med andra ord!

Arne

"Surströmming är Djävulens föda"

[Masse]

Ursprungligen postat av yannis

Och jag har något exklusivt!
En liten burk ROVÖGERNS surströmming från 2012. Rovögern/Rovångern är en liten by utanför Umeå. Inköpt för 100 kronor på Bondens marknad förra året.
Denna surströmming producerades i totalt 450 burkar, varav jag har EN.
Synd bara att inte Arne äter surströmming, så jag får inta den själv. På stugsista (nu på lördag).
Birgitta.

Oj Birgitta! Låter som en höjdare. Stor synd och skam att du ska behöva sitta ensam med sådan läckerhet. Hade gärna gjort dig sällskap när nu maken trilskas trots sådana godsaker, men resan blir tyvärr alltför lång. Men det blir ju desto mera till dig, så njut och ha det gott!

Ursprungligen postat av sjöborren

Lovar att du inte blir besviken. Och eftersom burken bara innehåller honor och jag gillar rommen (behöver inte leta). Och Harald Jensen är en man ska jag lägga på minnet ... Jag menar skriva upp. )

Dina ord gjorde att frestelsen blev för stor. Åkte idag iväg till butiken och beställde tre burkar för leverans nästa vecka. Hu så dyra! Men smakar det så kostar det. En av burkarna kommer vi att unna oss i höst tillsammans med lite Kallax och Röda Ulven, men de två återstående ska jag försöka hålla fingrarna ifrån till nästa år.

Ursprungligen postat av Arne

Nu blir det en förändring! Vi far ut till Stugan på Skäret först på söndag. Hustrun har förmält att hon avser äta surströmming nu på fredag här hemma i huset. Ve och fasa.. Nåväl, detta får man taga utan appell.

Surströmmingen tillkomm under senmedeltiden. Orsaken var att salt på den tiden var dyrt. Kustbefolkningen i övre Norrland hade i princip obegränsad tillgånt till strömming, men hade svårt att lagra densamma.

Man kom då på att med en mindre saltmängd kunna lagra strömmingen i trätunnor. En jäsningsprocess inleddes och fisken förstördes ej. Förvisso luktade det as ur tunnorna när fisken jäst färdigt, men ätbart var det ändock.

Nödmat med andra ord!

Arne

"Surströmming är Djävulens föda"

Tack för intressant historik Arne.

Synd att du inte kan njuta av läckerheterna. Av mångårig erfarenhet (trots att jag är skåning) så har jag funnit att efter en kort stund kring bordet i goda vänners lag, så känner man alls inte av doften. Och smaken, som stark ansjovis ungefär, är då i mitt tycke mycket njutbar. Men jag inser ju att om inte Birgitta som är på plats kan övertala dig, så lär ju inte jag heller kunna göra det.

Förvisso är det dock så, att om din avslutning ovan är riktig, då är vi många som riskerar att få horn i pannan framöver.

Denna förtjusande rätt introducerades för mig för många år sedan av norrländska vänner. Som destillerat tillbehör trakterades då mycket goda droppar av lokalt norrländskt fabrikat, inhandlat i norrländsk systembolagsbutik. Det bar namnet "Krutrök". Jag har senare vid några tillfällen efterfrågat detsamma på systembolaget, men den tycks inte längre finnas i sortimentet. Synd! Kanske går det lika bra med ouzo?

Masse

[sjöborren]

När det gäller Mannerström kan jag berätta. I Dalarna då vi var där kostade en burk närmare 150 kronor, vilket vi tyckte var dyrt. Här i Mälardalen var de mer prisvärda - 109 kronor. Och det är dom värda!

[Masse]

Här kostar de 125 kronor per burk. Ska ätas med andakt!

Masse

[yannis]

På middagsbordet igår stod:
En burk Oskars surströmming, årets inläggning. Jag sparade ROVÖGERNS till ett annat tillfälle.
Röd lök från Nea Choras närområde.
Mandelpären från en by utanför Umeå.
Tunnbröd från Vindeln.
Samt tråkig rostbiff och potatissallad.
Som vanligt tycker man att årets surströmming är något lam i smaken i förhållande till fjolårets inläggning. Och inte luktade det så mycket. Arne kunde stå ut.
Men han måste ha vant sig. För några år sedan åt jag surströmming var fjortonde dag. ÅRET RUNT!
Hälsar Birgitta, som hade en kulinarisk höjdpunkt igår.

[Masse]

Ursprungligen postat av yannis

På middagsbordet igår stod:
En burk Oskars surströmming, årets inläggning. Jag sparade ROVÖGERNS till ett annat tillfälle.
Röd lök från Nea Choras närområde.
Mandelpären från en by utanför Umeå.
Tunnbröd från Vindeln.
Samt tråkig rostbiff och potatissallad.
Som vanligt tycker man att årets surströmming är något lam i smaken i förhållande till fjolårets inläggning. Och inte luktade det så mycket. Arne kunde stå ut.
Men han måste ha vant sig. För några år sedan åt jag surströmming var fjortonde dag. ÅRET RUNT!
Hälsar Birgitta, som hade en kulinarisk höjdpunkt igår.

Ahhh vilken fest! Förstår att du njöt. Men visst är det så att de små godingarna behöver ligga till sig ett år extra. Det gäller att bunkra för framtiden. Har f n åtta burkar av årets inläggning varierande storlek på lager för framtida behov.

Tänk ......... vit duk på bordet, ......... kandelaber med tända ljus, ........ hårt tunnbröd, smör, hackad lök, sval och god pilsner och nubbe, ...... och så öppnas burken med Rovögerns och ställs mitt på bordet!!!! Vilken fest du har framför dig Birgitta!

Och du Arne! Grattis till ett viktigt steg på vägen. Du stod ut med doften (vilken f ö är en grov överdrift)! Nästa gång låter du kanske Birgitta bjuda dig på en "snäll" surströmmingsmacka av innevarande års inläggning och vips så är du fast.

Men .......... ikväll blir det kräftor för oss (igen). Man måste ju variera sig!

Masse

[Arne]

Men nej!!! Surströmming är nödmat och passa icke i möblerade rum! Doften är vedervärdig liksom smaken...

Jag kunde under gårdagen hava fördragsamhet med doften enär jag hade svår snuva och ej doften kunde förnimma!!!

Arne