Hur träffades du och Grekland?

[inkfish]

Alltså, hur gick det till när du fastnade?

Min allra första Greklandsresa var till Rodos en vecka men den har jag aldrig räknat. Inte beroende på Rodos kvaliteter som resmål - utan pga att vistelsen där liksom aldrig sa mig nåt, det sa aldrig klick.

Det gjorde det däremot två år senare när jag vann en charterresa, valde Symi, stod på båten som rundade sista viken in mot hamnbyn Yialos - och jag var såld. Det sa inte klick, det sa brak av monumentala mått, seismografen i Uppsala måste åtminstone ha darrat till.

Jag hade bara aldrig sett nåt så vackert. Och jag hade inte kunnat drömma om att nåt kunde välkomna mig så varmt som den där ön kom att göra under de två veckor som följde.

Så trots Rodosresan var det först på Symi som jag träffade Grekland. Vi har en relation som bara blir bättre och bättre med åren.

Hur gick det till för er andra?

[Marie_W]

Min första resa gick till Naxos...hade läst att detta skulle vara en grön ö....mycket vacker, osv... JAG BLEV FÖRVÅNAD!!........Brunt,..sönderbränt...Vi tittade på varandra och undrade om våra vänner som rekommenderat denna ö var helt friska!? Det tog två dagar...SÅLDA!! Vet inte VAD det är som gör att man nästan blir sjuk av längtan till detta land. VET bara att vi är på väg IGEN, denna gången till Kreta för en "rund tripp" på ön. Det bara blir så...man sitter där och trycker på boknings knappen!!..ÅR efter ÅR efter ÅR!!!!

Marie

[bon]

Hur vinner man en charterresa?? Jag vinner aldrig något.

Min träff med Gekland var Odysseus och Iliaden i bokform som jag slukade som 10-12 åring. Att sedan åka till Akropolis i Aten var så självklart, år 1975 var jag där för första gången och mamma och jag åkte sedan runt i det Antika Grekland. Guiden vår var väldigt beläst och kunde nästan lika mycket om grekiska gudasagan som jag .

Ni som kanska har läst några av mina tidigare inlägg om gossens och mina vandringar i floden Styx kanske förstår varför vi har varit så engagerade av att hitta flodbörjan.

Nästa projekt är faktiskt Kreta med Knossos, jag har fått uppritat av en person hur det såg ut när jag bodde där i ett tidigare liv och jag vill gärna se hur mycket som stämmer. Jag har haft kartan i 15 år och vet inte riktigt när jag tänker åka, men någon gång ska det bli.

birgitta

[Paulina]

Ursprungligen postat av bon

Hur vinner man en charterresa?? Jag vinner aldrig något.

Inte jag heller! Never ever. Trots att jag försöker ibland!

Jag hänger på Birgittas "historiska anslag"... I 20-årsåldern någon gång kom jag att läsa en artikel om Santorini i National Geographic och visste att jag bara var tvungen att åka dit. Så min dåvarande sambo fick gott hänga med och nog var det någonting: den svindel jag upplevde uppe vid antika Thera (på Mésa Vuonó) var närmast att likna vid Stendhals syndrom (och då är jag inte helt ironisk). Och Akrotiri... ja.

Just det grekiskt-historiska ger mig en svindel som är svår att förklara. För mig är det som om hinnan mellan dåtid och nutid är tunnare när det gäller Grekland. Som om det bara är en skir gardin emellan.

Men sedan finns det ju fler kärlekar, för min del särskilt Storbritannien. Så, det blir till att fördela uppmärksamheten lite...

[Moster]

Senhösten -93, när jag skulle lägga in om nästa års semester på mitt dåvarande arbete, föreslog jag för sambon att vi borde titta på en resa till Grekland. Sambon, som på den tiden arbetade för en etilidrottsförening, gillade inte riktigt mitt påhitt. "Jag är ju aldrig hemma, jag reser ju så mycket ändå" var alltid hans svar så fort jag förde Greklandsresan på tal. Efter att ha ledsnat på hans standardsvar och på att vara den som alltid var hemma, gick jag till resebyrån och fick en hel hög med kataloger med mig hem Så jag valde snabbt ut ett resmål; Santorini och Kamari! Frågade sambon "Vill du med eller? För jag vill ha dig med på denna resa!" Jodå, efter en stunds funderande så gav han med sig. Sagt och gjort, vi köpte vår charterresa till Santorini. Vi blev störtförälskade båda två. Sedan dess har vi sett flera andra platser i Grekland, men Kamari är och förblir vårt andra hem Numera är det sambon som är mer Greklandsfantast än vad jag är Som det kan bli!!!

Moster

[inkfish]

Ursprungligen postat av Moster

Sagt och gjort, vi köpte vår charterresa till Santorini. Vi blev störtförälskade båda två.

Jag känner igen det där från andra förstagångsresenärer. De som börjar på Santorini blir ofta så bergtagna att ön förblir deras favorit.

[Moster]

Ursprungligen postat av inkfish

Jag känner igen det där från andra förstagångsresenärer. De som börjar på Santorini blir ofta så bergtagna att ön förblir deras favorit.

Det gör inte oss något Andra människor (läs; icke Greklandsfrälsta) har däremot ont av att vi ALLTID reser tillbaka till "vårt andra hem"! Men det är ju deras problem

Moster

[Paulina]

Sablar! VARFÖR började jag tänka på Santorini för?!

My goodness, jag behöver avprogrammeras. KTB någon?

Ang. Stendhals syndrom: jag vågar inte ens tänka tanken vad som skulle hända om jag åkte till Florens! Tuppa av inför arkitektur, skulpturer och annat stup i kvarten - vad är det för semestertillvaro?

[Paulina]

Nej, nu är det riktigt illa ställt! Jag menade ju naturligtvis KBT! Inte biblioteket...!

[ciakoohler]

Sommaren 1973 bjöd min pappa mig att följa med mamma till Rodos en vecka.Man o barn fick stanna hemma.Jag föll som en fura för Rodos,även om det till en del berodde på den plötslig friheten från hem o jobb och närvaron av snygga greker.Vi var även en dag på Symi och där hörde jag en svensk prata grekiska och blev så imponerad .Jag skulle minnsann också lära mig grekiska.Det är 34 år sen nu och min grekiska är väl inte så mycket att skryta med,men något kan jag och jag försöker att lära mig nåt nytt varje gång jag är där.Vad föll jag mer för då:ljumma nätter med ljuva dofter av jasmin ,en spännande gammal stad med mycket historia,vänliga människor ,god mat ,ja allt var nytt o spännande.Har varit på Rhodos ca 10 ggr sen dess,men numera bara på genomfart till båtluff.Trots att staden naturligtvis blivit så mycket mer turistiserad sen dess,så är det ändå som om jag känner mig hemma där.Hade gärna varit där 1963 då mina mostrar var där för första gången.Har kvar ett resebrev från den gången och gamla bilder nästan helt utan turister.

[inkfish]

Ursprungligen postat av Paulina

Tuppa av inför arkitektur, skulpturer och annat stup i kvarten - vad är det för semestertillvaro?

Man kan ha hjälm!

Och jag tror att traditionell fobiträning vore den bästa behandlingen, faktiskt: man utsätter sig gradvis mer och mer för det som framkallar fobin (sen behöver man ju aldrig tala om när fobin övergick i beroende)

Ursprungligen postat av ciakoohler

Jag föll som en fura för Rodos,även om det till en del berodde på den plötslig friheten från hem o jobb och närvaron av snygga greker

Vi har alla våra bevekelsegrunder, cia

[YsterSyster]

Mitt första möte var med Samos/Patmos -93. Kärlek vid första besöket faktiskt.

Åkte charter och landade på Samos och fick vänta några timmar på färjan till Patmos. Trötta efter en jättetidig morgon eftersom vi har 2 tim. restid till Arlanda. Minns hur vi strosade runt i Phytagorion i väntan på båten. Efter en vecka på ett underbart Patmos blev det en vecka på Samos. Första veckan på Patmos kantades av soleksem och förkylning men inte ens det kunde förta kärleken.

Efter dessa två veckor har det blivit Grekland varje år. Nu är det ö-luffning som gäller så antalet öar jag besökt hittills är väl snart 25. Men trots det har Patmos en väldigt särskild plats i hjärtat.

Året innan resan till Grekland hade jag varit i Turkiet och ibland kan jag undra om jag blivit lika fäst vid det landet om resan -93 gått tillbaka dit. Jag tror faktiskt inte det.

[ciakoohler]

Ursprungligen postat av inkfish

Vi har alla våra bevekelsegrunder, cia

Faktiskt enda gången som jag föll för dessa snygga greker,sen dess har jag fallit för ALLA greker ,ung gammal ,snygg eller ful.

[Riitta]

Första resan till Grekland och Kos var en upplevelse som gav mersmak.Detta var-82,tror jagJag och döttrarna åkte själva. Sedan åkte vi till Rethymnon hela familjen ett par år efteråt.
Fast ordentligt klick sade det tredje gången när jag åkte själv till Kalymnos 87 tror jag det var Så vackert som Pothea var sett från båten från Kos hade jag akdrig settDetta underbara ljus som fortfarande gör mig lika lycklig
Sedan alla människor man träffade.Både greker och svenskar som fortfarande är ens vänner
Efter den resan har man varit beroende på allvar. Man har varit på många öar och haft det jättebra men Kalymnos kommer alltid vara "hemma"
(Nu blev många förvånade)

Sedan har man ju lyckats med konstverket med och göra barn och barnbarn beroende också
Dom får väl svara om det är för gott eller ont

Riitta

[yeasou]

Måste bara anknyta till vad Moster sa om migJag jobbade med Rögles hockeylag under 12 år. Det var ett ständigt resande, innan jag utbildade mig till massör så var jag musiker. Under i stort sett hela 80talet reste jag med Hasse Andersson och KvinnaböskeBand, då var jag heller aldrig hemma. När jag var ledig ville jag inte resa bort men som tur var är Moster ganska envis, så det var bara att följa med till Grekland. Vilken jäkla tur att hon var så envis, nu drömmer jag ibland om att hon skulle ha kommit på den idén med Grekland redan 1981 när vi träffades. Tänk då va mycket mera av det underbara Grekland jag hade haft i ryggsäcken nu!
MVH
Yeasou

[Wardakis]

Gick på komvux 1978, vi var tre flitiga tjejer som tyckte vi gjort rätt för en resa. Kollade restresor i DN och hitta lediga platser till Kos. Vi visste inte ens i vilket land det låg men det fick vi veta när vi bokade (per telefon, det var ju på stenåldern). Som Uffe skrev i ett inlägg, på den tiden fanns det nästan bara cyklar på Kos. När jag åt min första grekiska sallad petade jag undan oliverna och fetaosten. Under denna resa gjorde jag mitt första och enda besök på en riktig bouzouki-klubb. Ni vet där man tände eld på dukarna och krossade massor av porslin. Undrar om det fortfarande existerar sådana klubbar?
Efter det har det blivit ytterligare 38 resor till Grekland och den 39:e är bokad.
Gunilla

[Bluesbrother]

Jag kommer så väl ihåg min första resa till Grekland. Fortfrande mitt allra bästa Greklandsäventyr. Den dramatiska naturen, den ofantliga stillheten och de vackra badvikarna var det som gjorde starkast intryck på mig. Ja, jag kommer aldrig glömma juni 2007...

[Paulina]

Underbart!

[Lissi]

Första Greklandsresan var som för så många till Rhodos 1984, bjuden en påsklovsvecka i mars (REGNIG) av min fd svärmor, ett följe på inalles 11personer med barn..Ingen semester precis och Rhodos gav inget större intryck..
1992 åkte dåvarande maken och jag på en kombinationsresa till Patmos och Samos, och precis som Inkfish skrev om Symi så blev jag TOTALT, HANDLÖST FÖRÄLSKAD i Patmos. Ankomsten med båten till hamnen i Skala i den ljumna kvällen var det häftigaste jag upplevt ! Klostret på klippan högt uppe i Chora och den fantastiska inkvarteringen på hotel Skala...Jag blir fortfarande varm när jag tänker på den kvällen.DÄR väcktes en livslång kärlek till Grekland!

När jag klev ner på plattan på flygplatsen i Pythagorion kändes det också så speciellt, precis som om jag varit där förr!! Skratta inte nu men detta skrev jag efter den Greklandsvistelsen i min lilla bok.. Ser väldigt fånigt ut idag när jag läser det, men jag delar gärna med mig av "tramset" många har säkert känt något liknande

Här har jag varit….

Jag kliver ner på grekisk mark
nedanför planets dörr.
Och känslan är så väldigt stark!
- Här har jag varit förr!!!

Den fyller mig från topp till tå
känslan av en frid.
En röst jag hör som säger så:
- Du dröjde, det tog tid!

Vart tog du vägen lilla vän ?
Vi väntat på dig så.
När du nu åter kommit hem
du får ej från oss gå!

Jag säger att jag inte minns
vad som en gång har hänt.
Men känslan som inom mig finns
bär bud om vad jag känt.

Jag vill så gärna veta vad
som hänt i svunnen tid.
Det måste varit underbart,
för jag- jag känner frid.

Jag vet att jag har levat här
men inte hur och var.
En längtan har jag inombords
en längtan att bli kvar!

Nu har jag svårt att hålla mig för skratt när jag läser det, men det visar i alla fall att resan gjorde intryck!

Lissi -fortfarande lika förälskad

[Moa]

Kärleken till Grekland började 1988 då jag skulle åka bort och fira min jämna födelsedag tillsammans med man och goda vänner. Hade bokat resa till Cypern men bokade om till Kreta av någon anledning. Vilken tur! Kärlek vid första anblicken av denna stolta vackra Ö men dessa bergmassiv som tar andan ur en. Sedan har det blivit en resa varje år till Grekland ibland två. Kreta har varit ön framför andra öar där finns allt även om det finns andra öar som ligger en varmt om hjärtat
Första resan gick till Rethymnon och hotellet Ilios Beach som då var alldeles nybyggt. Vi visste inte så mycket om Grekland då, mat och dryck bland annat. Något som grämer mig mycket efter alla år är att jag tömde ut Retsinan i slasken då jag trodde att vinet var förstörd, att den var möglig och inte bara en flaska utan två... Hur dum kan man vara...? Nu är det den bästa drycken man kan inta till en god grekisk middag eller för att släcka törsten efter en het dag på stranden

Britt-Marie