Spør mor om lov

[Admirala]

En gang i de vakre åttiårene, da jeg var student på første året, var jeg så fattig at jeg måtte stjele en rull med toalettpapir på skolen. Ingen handling å være stolt av, tvert i mot, og heller i og for seg ingen dyd av nødvendighet, fordi jeg kunne spurt mine foreldre om penger både til toalettpapir og hva som helst annet jeg hadde bruk for. Men på et vis var tyveriet et resultat av behovet for å være selvstendig, et dypt følt ønske om ikke å løpe til mamma og pappa hver gang jeg trengte noe. Jeg bakte kanelboller og rundstykker på mitt lille hybelkjøkken, for maten i kantina var for dyr, og fiskeboller i karrisaus var festmat. Ikke bare for meg, men også for mine medstudenter. I helgene kjøpte vi billig, tyrkisk rosévin og møttes hjemme hos hverandre, med en bolle chips som eneste kulinariske bidrag. Klærne var fra H&M eller fra en butikk som importerte indiske bomullsklær, og ble brukt til de falt fra hverandre, uavhengig av mote og trender. Og vi vasket dem selv, selv om noen av oss ikke engang hadde vaskemaskin. Vi hadde studielån og deltidsjobber, vi handlet mat på tilbud og et kneippbrød kunne vare i fire dager.
Vi følte oss ikke fattige. Vi følte oss voksne og stolte og selvstendige og fylte vaser med markblomster, drakk te med suketter fra digre kopper og strikket lange, fargerike skjerf av restegarn.

- Mine studenter får leilighet betalt av foreldrene, mødrene deres kommer innimellom og vasker for dem, samtidig som de har med nyvaskede, nystrøkne klær og middagsretter for hele uken. Når studentene mine har spist dem opp, går de heller på Trendy og knasker hamburgere, enn å lage mat selv. Mobiltelefon, strøm, bøker og klær betales av mor og far, og når studiene er over, flytter de hjem til dem igjen.

Det forteller min finske venninne i Nafplio. Hun er engelsklærer, har bodd i Hellas i tolv år og er gift med en greker. Vi sitter i skyggen og drikker frappé, og diskuterer i hvor ung alder vi blir selvstendige i Norden, mens grekerne har et sterkt avhengighetsforhold til sine foreldre, et forhold som ofte varer helt til foreldrene dør. Vi generaliserer, selvsagt. Men vi kjenner mange grekere på vår alder og yngre, som ikke tar en eneste avgjørelse uten å samrå med foreldrene. Som bor hjemme til de er førti. Som spiser mammas mat og låner pappas bil, og klager høylydt når den nye blusen krymper fordi bestemor har vasket den på for høy varme.
- De bor i barndomshjemmet, og trives med tryggheten som ligger i det, samtidig som de forakter seg selv for at de ikke kan frigjøre seg, sier min venninne, og heller vann i glassene våre. Det er varmt, sikkert over 30 grader, og luften står nesten stille. Ute på veien glitrer det i bilmetall og –glass, en seig dur av motorer og hete dekk på brennende asfalt.

- De sier de ikke har råd til å bo for seg selv, men det er bare en unnskyldning, de kan hvis de vil, sier hun. – Det går an å dele leilighet med en venn, for eksempel. Men ingen gjør det her.

- Jeg har en kompis her som er 34, men bor hjemme hos foreldrene og har alltid gjort det, forteller jeg. (Og jeg har nevnt ham i bloggen før også.) - Han tjener 800 euro måneden, har en fet sparekonto, og kunne fint hatt råd til å leve alene. Men nei da, han bor fremdeles på barnerommet, sammen med søsteren på 32! For en tid siden ville han kjøpe en liten motorsykkel, for han har ganske lang vei til jobben, men foreldrene nektet. Så da ble det ikke noen handel. Hadde du hørt denne historien om en finsk eller norsk 34-åring hadde du trodd det var noe alvorlig i veien med ham, men her er det jo bare sånn det er.

Vi rister på hodet av denne galskapen, og kroer oss litt i vår blonde, nordiske perfekthet, helt til kaffen er drukket opp og samtalen er over. Nå skal vi shoppe. Blant annet skal vi på Hondos Center og kjøpe noe som gjør håret vårt enda blondere.

Og til slutt, før jeg setter punktum: Dersom noen fra Universitetet i Stavanger leser dette, vil jeg bare si: Unnskyld, unnskyld så mye for at jeg stjal en dorull. Det skal aldri gjenta seg. Jeg kan ikke levere den tilbake, den er for lengst brukt opp, men jeg kan kjøpe en ny til dere. Jeg kan kjøpe to, hvis dere er veldig sinte. Ok?

[Monica P]

Det här som Admirala så perfekt sätter fingret på, är ett fenomem som jag också förundrat mig över.- Bilateralt beroende och ingen är egentligen nöjd. Min ena grannfru har ofta hand om sina barnbarn för att deras föräldrar jobbar. Så långt OK. Men hon är så eländigt trött och sliten av detta att hon ramlar ihop endera dagen. Varför säger du inte nej, frågar jag- -Det kan hon inte ens tänka sig! Hon orkar inte ens vara snäll mot barnen utan ryar och skriker åt dem, det är plågsamt att höra.
Inte vet jag om det är helt bra att vara så självständiga som vi i Norden heller. Jag har under åren hört mycket om ensamhet och kyla mllan generationerna från både föräldragenerationen och barnen.
Det där LAGOM som ska vara bäst, hur uppnår man det?

I min bekantskapskrets finns en grekisk familj med två barn, en son och en dotter. Sonen behandlas som familjens kung. Han får allt han pekar på - Mercedes med samtliga tillval, dyra datorer, och nu senast en Harley. Pappa, som sliter som kock på en restaurang varje dag i värmen, tar fram plånboken utan att blinka varje gång. Får sonen inte som han vill tjatar han som ett barn tills han får sin vilja igenom.
Han jobbar i baren på pappas restaurang, har bäst arbetstider och enklast uppgifter av alla men gnäller hela tiden över ryggvärk och trötthet.

Hans mamma är en s.k. grekisk "kastrullslav" och lagar särskild mat till honom. När de andra äter lamm får han räkor. Den här killen är smart. En fena på datorer och annat tekniskt, han har flera gånger hjälpt mig med min dator och jag har ofta frågat honom varför han inte söker in på universitetet. Hans föräldrar har redan erbjudit honom en utbildning på en privatskola i London med allt betalt. Sonen tackade nej. Skälet? Han ville inte vara utan mammas mat. Det här är sant. Han sa det med stort allvar i rösten. Jag fick bita mig i läppen för att inte brista ut i gapflabb.

Han fyller 30 i år.

Sist vi sågs var han förälskad. Han hade träffat kvinnan i sitt liv sa han. Jag gratulerade och frågade hur hon var. "Hon är den perfekta hemmafrun, hon gör allt. Jag behöver inte ens lyfta händerna!!" fullkomligt jublade han.

[malou]

[..............Og til slutt, før jeg setter punktum: Dersom noen fra Universitetet i Stavanger leser dette, vil jeg bare si: Unnskyld, unnskyld så mye for at jeg stjal en dorull. Det skal aldri gjenta seg. Jeg kan ikke levere den tilbake, den er for lengst brukt opp, men jeg kan kjøpe en ny til dere. Jeg kan kjøpe to, hvis dere er veldig sinte. Ok?[/quote]

Kjære deg! Trolig vil det ikke gjenta seg at du nipper en dorull fra UiS. Men jeg gjør gjerne opp for deg. To eller flere ruller. Selv om jeg synes den rullen var så veeeldig fortjent! Med tanke på hvordan du skriver, burde egentlig Stvgr. betale deg for å stjele doruller........... At least the ancestors...

[monica]

Oj, jag kan oxå dra hur många exempel som helst i detta ämne, då jag har det runt mig varje dag i samma husbyggnad.

Men jag nöjer mig att beundra din skrivstil Admirala.

Du kan verkligen fängsla med ditt sätt att skriva, och jag tycker att din lilla stöld av toapapper säger hur självständiga nordbor vill vara, vilket är sunt tycker jag, med frigörelse från sina föräldrar.

Monica

[Admirala]

Takker så mye, Malou og Monica!
Jeg føler jeg er tilgitt for mitt lille tyveri, og hvis du Malou erstatter dorullene skal jeg spandere vin på deg når () du kommer til Nafplio