|
#1
|
||||
|
||||
Städastädavarjefredaossovarjejul...
...detyckerjaekul trallade dotterdottern Maria i somras när hon och lillasyster Sara vaskade verandan i somras.
Jag trallar lite tystare, inom mig , kan man säga, när jag går lös på den enorma verandan som sträcker sig runt huset på två sidor. Man kan spola med slang men min önskan att spara på vattnet prioriterar hink och vaskkäpp- Fint blir det! Katterna tycker jag är knasig som väter ner så där, de går med höga kliv och ser förnärmade ut. När jag yrkesarbetade och hade tre barn hemma blev det väl lite mindre entusiasm i städandet. Plocka och lägga undan , plocka, plocka, plocka, det känns igen förmodar jag. Inte blev det så ofta man stod och polerade kranarna och la handdukarna i vackra staplar eller skrubbade golvet i diskbänksskåpet...Tyckte aldrig att barn och gubbe hjälpte till som de borde. Det låg i luften att vi kvinnor borde kräva mer tid åt oss själva och vi som inte lyckades trimma gubben att städa lät väl dammet lägga sig i stället för att bråka. Nu har jag ju tid! Nu kan jag inte längre fnysa åt hemmafrupysslandet! Jag har oväntat nog hittat en ny person inom mig som gillar att städa! (Är det inte hemskt!) Grekiska husmödrar har haft de här ambitionerna i alla år ...massor av tvättmedel ska det vara... klorin är en hederssak ...sängkläder och mattor ska ut och vädras ideligen...tvättstrecket är proppfullt...det syns minsann att här bor en rejäl husmor. Att man och barn skulle hjälpa till är nog ytterst ovanligt. (Man kan ju inte ta husmoderns jobb ifrån henne heller.) -Den nya generationens kvinnor har mycket att ta itu med, de som inte har mamma eller svärmor i huset, vill säga. Det känns som om jag ser min egen generations kvinnokamp ta form här nu, så många år efteråt. Politiskt korrekt eller inte. Det är skönt att sköta om sitt hem i egen takt. |
#2
|
||||
|
||||
Sv: Städastädavarjefredaossovarjejul...
Hej Monica, jeg nyder altid dine beretninger... de er så jordnære
Mette |
#3
|
||||
|
||||
Sv: Städastädavarjefredaossovarjejul...
Monica
När jag gifte mig första gången (1972) ansågs jag inte vara karl för min hatt om inte frun kunde vara hemma och stöka samt ta hand om ungen, sedemera ungarna. Så var det ända till 1977 då någonting svepte genom samhället och första skilsmässan var ett faktum. Detta kan vi ta vid ett senare tillfälle. Jordnära som Mette skriver och det var défacto då, knappast idag. Nog sitter morsans gener i bakhuvudet. Rent och snyggt omkring mig och ordning och reda. Om inte så misstrivs jag i mitt lilla krypin. Känslan när jag bor i Grekland är osökt 25 år tillbaka i tiden. I alla fall på den fronten. Uffe |
#4
|
||||
|
||||
Sv: Städastädavarjefredaossovarjejul...
Trevlig läsning och många kloka ord som vanligt Monica
Riitta |
#5
|
|||
|
|||
Sv: Städastädavarjefredaossovarjejul...
Då är det kanske dig jag fått mitt städdille av trots allt? Fast pappa har lärt mig diska.
Jag tror att mitt rum var det propraste i huset...eller? Och nog minns jag att jag brukade dammsuga ibland. Sen är det tyvärr så som du skriver, det gäller att prioritera när man är heltidsarbetande mamma med barn och gubbe. Då får man blunda åt högar som man inte gillar. Men dammråttorna lever farligt! Kram! |
#6
|
||||
|
||||
Sv: Städastädavarjefredaossovarjejul...
Jag blev sambo och lite senare förlovad på Kos. Gud! vad kul det var helt plötsligt att städa, laga mat, gå på marknaden för att handla mat, promenera hunden osv.
Sen infann sig diverse problem. För att göra ett försök till lösning ville han ha sysslor hemma. Jag lämnade dessa sysslor till honom. Inget hände och jag tog tag i dem... Den moderne greken bidde inte så glad. Summan av kardemumman är att: Tänk vad lite kärlek kan göra. Nu händer det inte så mycket i hemmet. Dammtussarna samlar sig. |
|
|